Kategoriarkiv: Etik

Obligatoriska hälsotester

Igår medverkande jag i Korrerapporten i P3. Ämnet var genetiska likheter mellan partners och obligatoriska gentester innan äktenskap i Saudiarabien. Ni kan lyssna på inlägget här, min medverkan börjar efter 14 min (med musik) / 7 min (utan musik).

I Saudiarabien har man hög prevalens av genetiska sjukdomar och det är på grund av detta som man nu infört hälsotester, bland annat gentester av par som ska gifta sig. Detta är en del av en hälsokampanj som syftar till att främja ”hälsosamma äktenskap”. Orsaken till att man i Saudiarabien har så mycket problem med genetiska sjukdomar är framför allt att man ofta gifter sig med släktingar. Som jag förklarar i Korrerapporten ökar risken för recessiva genetiska sjukdomar om man skaffar barn med sina släktingar. Tydligen har de nya hälsotesterna resulterat i att 165 000 par, ca 60 % av alla som testar sig bryter sin förlovning, vilket saudiska myndigheter anser är ett bevis på att hälsokampanjen är framgångsrik.

Men Saudiarabien är inte det första land som inför obligatoriska gentester för att motverka genetiska sjukdomar. På Cypern är en av sju i befolkningen bärare av det recessiva anlaget för beta-thalassemi. Om ett barn ärver detta recessiva anlag från båda föräldrarna resulterar detta i att barnet får en allvarlig blodsjukdom. För att motverka denna sjukdom införde man 1973 obligatorisk screening för denna gen. Ur folkhälsoperspektiv har denna screening varit oerhört effektiv och idag föds i princip inga barn med denna sjukdom. Men ur ett bioetiskt perspektiv är det naturligtvis problematiskt med obligatoriska hälsotester.

I Sverige har vi också rutinmässig screening av befolkningen. Vi screenar kvinnor i vissa åldrar för bröstcancer och cellförändringar som kan ge upphov till livmoderhalscancer. Vi utför också rutinmässiga hälsotester av barn och blivande mammor. Bland annat tar man blodprov på alla nyfödda barn för att se om de har den recessiva genetiska sjukdomen fenylketonuri (PKU-test). Skillnaden är dock att de rutinmässiga hälsokontroller i Sverige är frivilliga. De bioetiska problemen uppstår när hälsotesterna blir obligatoriska. Men även i Sverige tvingas man ibland till hälsotester om man misstänks vara smittad av en allmänfarlig sjukdom.

När det gäller problemen med genetiska sjukdomarna i Saudiarabien tror jag dock att det förmodligen inte är nödvändigt med obligatoriska gentester. Det skulle nog räcka med frivillig testning men framför allt med informationskampanjer om riskerna med att skaffa barn med släktingar. Men som sagt, ibland kan oetiska hälsointerventioner vara extremt effektiva och kanske till och med nödvändiga för att främja folkhälsan.

PKU-test av nyfödd bebis / Armigo (Wikimedia Commons)

PKU-test av nyfödd bebis / Armigo (Wikimedia Commons)

Colgates oetiska forskning

SBU –Statens beredning för medicinsk utvärdering är en statlig myndighet som har till uppgift att granska publicerad forskning genom så kallade systematiska litteraturöversikter. Dessa rapporter är oerhört välgjorda och jag är onekligen ett fan av SBUs arbete. Hade de haft en fanclub hade jag varit medlem.

I en ny rapport från SBU har man granskat metoder som används inom barn- och ungdomstandvården. Rapporten visar att tandborstning med fluortandkräm två gånger om dagen är den enda vetenskapligt belagda metoden för att motverka karies hos barn och ungdomar.

