Kan man ens säga nej till cancer?

Den senaste veckan har man kunna läsa kritik riktad mot Cancerfonden för kampanjen ”Nej till cancer”. Syftet med denna kampanj var att informera om att cancer i stor utsträckning går att förbygga med livsstilsval samt att förmedla vad individen själv kan göra för att minska sin cancerrisk. Bland annat har man tillsammans med hippa PR-byråer släppt filmer där TV-personligheterna Kakan Hermansson och Musse Hasselvall ”säger nej” till cancer genom att inte ligga och lata sig på sofflocket.

Kritiken har handlat om att kampanjen skuldbelägger personer med cancer. Att den signalerar att personer som drabbas av cancer borde ha ”sagt nej” till sjukdomen. Denna kritik har resulterat i att Cancerfonden dragit tillbaka kampanjen, vilket man offentliggjorde genom ett pressmeddelande. I pressmeddelandet ber man om ursäkt för att vissa tolkat kampanjen som ett skuldbeläggande men poängterar återigen att kampanjen ”bygger på att en tredjedel av all cancer kan förebyggas genom sunda livsstilsval”.

Enligt WHO går mycket riktigt en tredjedel av all cancer att förebygga genom att minska exponeringen för vissa riskfaktorer. Dessa faktorer är till exempel miljögifter, infektionssjukdomar, fetma, rökning och alkoholanvändande samt strålning. Men är verkligen samtliga av dessa faktorer sådant som kan undvikas genom ”sunda livsstilsval”? Kan man säga nej till miljögifter? Kan en sprutnarkoman säga nej till att få infektionssjukdomar? Kan ett barn säga nej till att växa upp i ett radonhus? Även när det gäller rökning kan man ifrågasätta i vilken utsträckning man väljer att röka. Beteendegenetisk forskning visar att huruvida man röker eller inte till 35 procent beror på ens gener. Och vi är väl alla överens om att man inte kan säga nej till sina gener?

En svensk avhandling från 2014 om fri vilja och ansvar sammanfattar att vårt handlande beror på en mängd faktorer såsom gener, uppväxt, samhällsförhållanden och slumpen – vilket är bortom individens kontroll. Det finns med andra ord all anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning den enskilda individen kan motverka cancer genom sunda val. Däremot kan samhället göra mycket för att förebygga cancer. Man kan bland annat förebygga livmoderhalscancer genom kostnadsfri HPV-vaccination och screening och man kan tillhandahålla rena sprutor för injektionsmissbrukare. Genom samhällsåtgärder kan man även påverka människors benägenhet att röka, dricka alkohol, motionera, äta sunt och sola – utan att lägga över ansvaret på den enskilda individen.

Jag anser alltså att Cancerfondens kampanj ”Nej till cancer” inte bara var problematisk eftersom den uppfattades som skuldbeläggande utan att den även gav en felaktig bild om vad cancerförebyggande faktiskt handlar om. Cancerfonden får helt enkelt satsa på en ny slogan och en ny kampanj. Varför inte ”Nja till cancer”? Alla älskar ju kompromisslösningar.

Twitterdrev – ta det personligt

På senare tid har jag vid ett flertal tillfällen bevittnat det som brukar kallas ”twitterdrev”. Det innebär, något förenklat, att en twittrare på eget bevåg utser sig själv till domare och bödel. Denna person hänger ut en annan twittrare, ofta genom att skärmdumpa eller citera något ”dumt” hen skrivit. På Twitter är mobben inte svårflörtad och när andra personer hakar på detta påhopp är drevet ett faktum.

Att folk som skriver idiotiska saker får mothugg är naturligtvis oundvikligt och knappast något man bör kämpa för att motverka. Men till sammanhanget hör att det i princip inte finns någon på twitter som man inte skulle kunna sätta dit genom att feltolka något de skrivit. Twitterdrev handlar såklart ofta om att man ogillar vad en person skriver. Men jag tror att det i stor utsträckning handlar om man ogillar personen som skrivit det. Och även om alla personer på twitter (som någon gång skämtat eller uttryckt något som kan tolkas som en åsikt) är potentiella byten för ett drev så har vissa högre risk att drabbas. Dessa högriskindivider är de som ogillas av ”bödlarna”. Med andra ord finns det all anledning att ta twitterdrev personligt.

