Kategoriarkiv: Cancer

Kan man ens säga nej till cancer?

Den senaste veckan har man kunna läsa kritik riktad mot Cancerfonden för kampanjen ”Nej till cancer”. Syftet med denna kampanj var att informera om att cancer i stor utsträckning går att förbygga med livsstilsval samt att förmedla vad individen själv kan göra för att minska sin cancerrisk. Bland annat har man tillsammans med hippa PR-byråer släppt filmer där TV-personligheterna Kakan Hermansson och Musse Hasselvall ”säger nej” till cancer genom att inte ligga och lata sig på sofflocket.

Kritiken har handlat om att kampanjen skuldbelägger personer med cancer. Att den signalerar att personer som drabbas av cancer borde ha ”sagt nej” till sjukdomen. Denna kritik har resulterat i att Cancerfonden dragit tillbaka kampanjen, vilket man offentliggjorde genom ett pressmeddelande. I pressmeddelandet ber man om ursäkt för att vissa tolkat kampanjen som ett skuldbeläggande men poängterar återigen att kampanjen ”bygger på att en tredjedel av all cancer kan förebyggas genom sunda livsstilsval”.

Enligt WHO går mycket riktigt en tredjedel av all cancer att förebygga genom att minska exponeringen för vissa riskfaktorer. Dessa faktorer är till exempel miljögifter, infektionssjukdomar, fetma, rökning och alkoholanvändande samt strålning. Men är verkligen samtliga av dessa faktorer sådant som kan undvikas genom ”sunda livsstilsval”? Kan man säga nej till miljögifter? Kan en sprutnarkoman säga nej till att få infektionssjukdomar? Kan ett barn säga nej till att växa upp i ett radonhus? Även när det gäller rökning kan man ifrågasätta i vilken utsträckning man väljer att röka. Beteendegenetisk forskning visar att huruvida man röker eller inte till 35 procent beror på ens gener. Och vi är väl alla överens om att man inte kan säga nej till sina gener?

En svensk avhandling från 2014 om fri vilja och ansvar sammanfattar att vårt handlande beror på en mängd faktorer såsom gener, uppväxt, samhällsförhållanden och slumpen – vilket är bortom individens kontroll. Det finns med andra ord all anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning den enskilda individen kan motverka cancer genom sunda val. Däremot kan samhället göra mycket för att förebygga cancer. Man kan bland annat förebygga livmoderhalscancer genom kostnadsfri HPV-vaccination och screening och man kan tillhandahålla rena sprutor för injektionsmissbrukare. Genom samhällsåtgärder kan man även påverka människors benägenhet att röka, dricka alkohol, motionera, äta sunt och sola – utan att lägga över ansvaret på den enskilda individen.

Jag anser alltså att Cancerfondens kampanj ”Nej till cancer” inte bara var problematisk eftersom den uppfattades som skuldbeläggande utan att den även gav en felaktig bild om vad cancerförebyggande faktiskt handlar om. Cancerfonden får helt enkelt satsa på en ny slogan och en ny kampanj. Varför inte ”Nja till cancer”? Alla älskar ju kompromisslösningar.

Screening effektivt mot livmoderhalscancer

Sitter och förbereder mig för morgondagen då jag ska undervisa läkarstudenter vid Karolinska Institutet om cancerscreening. Jag har tidigare bloggat om cancerscreening i samband med undervisning förra året och i maj detta år. Som jag tidigare nämnt är screeningen för livmoderscancer väldigt effektivt. Eftersom man genom cellprover inte bara kan identifiera cancer utan även dess förstadier kan kvinnor som enbart har cellförändringar ofta botas utan att deras fertilitet blir påverkad. Tack vare detta minskar både antalet som drabbas av livmoderhalscancer samt antalet som dör i sjukdomen. Screening för livmoderhalscancer är till och med så pass effektivt att den främsta riskfaktorn för livmoderhalscancer är att inte delta i screening. Detta illustreras tydligt av grafen nedan som kommer från en studie från 2011 publicerad i International Journal of Cancer.

screening livmoderhalscancer

Sammanfattningsvis är screening för livmoderhalscancer effektivt. Så för att minska din egen risk – glöm inte att lämna cellprov när du får en kallelse!