Idag rapportera TT via DN och Aftonbladet om en upptäckt SBU gjort vid denna granskning. Tandkrämstillverkarna Colgate har utfört metodologiskt felaktiga och oetiska experiment på barn i Kina för att försöka visa att fluortandkräm med arginin är bättre än vanlig fluortandkräm. I studierna har de nämligen använt en jämförelsegrupp som fått tandkräm utan flour. Det uppenbara syftet är att få arginin-tandkrämen att framstå som mer effektiv än vad den egentligen är. När man testar effekten av en tilläggsbehandling (i detta fall arginin) måste man naturligtvis jämföra med standardbehandlingen, det vill säga vanlig flourtandkräm. För övrigt är studierna problematiska eftersom det är oetiskt att inte låta jämförelsegruppen få flourtandkräm när man vet att detta faktiskt är effektivt mot karies.

Rätt jämförelsegrupp är oerhört viktigt när man ska undersöka effekterna av en viss intervention. Den jämförelse som man gjort i denna studie skulle man kunna likna med om McDonalds skulle försöka manipulera fram positiva hälsoeffekter av Big Mac. En diet bestående av enbart Big Mac & Co räddar liv om jämförelsegruppen inte får någon mat alls.

Men inget ont som inte har någon gott med sig. Nu kommer det i alla fall bli lite lättare att välja tandkräm. Dags att bojkotta Colgate.

pro-argin

Självmord, medierapportering och imitationsrisk

Igår morse vaknade vi upp till den sorgliga nyheten att skådespelaren och ståuppkomikern Robin Williams hade avlidit i vad som senare bekräftades vara självmord. Denna händelse resulterade i att både massmedia och sociala medier svämmande över med hyllningar till Williams men även en hel del ingående detaljer om Williams död. Detta har resulterat i kritik mot media, framför allt för att forskning visat att medierapportering kan trigga självmord hos personer som befinner sig i riskzonen.

Världshälsoorganisationen (WHO) har tagit fram en serie av stödmaterial riktade till olika professionella grupper av särskild betydelse för suicidprevention. Bland annat finns där ett dokument riktat till professionella inom media. Som underlag till detta dokument har en expertgrupp gjort en systematisk granskning av mer en 50 studier och kommit fram till att mediernas rapportering av självmord kan leda till imitation av självmordsbeteenden. Dessa granskningar har också konstaterat att imitation är vanligare under vissa omständigheter och framför allt om nyheten får mycket uppmärksamhet kan man se hög imitationsrisk bland personer som befinner sig i riskzonen (t.ex. ungdomar, personer som lider av depression). Granskningen poängterar att en ingående beskrivning av en viss metod för självmord kan vara den viktigaste faktorn för ökningar av självmordsbeteenden. Men WHOs stödmaterial poängterar att ett självmord som får medial uppmärksamhet också kan användas för att sprida kunskap om depression och självmord, vilket alltså innebär att media kan utnyttja detta tillfälle för att öka medvetenhet och kunskap hos allmänheten samt bidra till att den som är i riskzonen för självmord söker hjälp.

WHOs stödmaterial listar följande konkreta råd för professionella inom media:

  • Ta tillfället i akt att informera allmänheten om självmord
  • Undvik sensationsspråk eller språk som normaliserar självmord eller presenterar det som en lösning på problem
  • Undvik framträdande placering och undvik upprepning av berättelser om självmord
  • Undvik att beskriva metoden som användes för ett fullbordat självmord eller för självmordsförsök
  • Undvik att använda detaljerad information om platsen där självmordet eller självmordsförsöket genomfördes
  • Försiktighet bör iakttas vid rubriksättning
  • Använd foton och videobilder varsamt
  • Var speciellt noggrann vid rapportering kring kända personers självmord
  • Visa varsam respekt för de efterlevande och andra berörda
  • Ge information om var hjälp finns
  • Var uppmärksam på att även mediefolk själva kan vara direkt eller indirekt berörda och därmed mer eller mindre sårbara och påverkade av berättelser om självmord

Denna gång har rapporteringen varit under all kritik och det skulle tyvärr ta en livstid att gå igenom alla medier som inte rapporterat i enlighet med dessa råd, men nedan återfinns några exempel som blivit särskilt uppmärksammade:

Oscarsakademin kritiserades för att ge en romantiserad bild av självmod och presentera det som en lösning på ett problem.