Visst kan dreven ibland bero på att någon på ett medvetet och ondskefullt sätt försöker sätta dit en fiende. Men de kan också orsakas av ett psykologiskt fenomen som gör att vi tenderar att tolka det någon skriver utifrån vad vi tycker om denna person. Fenomenet kallas haloeffekt och är ett av de systematiska tankefel som människans hjärna utrustas med, ett av de tankefel som gör att jag ibland tänker att jorden kanske inte nödvändigtvis skulle påverkas negativt om datorerna tog över.

Haloeffekten innebär att vi inte dömer personer vi fått en positiv respektive negativ bild av på ett objektivt sätt. Om vi gillar en person för att den besitter vissa egenskaper tenderar vi att ge denne en mer positiv bedömning även i andra avseenden, medan vi överlag är kritiska mot personer vi ogillar. Hitler är en person som normalt funtade människor tenderar att ogilla. Om någon är ”precis som Hitler” så kan man vara helt säker på att det är en hemsk människa. Nyligen kunde man läsa i internationella media att Hitler hade en missbildad mikropenis. Ingen är intresserad av att faktagranska ett sådant påstående för det känns så himla rimligt. ”Det är väl klart att Hitler hade en liten och ful penis”, tänker man. När man istället får höra att Hitler älskade djur blir man lite misstänksam. ”Jag älskar ju söta djur. Men jag är ju inte precis som Hitler. Är bilderna där Hitler gullar med söta djur fejkade?”

Hitler

Så länge Twitter finns kommer twitterdrev förekomma. Det kommer alltid att finnas bödlar – drev-entreprenörer som bygger sina karriärer på att missförstå, skärmdumpa och hänga ut personer de vill sätta dit. Men om man är en vänligt sinnad person som inte vill hänga ut personer som inte förtjänar det är mitt bästa tips att ibland reflektera över hur mycket budbärararen påverkar budskapet. Om du blir provocerad av en tweet som skrivits av en person du ogillar (vi har alla personer vi ogillar, det är inget att skämmas över) så försök att fundera på hur du hade reagerat om din förälder, partner eller bästa vän hade sagt samma sak. Hade din tolkning påverkats avsevärt? Om svaret är ja kanske det är en bra idé att avstå från att haka på drevet denna gång? Bara för att man avskyr en person behöver denne inte vara vidrig på alla sätt och vis, även om jag inte ska gå så långt som att säga att jag tror att Hitler hade en fin penis.

Det är inte bara lagen som motverkar syskonsex

Liberala ungdomsförbundets (LUFs) förslag om att legalisera syskonsex fick extremt mycket uppmärksamhet på Twitter igår. Min kvalitativa analys visade att varje twittrare drog i genomsitt 1,5 skämt på temat. Bäst var som vanligt Anna Sahlin.

Naturligtvis var det också folk som himlade med ögonen över tramsandet och påpekade att det minsann finns viktigare politiska frågor att uppmärksamma. Det kan tyckas vara en tråkig inställning, men det är ju bra att universums tristaste personer ger sig till känna så att man vet vilka man kan strunta i att bjuda när man har fest.

Hur som helst innebär förslaget att det skulle bli lagligt för syskon över 15 år att ha samtyckessex. Men förmodligen kommer en lagändring inte innebära att syskon börjar ha sex med varandra i någon jättestor utsträckning. Det verkar nämligen som om evolutionen har sett till att det finns biologiska mekanismer som gör att vi inte blir sexuellt attraherade av våra syskon eller personer som vi växer upp tillsammans med. Mekanismen kallas för Westermarckeffekten eller omvänd sexuell imprinting. Man tänker sig att denna effekt uppstår mellan personer som vid en kritisk period i barndomen stått varandra nära, vilket syskon ofta gör. Ibland hör man dock talas om syskonpar som blivit förälskade men då har de ofta inte vuxit upp tillsammans utan till exempel blivit bortadopterade.