DIY-forskning

Jag har tidigare nämnt att jag nyligen undervisat på läkemedelsprogrammet om screening. Studenterna fick då i uppgift att använda Socialstyrelsens statistikdatabas för att undersöka hur nationella screeningprogram påverkar incidens av cancer och även hur dödligheten i dessa cancertyper förändrats över tid. Genom att göra grafer på detta kan man tydligt se att screening av livmoderhalscancer minskar både incidens och antal dödsfall eftersom screening gör det möjligt att behandla cancer tidigt och även dess förstadier. I kontrast till detta kan man se att bröstcancerincidensen ökar tack vare screening eftersom man hittar fler fall. Trots detta ligger dödligheten i cancer stilla vilket tyder på att screening leder till överbehandling

Hur som helst, denna statistikdatabas är väldigt användbar och tillgänglig för vem som helst. Uppgifterna är bland annat hämtade från svenska hälsodataregister. Ni hittar den här. Man kan där undersöka incidens av sjukdomar, dödlighet och läkemedelsanvändning över tid. Nedan kan ni se en graf över förskrivningen av systemisk antibiotika.

Systemisk-antibiotika-statistik

Sedan 2006 kan man se att antalet uthämtade läkemedel från apotek har minskat något, vilket förmodligen beror på en försiktigare utskrivning av antibiotika på grund av resistensproblemen. Om man jämför motsvarande period för ADHD-medicin (centralstimulerande) ser man tydligt att användandet ökat under denna tid.

ADHD-statistik

Detta uppmärksammade Socialstyrelsen nyligen i ett pressmeddelande där man bland annat nämner att fyra procent av pojkarna i befolkningen behandlas med metylfenidat för ADHD.

Men detta är bara exempel på grafer som kan genereras med hjälp av Socialstyrelsens statistikdatabas som kostnadsfritt kan användas av vem som helst. Do it yourself-forskning helt enkelt. Testa!

Nackdelarna med cancerscreening

Imorgon ska jag undervisa på läkarprogrammet vid Karolinska Institutet om screening. Fokus ligger på screening för livmoderhals-, bröst- och prostatacancer. Jag har tidigare skrivit om hur det finns tydliga fördelar med screening för livmoderhalscancer medan det är mer osäkert om screening för bröstcancer verkligen är motiverat och ännu mer tveksamt om vi bör införa screening med test för PSA (prostataspecifik antigen) i syfte att tidigt identifiera prostatacancer hos män.

Det kan tyckas självklart att man ska försöka identifiera cancer i ett tidigt stadium och behandla i så stor utsträckning som möjligt för att förbättra folkhälsan, men det är inte alls så enkelt. För att screening ska vara fördelaktig måste sjukdomen som man försöker detektera ha en preklinisk fas där den är odiagnosticerad men detekterbar. Dessutom måste tidig behandling innebära fördelar jämfört med senare behandling. För att motivera allmänna screeningprogram måste man också kunna se att screening har en positiv påverkan på folkhälsan. En annan förutsättning för cancerscreening är att det finns ett diagnostiskt test med hög sensitivitet och specificitet. Med hög sensitivitet menas att en stor andel sjuka individer identifieras som sjuka av testet. Hög specificitet innebär att en stor andel friska individer identifieras som friska av testet.

Ett problem med populationsbaserad cancerscreening är att det kan leda till överdiagnostisering och att man i onödan behandlar cancer som aldrig skulle komma att påverka den drabbades hälsa. I februari detta år publicerade British Medical Journal (BMJ) den hittills största studien på effekterna av bröstcancerscreening (med ett års intervall). Studien utfördes i Kanada och inkluderade kvinnor i åldrarna 40-59 år. Denna studie visade att överdiagnosticering utgjorde 22 % av de cancrar som upptäcks genom screening. Studien visade också att screening inte minskade dödligheten i bröstcancer.