Expressens Niklas Svensson begick misstaget att lämna ut för mycket detaljer och när han blev kritiserad legitimerade han det hela med ”alla andra gör det”.

ABCnews
Denna bild från ABC News är ett typiskt exempel på att inte visa varsam respekt för efterlevande.


En reporter på Fox News kallade Williams för en ”coward” (ynkrygg) vilket är både okänsligt och vittnar om en skrämmande okunskap om depression och självmord.

 

Suicide, media reporting and imitation risk

Yesterday morning we woke up to the sad news that the actor and stand-up comedian Robin Williams had died of what was later confirmed to be suicide. This event resulted in both mass media and social media flooding over with tributes to Williams but also a lot of details about Williams’s death. This has resulted in criticism of the media, mainly because research has shown that media coverage can trigger suicide in people who are at risk.

World Health Organization (WHO) has developed a series of resources targeted different professional groups of special importance for suicide prevention. These include a document addressed to professionals within media. This document is based on systematic review of more of a 50 studies conducted by an expert panel and concluded that media reporting of suicide can lead to imitation of suicidal behavior. The review also found that imitation is more common in some circumstances than others, especially if the news receive a lot of attention there is a high imitation risk among people at risk (eg, young people, those suffering from depression). The review points out that a detailed description of a particular method of suicide may be the most important factor for increases in suicidal behaviors. But WHO’s support material points out that suicides receiving media attention also can be used to spread awareness about depression and suicide, which means that the media can use this opportunity to increase awareness and knowledge among the general public and make those who are at risk for suicide seek professional help.

WHO’s support material lists the following practical advice for professionals in the media:

• Take the opportunity to educate the public about suicide
• Avoid language which sensationalizes or normalizes suicide, or presents it as a solution to problems
• Avoid prominent placement and undue repetition of stories about suicide
• Avoid explicit description of the method used in a completed or attempted suicide
• Avoid providing detailed information about the site of a completed or attempted suicide
• Word headlines carefully
• Exercise caution in using photographs or video footage
• Take particular care in reporting celebrity suicides
• Show due consideration for people bereaved by suicide
• Provide information about where to seek help
• Recognize that media professionals themselves may be affected by stories about suicide


This time, the media reporting has been exceptionally problematic and it would take a lifetime to go through everything, but I have listed reporting that have been particularly noticed above.

Mer fokus på ebolaforskning?

Just nu pågår det största ebolautbrottet någonsin i Västafrika och Världshälsoorganisationen (WHO) kallar nu utbrottet ett internationellt nödläge. Detta är såklart en oerhört allvarlig situation. Men som det brukar sägas, inget ont som inte för något gott med sig och det är möjligt att detta internationella nödläge är precis vad som behövs för att man ska börja prioritera forskning om hur man ska kunna förebygga och behandla denna virussjukdom.

Ebola är nämligen en sjukdom som visserligen är dödlig men som än så länge endast drabbat världens fattiga. På samma sätt var HIV/AIDS länge en sjukdom som främst drabbade personer i fattiga länder och även när sjukdomen spred sig till västvärlden var det framför allt personer som tillhörde mindre priviligierade grupper t ex sprutmissbrukare och prostituerade som drabbades. Även om sjukdomen också drabbade homosexuella män ur priviligierade samhällsskikt ansåg man ofta att dessa män på grund av sin livsstil själva bar skulden för att de drabbats av sjukdomen. Det var först när sjukdomen också började drabba barn, kvinnor och heterosexuella män som man verkligen började prioritera forskning på HIV/AIDS. Tack vare denna forskning finns det idag effektiva bromsmediciner och HIV anses inte längre vara en dödlig sjukdom.