Och vad är då syftet med detta fenomen? Jo, man tror att Westermarckeffekten syftar till att undvika inavel. Alla människor går omkring och bär på en del ”dåliga gener” som inte påverkar vår hälsa. Anledningen till att de inte påverkar oss är att de är så kallade recessiva anlag. Detta innebär att generna inte har någon negativ påverkan på vår hälsa eftersom man måste ha de i dubbel uppsättning för att de ska ge upphov till genetiska sjukdomar. Man måste alltså ärva anlaget både från sin mamma och från sin pappa. Om jag är en bärare av ett visst recessivt anlag och går ut och raggar upp en random snubbe på gatan i en relativt stor stad (varför inte en random göteborgare?) är sannolikheten väldigt liten att han bär på samma anlag. Det är således högst osannolikt att vi skulle få en avkomma som hade dubbelt anlag. Om jag istället skulle skaffa barn med en nära släkting är sannolikheten betydligt högre att släktingen har samma anlag som jag och därför ökar risken för genetiska sjukdomar i avkomman. Och ju närmre släkt man är, desto större är risken för genetiska sjukdomar i barnet.

Tack vare moderna preventivmedel behöver sex nuförtiden inte resultera i graviditet. Vilket alltså innebär att syskon idag kan ha sex utan att riskera att få barn med genetiska sjukdomar. Så det finns alltså ingen biologisk anledning till att syskonsex bör begränsas. Å andra sidan kan man ju kritisera LUF för att inte ta hänsyn till oss som vill kunna visualisera andra människor ha sex utan att känna minsta lilla avsmak. Lagstiftningen är redan idag alldeles för slapp i detta avseende. Det borde till exempel vara förbjudet för personer som jag inte vill föreställa mig nakna att ha sex.

(Om du gillar random göteborgare måste du lyssna på Ola Söderholms hyllning till det nu nedlagda kultprogrammet SVT Debatt)

 

Män som förklarar – vetenskapligt perspektiv på mansplaining

Vi har alla sett dem. Det kryllar av dem på sociala medier. Män som förklarar saker, ofta på ett nedlåtande sätt. Inte alltför sällan handlar det om mindre kompetenta män som förklarar saker för kompetenta kvinnor. Män som sysslar med det vi idag refererar till som ”mansplaining”.

Begreppet mansplaining blev allmänt känt år 2008 då Los Angeles Times publicerade Rebecca Solnits text ”Men Explain Things to Me”. Sedan dess har begreppet kommit att bli vedertaget nätjargong. Och det verkar faktiskt inte som om fenomenet mansplaining är ett resultat av manshatande kvinnors bekräftelsebias – det tankefel som får oss att systematisk ta till oss den information som bekräftar vår världsbil. Det finns många vetenskapliga studier som visar att män pratar betydligt mer än kvinnor, både i klassrum och på arbetsplatser. Det finns också studier som visar att kvinnliga läkare oftare blir motsagda än manliga. Andra studier visar att kvinnor upplevs som mindre kompetenta än män och på Twitter retweetas män dubbelt så ofta.

mansplaining

Men vad är det egentligen som ger upphov till att män ständigt känner sig manade till att förklara saker, ofta för kvinnor som faktiskt är kunnigare än vad de själva är? Solnit beskriver mansplaining som ett resultat av en överdriven självsäkerhet i kombination med enfald och denna förklaringsmodell vilar faktiskt på en vetenskaplig grund.

I december publicerades en studie som visar att män har bättre självförtroende än kvinnor. Studien inkluderade data från en mängd olika länder och en genomgående könsskillnad var tydlig, även om den faktiskt var mest uttalad i Västvärlden. Och vad det gäller enfald finns det också veteskapligt stöd för att män tenderar att överskatta sin egen kompetens. Ett klassiskt exempel är bilkörning. Framför allt yngre män är överdrivet självsäkra bakom ratten trots att det är just denna grupp som är främst representerade i allvarliga trafikolyckor.