I Sverige har man än så länge ansett att fördelarna med bröstcancerscreening överväger riskerna med överdiagnosticering. Det återstår att se om den nya studien i BMJ får någon betydelse för socialstyrelsens mammografirekommendationer.

563px-MammographyinprocessGraphic

The disadvantages of cancer screening

Tomorrow, I will have a seminar in the medical program at Karolinska Institutet about screening. The focus will be on screening for cervical, breast and prostate cancer. I have previously written about how there are clear benefits of screening for cervical cancer while it is more uncertain whether screening for breast cancer really is justified and that it is even more questionable whether we should introduce screening test for PSA (prostate specific antigen) in order to detect prostate cancer in men at an early stage.

It may seem intuitive that one should try to identify cancer at early stages and treat as many as possible to improve public health. However, it is not at all a simple matter. For screening to be beneficial, the disease that we want to detect should have a preclinical phase in which it is undiagnosed but detectable. In addition, early treatment should offer advantages compared to later treatment. Moreover, public screening is only motivated when screening has a positive impact on public health. Another prerequisite for cancer screening is that there is a diagnostic test with high sensitivity and specificity. High sensitivity means that a large proportion of diseased individuals are identified as having the disease by the test. High specificity means that a large proportion of healthy individuals are identified as healthy by the test.

One problem with population-based cancer screening is that it can result in over-diagnosis and that clinicians unnecessarily treat cancers that would never have any impact on the health of the patient. In February this year, the British Medical Journal (BMJ) published the largest study so far on the effects of annual breast cancer screening. The study was conducted in Canada and included women aged 40-59 years. This study showed that over-diagnosis accounted for 22 % of the cancers detected by the screening. The study also showed that screening did not reduce mortality from breast cancer.

Policy makers in Sweden have so far considered that the benefits of breast cancer screening to outweigh the risks of over-diagnosis. It remains to be seen whether the new study in BMJ will have any bearing on the Social Board’s mammography recommendations.

Systemfel?

Är det okej att bryta mot lagen för att rädda många fattiga människors liv? Rent spontant så tycker jag och förmodligen många andra med mig att det är självklart att lagar som gör att fattiga människor dör är till för att brytas. Det tycker även regeringen i Indien som låter indiska läkemedelstillverkare producera kopior av Bayers patenterade läkemedel Nexavar som används för att behandla njur-, lever- och thyroideacancer. Ett års behandling med Nexavar kostar drygt 600 000 SEK medan den indiska kopian (som alltså innehåller samma aktiva substans och har samma effekt) istället kostar ca 18 000 SEK för motsvarande tidsperiod.

Problemet med detta är dock att utvecklingen av nya läkemedel drivs av ekonomiska intressen och patent möjliggör att läkemedelsbolagen tjänar pengar trots att kostnaden för att ta fram nya läkemedel är oerhört stor. Vinstmarginalen måste vara så pass stor att den även kompenserar för de förluster farmabolagen gör då en läkemedelsstudie läggs ner eller då ett preparat inte godkänns av myndigheter.

Tyvärr bygger dagens utveckling av läkemedel på ett system som gör att rika människor kan ta del av behandlingar så fort preparatet kommer ut på marknaden medan fattiga människor först kan ta del av dem senare, när patentet gått ut. Detta system leder också till att behandling av sjukdomar som framför allt drabbar människor i västvärlden prioriteras. Trots att nya läkemedel i slutändan även kan hjälpa fattiga människor måste man väl ändå tycka att detta system är oetiskt och ökar orättvisorna i världen? Eller är patenträttigheter ett nödvändigt ont för att förbättra världshälsan på sikt?

Nexavar

Cancerscreeningens varande eller icke varande

Idag undervisar jag på läkarprogrammets kurs i vetenskaplig utveckling. Ämnet för dagen är cancerscreening, och det är så intressant att jag tänkte ta upp det här på bloggen.