Forskning om sjukdomar som drabbar personer som saknar inflytande i samhället prioriteras inte av politiker och myndigheter, och sjukdomar som drabbar fattiga människor prioriteras inte av läkemedelsbranschen eftersom denna bransch styrs av ett vinstintresse. Men idag lever vi i en global värld och spelreglerna är förändrade. Ebola är en sjukdom som kan drabba människor ur alla samhällsskikt och i alla delar av världen. Att ebolautbrottet nu kallas ett internationellt nödläge och skapar stora rubriker i internationell media kommer med stor sannolikhet tvinga politiker och myndigheter att prioritetra forskning inom detta område, vilket är en förutsättning för att man ska kunna ta fram effektiva vaccin eller behandlingar för denna sjukdom som idag har väldigt hög dödlighet och ingen effektiv behandling.

 

This 1976 photograph shows two nurses standing in front of Ebola case #3, who was treated, and later died at Ngaliema Hospital, in Kinshasa, Zaire. - CDC/Dr. Lyle Conrad

This 1976 photograph shows two nurses standing in front of Ebola case #3, who was treated, and later died at Ngaliema Hospital, in Kinshasa, Zaire. – CDC/Dr. Lyle Conrad

More focus on Ebola research?

At present, the biggest Ebola outbreak ever is occurring in West Africa and the World Health Organization (WHO) is now calling the outbreak an international emergency. This is of course an extremely serious situation. But, as the saying goes, every cloud has a silver lining and it is possible that this international emergency is just what is needed in order to prioritize research on how to prevent and treat this viral disease.

Ebola is namely a disease which is indeed deadly, but has so far only affected the world’s poor. Similarly, HIV/AIDS was long a disease that primarily affected people in poor countries, and even when it spread to the Western world, it mainly affected people from less privileged groups such as drug users and prostitutes. Although the disease also affected gay men from privileged groups it was generally considered that these men themselves were to blame for being affected by the disease because of their lifestyle. It was only when the disease also began to affect children, women and heterosexual men when research on HIV/AIDS really began to be prioritized. Because of this research, there are currently effective antiretroviral drugs and HIV is no longer considered a deadly disease.

Research on diseases that mainly affect people who have no influence in society is not prioritized by politicians and government agencies, and diseases that affect poor people are not prioritized by the pharmaceutical industry because this industry are interested in maximizing their profit. But today we live in a global world and the rules of the game are changing. Ebola is a disease that could affect people from all social groups in all parts of the world. Because the Ebola outbreak is now known as an international emergency and creates big headlines in the international media this will most probably force politicians and authorities to prioritize research in this area, which is a prerequisite for being able to develop effective vaccines or treatments for this disease that currently has very high mortality and no effective treatment.

HIV-profylax för alla homosexuella män?

På MH17-planet som kraschade befann sig att antal personer på väg till en stor internationell AIDS-konferens i Melbourne. På grund av denna konferens har vetenskapsnyheterna senaste veckan i stor utsträckning berört forskning på HIV/AIDS. En studie som diskuterats på konferensen och som publicerats i Lancet Infectious Diseases har undersökt effektiviteten av profylaktiska antiretrovirala läkemedel för att förebygga HIV-infektion.

Studien inkluderade 1 600 HIV-negativa homosexuella män och transsexuella kvinnor som erbjöds läkemedlet Truvada för att minska risken för HIV-infektion. Resultaten visade att ingen av de som tog tabletter minst fyra dagar i veckan blev smittad. Även användande två eller tre dagar i veckan var associerat med lägre risk för infektion jämfört med de som tog tabletter mer sällan eller inte alls. Forskarna kunde mäta hur ofta läkemedlet togs genom blodprov.

När det gäller profylaktisk HIV-medicinering har man föreslagit att detta riskerar att ge en falsk trygghetskänsla och göra individer mindre benägna att använda kondom. Men studiedeltagarna rapporterade ingen ökning av dessa beteenden och man fann inte heller någon ökning av syfilis eller herpes – andra sexuellt överförbara sjukdomar som skulle kunna antyda ökat risktagande. Detta beteende skiljde sig inte heller mellan de som tog profylax och de som inte gjorde det vilket indikerar att det inte bara handlade om att de personer som var ”skötsamma” tog läkemedel samtidigt som de hade ett mindre riskfyllt beteende. Det verkar således som om Truvada är effektivt för att förebygga HIV.