I en artikel i Psychology Today sammanfattar professor Adrian Furnham könsskillnader i självuppskattad IQ. Forskningen visar tydligt att män tenderar att genomgående överskatta sin intelligens i betydligt större utsträckning än kvinnor. Särskilt intressant var att de som kraftigt överskattar sin IQ nästan alltid är män. När jag skrev om detta på Twitter bekräftade Mensa Sverige att en större andel av de kvinnor som tar deras test klarar det, jämfört med de män som tar testet.

Så hur slipper vi mansplaining? Man pratar mycket om att kvinnor måste få bättre självförtroende. Och visst måste vi kvinnor ha ett tillräckligt självförtroende för att känna att vi duger. Men ett överdrivet självförtroende som får en att överskatta sin förmåga är knappast något kvinnor bör eftersträva. Världen blir inte bättre om kvinnor också överskattar sin förmåga och kompetens. Trafiken blir knappast säkrare om båda könen tror sig vara rallyproffs så fort man fått körkortet i hand. Nej, lösningen här är nog snarare att män måste få en mer realistisk syn på sig själva och sin kompetens. Världen behöver inte inkompetenta kvinnor som förklarar saker, världen behöver ödmjukare män.

Nu antar jag att det finns en hel del (män) som är besvikna på den här texten och trodde att den skulle handla om att män faktiskt är biologiskt programmerade att mansplaina. Alla vet ju att om man är biologiskt programmerad att bete sig på ett visst sätt så innebär detta att man saknar personligt ansvar. Men mitt syfte var inte att ”skylla” mansplaining på vetenskap, utan att bekräfta mansplaining med hjälp av vetenskap.

Men OM jag skulle försöka skylla mansplaining på vetenskap skulle jag hävda att mansplaining är ett resultat av sexuell selektion. Mansplaining är människans påfågelstjärt. Sen skulle jag avsluta med de oerhört provocerande ord jag en gång hört antropologen Helen Fisher yttra ”kvinnans hjärna har skapat dagens man”.

peacock

 

NaturalCycles – effektivt preventivmedel eller bara en ovanligt dyr kroppstermometer?

Jag loggar in på Facebook och möts som vanligt av bekanta som ventilerar politiska åsikter och delar virala klipp. Men mitt flöde svämmar också över av reklam för en produkt som kallas NaturalCycles, en så kallad fertilitetsmonitor. Jag reagerar särskilt på ett inlägg där Katrin Zytomierska gör reklam för produkten på sin blogg, bland annat med hashtaggen #företthormonfrittliv. NaturalCycles verkar satsa stort på att marknadsföra sig med hjälp av sociala medier, podcasts och populära bloggar. Förutom Zytomierska sponsrar företaget Fredagspodden med Amanda Schulman och Hanna Widell och Isabella Löwengrip (Blondinbella) som är delägare har använt sin blogg för att marknadsföra NaturalCycles. Produkten är en kroppstermometer i kombination med en mobilapplikation som med hög sannorlikhet säger sig kunna detektera ägglossning och ”säkra perioder”. Metoden bygger på att en kvinnas kroppstemperatur sjunker vid ägglossning för att sedan höjas något.

Företaget hänvisar till en klinisk studie som de själva gjort för att testa hur effektiv metoden är. Detta är en så kallad pilotstudie som innebär att studien görs i mindre skala än en fullvärdig studie. Pilotstudien är publicerad i The European Journal of Contraception & Reproductive Health Care som har en Impact factor på 1.394. För er som inte kar koll på vad Impact Factor är så kan man generellt säga att det är en uppskattning över hur inflytelserik en tidskrift är (används ofta indirekt som ett kvalitetsmått). En Impact factor på 1.394 är väldigt lågt, världsledande tidskrifterna inom medicin som Nature som The Lancet och har Impact Factor 42.351 respektive 33.630. The European Journal of Contraception & Reproductive Health Care har dock något högre Impact factor än tidskriften Journal of Religion and Health som har en Impact Factor på 1.019. Journal of Religion and Health uppmärksammades nyligen för en studie som föreslog att personer med schizofreni var besatta av demoner. Hur som helst, studien inkluderade 1501 menscykler från 317 kvinnor i åldrarna 18-39 och mellan 32 och 55 procent av dagarna i en menscykel identifierades som gröna (det vill säga icke-fertila). Resultaten visade att metoden effektivt identifierade ägglossning och därmed den fertila fasen.