Syftet med cancerscreening är att minska dödligheten i cancer utan att ställa till med alltför mycket, t ex vill man undvika att utsätta personer för psykiskt och fysiskt lidande i onödan. I Sverige har vi idag allmän cancerscreening för livmoderhalscancer och bröstcancer och provtagningar erbjuds till kvinnor i särskilda ådersintervaller. Det diskuteras även huruvida man bör införa ett screeningprogram för män med test för PSA (prostataspecifik antigen) i syfte att tidigt identifiera prostatacancer.

När det gäller livmoderscancer har screeningen varit väldigt framgångsrik. Eftersom man genom cellprover inte bara kan identifiera cancer utan även dess förstadier kan kvinnor som enbart har cellförändringar ofta botas utan att deras fertilitet blir påverkad. Tack vare detta minskar både antalet som drabbas av livmoderhalscancer samt antalet som dör i sjukdomen.

Med bröstcancer och prostatacancer är fördelarna inte lika tydliga. Ett av problemen är att screening leder till överbehandling. En norsk studie som publicerades 2012 sammanfattar att under 10 års mammmografiscreening av 2500 kvinnor kommer man hindra att en kvinna dör i bröstcancer men detta resulterar också i att 6-10 kvinnor måste genomgå behandling trots att de inte skulle ha avlidit av sin cancer. När det gäller prostatcancerscreening visade en randomiserad studie på PSA-test som publicerades 2009 i New England Journal of Medicine att ”för att förhindra ett dödsfall orsakat av prostatacancer måste man screena 1410 män och ytterligare 48 män skulle behöva genomgå behandling”.

563px-MammographyinprocessGraphic

Today, I’ve been teaching medical students at a course in scientific development. The topic of the day was cancer screening, and it is so interesting that it deserves a blog post.

The purpose of cancer screening is to decrease cancer mortality without messing up other things, such as exposing persons for unnecessary mental and physical suffering. In Sweden, we today have public cancer screening programs for cervical and breast cancers and tests are offered to women of specific age intervals. It is also currently debated whether to implement a screening program for men with test for PSA (prostate specific antigen) resulting in an early identification of prostate cancer.

Regarding cervical cancer, screening has been very successful. The tests (pap smears) can not only detect cervical cancer but also its precursors, women who only suffer from dysplasia can often be cured without effects on their fertility. As a result, the screening program has resulted in a reduced number of women diagnosed with cervical cancer as well as the number of cancer-related deaths.

With breast cancer and prostate cancer are the advantages are not as evident. One of the problems is that screening leads to overtreatment. A Norwegian study published in 2012 concluded that 10 years mammographic screening of 2500 women will prevent one woman from dying of breast cancer, but this also results in that 6-10 women must undergo treatment even though they would not have died of their cancer. Regarding PSA screening, a randomized study published in 2009 in The New England Journal of Medicine showed that ”in order to prevent a death from prostate cancer 1,410 men had to be screened and an additional 48 men would have to undergo treatment”.

Kontroversiell GMO-studie dras tillbaka

Tidigare i veckan tillkännagav Elsevier att tidskriften Food and Chemical Toxicology har drar tillbaka en kontroversiell studie som visat ett samband mellan genmodifierad majs och tumörutveckling i råttor. Detta efter att tidskriftens utgivare gått igenom rådatat som ligger till grund för fynden. Tydligen handlar tillbakadragandet inte om att man upptäckt eller misstänker förfalskning. Istället kritiseras studien för att vara för liten och att de råttor som använts är av en typ som är benägen att spontant utveckla tumörer och man anser därför att dessa är olämpliga att använda i denna typ av studie. Sammanfattningsvis anser man att inga slutsatser kan dras baserat på studieresultaten.

Trots att denna studie redan tidigt kritiserats var anti-GMO-rörelsen snabba med att sprida fynden från studien. Nu återstår att se om informationen angående studiens brister och tillbakadragande kommer att spridas i samma utsträckning, förmodligen inte, men detta inlägg är åtminstone ett bidrag.