För snart två veckor sedan gick WHO ut med rekommendationen att alla män som har sex med män bör ta antiretrovirala läkemedel för att stoppa spridningen av HIV. Även om detta verkar vara effektivt kan det tyckas märkligt (oetiskt?) att friska män (dock med högre risk för HIV än övriga populationen) ska behöva ta läkemedel. De bieffekter som hittills rapporterats vid profylaktisk behandling verkar dock vara milda och övergående. Även om vaccin och profylax för att förebygga spridningen av HIV är viktigt finns det en hel del sociala och politiska åtgärder som också kan minska spridningen och samtidigt öka människors välbefinnande på andra plan. På många sätt reflekterar HIV/AIDS världens orättvisor och dessa orättvisor försvinner inte med hjälp av antiretrovirala läkemedel.

AIDS_end

HIV prophylaxis for all gay men?

On board the MH17-plane that crashed there was a number of people on their way to a large international AIDS conference in Melbourne. Because of this conference, the science news last week have largely concerned research on HIV/AIDS. A study discussed at the conference and published in Lancet Infectious Diseases has investigated the effectiveness of prophylactic antiretroviral drugs to prevent HIV infection.

The study included 1,600 gay men and transgender women who were offered the drug Truvada for reducing the risk of HIV infection. The results showed that none of those who took the pills at least four days a week became infected. Taking the pills two or three days a week was associated with lower risk of infection compared with those who took pills less often or not at all. The researchers were able to measure how often the drug was taken by using blood samples.

Regarding prophylactic HIV medication it has been suggested that this may give a false sense of security and make individuals less likely to use condoms. However, the study reported no increase in these behaviors and they also identified no increase in syphilis or herpes – other sexually transmitted diseases that could imply increased risk behavior. Moreover, this behavior did not differ between those taking prophylaxis and those who did not, indicating that it was not just about people who were ”well-behaved” took drugs and also had a less risky behavior. In summary, it seems as Truvada is effective in preventing HIV.

Almost two weeks ago, WHO officially announced that they recommend all gay men to prophylactically take antiretroviral drugs to stop the spread of HIV. Although this seems to be effective, it may seem odd (unethical?) that healthy men (albeit with higher risk for HIV than the general population) should have to take drugs? At present, the reported side effects due to prophylactic treatment seem to be mild and transient. Although vaccines and prophylaxis for preventing the spread of HIV is important, there are a lot of social and political actions that also can reduce the spread while increasing human well-being on other levels. In many ways HIV/AIDS reflect the world’s injustice and these inequalities do not disappear with antiretroviral drugs.

Rättvis granskning eller legitimerat trollande?

I Nature News publicerades i måndags en debattartikel där man föreslår dubbelblidad peer review för att göra publikationsproceduren mer rättvis – vilket man anser i förlängningen kan gynna kvinnliga forskare, yngre forskare eller personer som tillhör etniska grupper som är underrepresenterade inom forskning. Jag ifrågasätter dock om dubbelblindad peer review verkligen är en lösning eller bara något som kommer göra forskare till troll?

Peer review eller referatgranskning som det kallas på svenska innebär att alla vetenskapliga artiklar granskas av experter inom området innan de blir accepterade för publikation. Syftet med peer review är att upprätthålla hög vetenskaplig standard. Detta system är samtidigt fördelaktigt för de vetenskapliga tidskrifterna eftersom det innebär att de kostnadsfritt får experter som utför granskningsarbetet. Men detta system har fått utstå hård kritik på flera nivåer. Även tidskrifter som använder detta system är medvetna om dess brister. Richard Horton, redaktör för The Lancet har gjort följande uttalande:

Misstaget är naturligtvis att tro att peer review skulle vara något mer än ett grovt sätt att avgöra acceptansen för – inte giltigheten av – en ny upptäckt. Redaktörer såväl som forskare vidhåller referentgranskningens centrala betydelse. Vi presenterar referentgranskning för allmänheten som vore det en närmast helig process som bidrar till att göra vetenskapen till vår mest objektiva metod att söka sanningen. Men vi vet att referentgranskningen är partisk, orättvis, oansvarig, ofullständig, enkel att bemöta och manipulera, ofta kränkande, oftast okunnig, ibland dum, och inte sällan felaktig.” (översättning Wikipedia)

Författaren till debattartikeln föreslår att man genom ett dubbellblindat system kan motverka eventuell diskriminering på grund av vilka som står bakom studien. Det är i nuläget vanligt att granskaren av en artikel får veta vilka som är författare men att författarna själva aldrig får veta granskarens identitet. Detta är absurt i en forskningsvärld där man hela tiden tävlar om anslag med sina ”peers” och där publikationer i diverse tidskrifter är avgörande för ens möjlighet till att få anslag. Även om man kan hoppas att granskare inte ska påverkas av detta är peer review en möjlighet att försvåra för sina konkurrenter, vilket bäddar för att vissa gör orättvisa bedömningar. Och detta kan ske även om man inte vet exakt vilken konkurrent det är som skrivit just den artikel som granskas.

Istället tror jag att man bör eftersträva en större öppenhet – att både granskare och författade har en öppen dialog. Idag tillämpas faktiskt detta av vissa tidskrifter. Det finns även tidskrifter som faktiskt publicerar samtliga versioner av artikelns manuskript samt granskarnas kommentarer. På detta sätt kan hela publikationsproceduren härledas från början till slut. Ett annat alternativ är en öppen utvärdering där artiklar publiceras i det tillstånd de skickades in och för att sedan granskas. Förmodligen är öppna system mer effektiva sätt komma ifrån fusk och orättvisor. Att erbjuda granskare att vara anonyma är typ som att fråga: vill du ha möjligheten att sabba för din konkurrent utan att någonsin behöva stå till svars för detta?

 

Bild: Pearson Scott Foresman

Bild: Pearson Scott Foresman

 

Fair review or legitimized trolling?

On monday, Nature News published a debate article which proposes double-blind peer review in order to make the publication procedure more fair – which could eventually benefit female researchers, young researchers or members of ethnic groups that are underrepresented in science. I question, however, if double-blind peer review is really a solution or just something that will turn scientists to trolls?

Peer review means that all scientific articles are reviewed by experts in the field before they are accepted for publication. The purpose of peer review is to maintain high academic standards. This system is also beneficial for scientific journals because it means that they have experts that perform the audit work without any financial compansation. But this system has been heavily criticized on many levels. Even journals using this system are aware of its limitations. Richard Horton, editor of The Lancet has made the following statement:

“The mistake, of course, is to have thought that peer review was any more than just a crude means of discovering the acceptability—not the validity—of a new finding. Editors and scientists alike insist on the pivotal importance of peer review. We portray peer review to the public as a quasi-sacred process that helps to make science our most objective truth teller. But we know that the system of peer review is biased, unjust, unaccountable, incomplete, easily fixed, often insulting, usually ignorant, occasionally foolish, and frequently wrong.”

The authors of the debate article suggest that a double-blind system could counteract any discrimination on the basis of who is behind the study. Currently, it is common that the reviewer of an article know who the author is but that the authors themselves do not know the reviewer’s identity. This is absurd in a research world where you are constantly competing for funding with your ”peers” and where publications in various journals are essential for your chances of getting funding. Although one might hope that reviewers will not be affected by this, peer review is an opportunity to make things difficult for your competitors, which paves the way for some injustice assessments. And this can happen even if the reviewer does not know exactly which competitor that is the author of the article under consideration.