NaturalCycles är bara en av många fertilitetsmonitorer som finns på marknaden. Det som skiljer den från liknande produkter är att den marknadsförs som ett alternativ till preventivmedel. Normalt används fertilitetsmonitorer för att öka chansen att bli gravid eller för att hålla koll på menstruationscykeln. Men en monitor som kan användas för att optimera ens chanser för graviditet borde den väl kunna användas för att undvika graviditeter? Jo, naturligtvis funkar det så. Problemet är dock att detta inte är ett godkänt preventivmedel och ska därför inte marknadsföras som det. Att marknadsföra identifiering av ”säkra perioder” som preventivmedel är som att marknadsföra produkter som underlättar avhållsamhet eller avbrutna samlag som naturliga alternativ till godkända preventivmedel. Dessutom kan man ifrågasätta om det är värt att betala ungefär sexhundra kronor per år för en produkt som kanske inte är så mycket mer tillförlitlig än vad man själv kan åstadkomma med hjälp av en kroppstermometer och en kalender. En produkt som dessutom måste kompletteras med annat skydd, exempelvis kondom, om man vill ha sex på fertila dagar. För övrigt tycker jag att sätten man marknadsför produkten på är oetiska. Man spelar på en rädsla för hormonella preventivmedel, en rädsla som enligt experter i stor utsträckning är överdriven och till och med ett stort problem för kvinnors hälsa. Det är inte omöjligt att NaturalCycles till och med bidrar med en ökad rädsla för hormonella preventivmedel genom att gång på gång återge citat från personer som upplevt stora problem som ett resultat av p-pilleranvändande. I marknadsföringen utnyttjar man också människors tendens att tro att det ”naturliga” alltid är överornat det ”onaturliga” (jag antar att jag inte behöver nämna att både läkemedel och vaccin är onaturligt enligt denna definition).

Anna

Många kvinnor undviker p-piller på grund av upplevda bieffekter eller på grund av en rädsla för bieffekter. Det behövs mer forskning för att uppskatta risken för bieffekter och för att ta reda på om vissa kvinnor har högre risk att påverkas negativt av p-piller. Det behövs dessutom fler hormonfria alternativ och det borde satsas mer på att få fram effektiva preventivmedel för män. NaturalCycles är dock inte ett fullgott alternativ till de preventivmedel som idag är godkända, även om man med slug marknadsföring försöker få det att framstå som det.

Skillnaden på män och kvinnor

Tidigare i veckan var jag med i Aftonbladet Morgon och pratade om beteendemässiga könsskillnader och könsneutrala leksaker.

Det jag inte hann nämna i inslaget var ett fenomen som kallas stereotyphot. Detta är ett psykologiskt fenomen som innebär att en individ upplever ångest när man går emot sin stereotyp. Det finns bland annat forskning som visar att detta påverkar individers prestation på kognitiva tester.

I en studie som utfördes vid Stanford University delades manliga och kvinnliga försökpersoner in i två grupper. Båda grupperna fick genomföra ett mattetest. Innan testet fick den ena gruppen information om att män brukar prestera bättre på detta test medan den andra gruppen informerades om att man inte förväntades se någon könsskillnad. Resultaten visade tydligt att i den grupp där man hade informerat om en förväntad könsskillnad presterade kvinnor sämre och män bättre jämfört med gruppen där man inte förväntade sig en könsskillnad.