Bild: Sprague Dawley-råtta, Jean-Etienne Minh-Duy Poirrier

Bild: Sprague Dawley-råtta, Jean-Etienne Minh-Duy Poirrier

Earlier this week, Elsevier announced that the journal Food and Chemical Toxicology has retracted a controversial study that showed a correlation between GM maize and tumor development in rats. This action was taken after the journal’s editor had gone through the raw data underlying the findings. Apparently, the retraction does not involve the discovery or suspicion of forgery. Instead, the study is criticized for being too small and that the rats used were of a type that is prone to spontaneously develop tumors, and are therefore considered to be unsuitable for type of study. In conclusion, it is considered that no conclusions can be drawn based on the study results.

Although this study was criticized at an early after its publication, the anti-GMO movement quickly disseminated the findings of the study. Now it remains to be seen whether the information regarding the study’s flaws and withdrawal will be spread to the same extent, probably not, but this post might be considered a contribution.

Toalettsitsars vidrighet

En gång i tiden var jag ute på nattklubb en hel del. Under denna tid av mitt liv lyckades jag faktiskt få till en ganska bra teknik som gjorde att jag kunde använda toaletten utan att nudda sitsen. Inte för att jag har så kallad bacillskräck men på krogtoaletter är det inte helt ovanligt med ”stänk” på sitsen. Och det är faktiskt få saker som jag ogillar så mycket som att torka bort främmande människors toalettlämningar. Jag har ett starkt minne av att jag någon gång hört att toalettsitsar har mindre bakterier på sig än toaletters dörrhandtag (don’t quote me). Detta verkar logiskt då de flesta förmodligen har fler mikroorganismer på sina händer än på sin rumpa. En ny studie får mig dock att fundera på om jag ska försöka få till min gamla teknik igen.

Improbable research rapporterar om studien som har undersökt förekomsten av HPV (humant pappilomvirus) på till synes rena flygplanstoaletter i 13 länder, bland annat Sverige. Resultaten som publicerats i tidskriften Sexually Transmitted Infections visade att det fanns HPV-DNA i 23 % av proverna och i 16 % av proverna var detta från HPV-typer som kan orsaka cancer.

Det är oklart huruvida toalettsits-HPV kan infektera en människa. Det intressanta med studien är att HPV-DNA är vanligt förekommande i vår omgivning och därför kan det vara problematiskt att använda förekomst av HPV-DNA för att detektera infektion hos en människa. Vilket betyder att man idag kanske överskattar förekomsten av HPV i befolkningen.

Toalett

The nastiness of toilet seats

Once in my life, I was out clubbing a lot. During this time, I managed to require a pretty good technique that allowed me to use the toilet without touching the seat. Not that I have so called germ phobia, but there are actually few things that I dislike as much as wiping off stranger toilet remains, which frequently occur at club restrooms. I remember hearing that toilet seats actually hold less bacteria than restroom door handles (don’t quote me). This seems logical since most individuals probably have more microorganisms on their hands than on their butt. A new study, however, leads me to wonder if I should start using my old technique again.

Improbable research reports on the study that investigated the prevalence of HPV DNA on toilet seats of apparently clean airplane restrooms in 13 countries, including Sweden. The results, published in the journal Sexually Transmitted Infections showed that in 23 % of the samples, HPV DNA was detected and 16 % of the samples contained DNA from HPV types that can cause cancer.

It is unclear whether toilet seat HPV can infect human. The interesting thing about the study is that HPV DNA is commonly found in our environment, so it can be problematic to use the presence of HPV DNA to detect infections in humans. Which also means that we might currently overestimate the prevalence of HPV in the population.

Biologiskt åldrande och depression

Deprimerade personer har en ökad risk för åldersrelaterade sjukdomar som bland annat cancer, diabetes och hjärtsjukdomar. Orsaken till detta är inte helt fastställd men en studie som publicerades igår i Molecular Psychiatry ger nya ledtrådar i hur det biologiska åldrandet kan påskyndas av depression.