Stereotyphot

Forskarna bakom denna studie har också visat att förväntningar baserat på individers etniska bakgrund kan ge upphov till liknande effekter på kognitiv prestation. Men stereotyphot påverkar inte bara kognitiv prestation. Det finns också forskning som visar att stereotypa bilder om hur män ”bör bete sig” kan ge upphov till både sexism och våldsamhet.

När det gäller sexuell lust hos kvinnor är det sannolikt att stereotypa förväntningar resulterar i att kvinnor underrapporterar hur ofta de onanerar och konsumerar porr. Men det är också möjligt att kvinnors sexuella lust faktiskt påverkas av stereotyphot. Könsskillnader när det gäller sexualitet behöver således inte bara bero på skillnader i könshormon.

Så påverkas vi av porr

Igår medverkade jag i Aftonbladet Morgon och pratade om hur porr påverkas oss. Är det beroendeframkallande och ger oss orealistiska förväntningar på sex, eller är det inte värre än att kolla på zombiepostapokalyptiska TV-serier?

Obligatoriska hälsotester

Igår medverkande jag i Korrerapporten i P3. Ämnet var genetiska likheter mellan partners och obligatoriska gentester innan äktenskap i Saudiarabien. Ni kan lyssna på inlägget här, min medverkan börjar efter 14 min (med musik) / 7 min (utan musik).

I Saudiarabien har man hög prevalens av genetiska sjukdomar och det är på grund av detta som man nu infört hälsotester, bland annat gentester av par som ska gifta sig. Detta är en del av en hälsokampanj som syftar till att främja ”hälsosamma äktenskap”. Orsaken till att man i Saudiarabien har så mycket problem med genetiska sjukdomar är framför allt att man ofta gifter sig med släktingar. Som jag förklarar i Korrerapporten ökar risken för recessiva genetiska sjukdomar om man skaffar barn med sina släktingar. Tydligen har de nya hälsotesterna resulterat i att 165 000 par, ca 60 % av alla som testar sig bryter sin förlovning, vilket saudiska myndigheter anser är ett bevis på att hälsokampanjen är framgångsrik.

Men Saudiarabien är inte det första land som inför obligatoriska gentester för att motverka genetiska sjukdomar. På Cypern är en av sju i befolkningen bärare av det recessiva anlaget för beta-thalassemi. Om ett barn ärver detta recessiva anlag från båda föräldrarna resulterar detta i att barnet får en allvarlig blodsjukdom. För att motverka denna sjukdom införde man 1973 obligatorisk screening för denna gen. Ur folkhälsoperspektiv har denna screening varit oerhört effektiv och idag föds i princip inga barn med denna sjukdom. Men ur ett bioetiskt perspektiv är det naturligtvis problematiskt med obligatoriska hälsotester.

I Sverige har vi också rutinmässig screening av befolkningen. Vi screenar kvinnor i vissa åldrar för bröstcancer och cellförändringar som kan ge upphov till livmoderhalscancer. Vi utför också rutinmässiga hälsotester av barn och blivande mammor. Bland annat tar man blodprov på alla nyfödda barn för att se om de har den recessiva genetiska sjukdomen fenylketonuri (PKU-test). Skillnaden är dock att de rutinmässiga hälsokontroller i Sverige är frivilliga. De bioetiska problemen uppstår när hälsotesterna blir obligatoriska. Men även i Sverige tvingas man ibland till hälsotester om man misstänks vara smittad av en allmänfarlig sjukdom.

När det gäller problemen med genetiska sjukdomarna i Saudiarabien tror jag dock att det förmodligen inte är nödvändigt med obligatoriska gentester. Det skulle nog räcka med frivillig testning men framför allt med informationskampanjer om riskerna med att skaffa barn med släktingar. Men som sagt, ibland kan oetiska hälsointerventioner vara extremt effektiva och kanske till och med nödvändiga för att främja folkhälsan.

PKU-test av nyfödd bebis / Armigo (Wikimedia Commons)

PKU-test av nyfödd bebis / Armigo (Wikimedia Commons)