Telomerer kallas ändarna på kromosomerna som är till för att skydda vårt DNA. Varje gång en cell delar sig blir telomererna något kortare. Ju kortare telomererna är desto äldre är således cellerna. I den nya studien undersökte man telomerlängden hos totalt ca 2400 individer. Resultaten visade att personer som är deprimerade har kortare telomerer är jämngamla kontrollindivider. Man kunde även se att ju värre symptom patienten hade, desto kortare var telomererna.

Forskarna bakom studien poängterar dock att det är oklart huruvida sambandet mellan telomerlängd och depression är kausalt eller inte.

 

Kromosomer (grå) med telomerer i ändarna (vita)

Kromosomer (grå) med telomerer i ändarna (vita)

Depressed individuals have an increased risk of age-related diseases including cancer, diabetes and heart disease. The reason for this is not fully established, but a study published yesterday in Molecular Psychiatry provides new clues on how the biological aging process may be accelerated by depression.

The ends of chromosomes are called telomeres and their function is to protect our DNA. Each time a cell divides, the telomeres become shorter. The shorter the telomeres are, the older are the cells. The new study examined telomere length in approximately 2,400 individuals. The results showed that people who are depressed have shorter telomeres compared control subjects of the same age. It was also evident that telomere length was shortest among patients with severe symptoms.

However, the researchers behind the study points out that it is unclear whether the relationship between telomere length and depression is causal or not.

Inga allvarliga bieffekter av HPV-vaccin

Allmänna vaccinationsprogram är fenomen som kraftigt bidragit till en förbättrad folkhälsa. Om ett litet antal människor avstår från att vaccinera sig eller sina barn kan dessa klara sig tack vare att andras immunitet gör att sjukdomarna inte sprids i denna grupp människor, detta fenomen kallas flockimmunitet (eng. herd immunity). Om antalet människor som avstår från att vaccinera sig ökar kan dock dessa sjukdomar spridas i befolkningen. Dagen anti-vaccinationspropaganda som sprids på internet och i synnerhet på sociala medier har gjort att vissa sjukdomar som kikhosta och mässling ökar i förekomst från att varit på rekordlåga nivåer. Ofta går antl-vaccinationspropagandan ut på att överdriva riskerna med vaccinationer och underskatta deras nytta.

HPV-vaccin ges sedan 2012 till alla flickor i Sverige och skyddar mot vissa typer av virus som kan orska cancer senare i livet. Igår publicerade mina kollegor en studie i BMJ som visade att HPV-vaccination bland unga kvinnor inte orsakar några allvarliga bieffekter. Studien undersökte 53 olika potentiella bieffekter som t.ex. blodpropp, vissa neurologiska sjukdomar samt vissa autoimmuna sjukdomar, som diabetes typ 1. Inga av dessa tillstånd förekom i högre utsträckning i vaccinerade jämfört med icke-vaccinerade flickor.

Studien testade dock inte milda, övergående bieffekter som lokal svullnad och ömhet. Undrar om anti-vaccinationsmänniskorna anser att denna typ av bieffekter väger tyngre än nyttan av att undvika cancer?

 

General vaccination programs are phenomena that greatly contribute to an improved public health. If a small number of people refrain from vaccinating themselves or their children, these remain unaffected thanks to other people’s immunity resulting in the these diseases are not spread in this population, this phenomenon is called herd immunity . However, if the number of people who refuse to be vaccinated increases, these diseases can spread in the population. Current anti-vaccination propaganda that is spread on the internet and, in particular, in social media has resulted in an increase in certain diseases as whooping cough and measles. The anti-vaccination propaganda often exagerates the risks of vaccination and underestimates the benefits.

HPV vaccine is since 2012 given to all girls in Sweden and protects against certain types of viruses that may cause cancer in later life. Yesterday, my colleagues published a study in BMJ that showed that HPV vaccination among young women do not cause any serious side effects. The study examined 53 different potential side effects such as thrombosis, certain neurological diseases, and certain autoimmune diseases, type 1 diabetes. None of these conditions were observed to a greater extent in the vaccinated compared to unvaccinated girls.

The study did not test mild, transient side-effects as local swelling and soreness. I wonder if the anti-vaccination people believe that this type of side effects outweigh the benefits of avoiding cancer?