Instead, I believe we should strive for greater transparency – were both reviewers and authors have an open dialogue. At present, some journals are actually applying this system. There are also journals that actually publish all versions of the article manuscript and the reviewers’ comments. In this way, the entire publication process can be deduced from beginning to end. Another option is open evaluation where articles are published in the condition they are in when submitted and thereafter reviewed. Open systems are probably a more efficient way to reduce cheating and unjust reviews. Giving reviewers the chance to remain anonymous is sort of like asking: would you like to have the opportunity to sabotage for your competitor without ever having to answer for this?

Facebooks försökskaniner?

Nyligen publicerade PNAS en studie där man undersökt huruvida positiva respektive negativa känslor ger upphov till liknande typer av känslor hos andra. Denna studie ifrågasätts nu och många anser att studien inte är etiskt försvarbar.

Detta är inte den första studie där man använder dataunderlag från Facebook, jag har tidigare nämnt en studie där man undersökt vad man kunde säga om en person genom att undersöka vad hen gillade på Facebook. Denna studie visade att forskarna med 95 % säkerhet kunde förutspå om personen var svart eller vit. För sexuell läggning var motsvarande siffra 88 % och för politisk åskådning 85 % säkerhet. Svårare var det att förutspå om någon missbrukade droger, men siffran var ändå högre än slumpen: 65 %. En annan studie baserat på information från Facebook visade att i regioner där man har färre överviktiga har man också fler personer som gillar tränings- och hälsorelaterade företeelser.

Det är inte heller första gången som man använder information från Facebook för att undersöka om känslor sprider sig viralt på denna webplats. Mellan januari 2009 och mars 2012 undersökte man det känslomässiga innehållet i mer än en miljard anonyma statusuppdateringar från miljontals Facebook-användare. Resultaten visade att för varje negativt laddad uppdatering ökade sannolikheten att någon vän också postade en negativ uppdatering med 29%. I konstrast till detta kunde man se att varje positivt laddad uppdatering ökade sannolikheten för en positiv uppdatering hos en vän med 75%.

Den nya PNAS-studien har ett liknande upplägg och visar på samma sätt att ju mer positivt laddat innehåll man får ta del av desto mer benägen är man att själv dela positivt laddat innehåll och vice versa. Men den stora skillnaden med denna studie jämfört med tidigare Facebook-studier är att Facebook själva har manipulerat vilket innehåll nästan 700 000 användare fått ta del av. Denna studie är således experimentell till skillnad från de andra studierna som varit observationella.

En observationell studie innebär att man inte påverkar studiedeltagarna på något sätt. Försökspersoner lever på det sätt de skulle ha gjort även om de inte hade varit med i en forskningsstudie. Även om denna typ av studie begränsas av att man aldrig kan säkerställa orsakssamband är den ur etiskt synpunkt betydligt mindre problematisk än en experimentell där forskarna påverkar försökspersoner på något sätt. I experimentella studier är det därför särskilt viktigt att deltagarna får ge informerat samtycke vilket de inte har fått göra i den nya Facebook-studien.

Studien är inte olaglig eftersom Facebook äger det data som man publicerar och Facebook försvarar kritiken med att påpeka att försöket pågick bara under en vecka samt att man ändå ständigt manipulerar vilket innehåll användarna får ta del av. Sammanfattningsvis verkar det som om den enda möjligheten för dig som inte vill vara en av Facebooks lyckligt (eller olyckligt) ovetande forskningsdeltagare är att helt enkelt att inte använda Facebook. Trist bara att ditt sociala liv kommer att drabbas av detta, tänk bara på alla candy crush-inbjudningar som du kommer att missa.

Zemanta Related Posts Thumbnail

Facebook’s guinea pigs?

Recently, PNAS published a study which examined whether positive and negative emotions give rise to similar types of emotions in others. This study is now being questioned and many believe that the study is ethically problematic.

This is not the first study that uses data from Facebook, I have previously mentioned a study which examined what one could say about a person by examining what he/she liked on Facebook. This study showed that researchers, with 95% certainty could predict whether the person was black or white. For sexual orientation, the figure was 88% and for political opinion 85%. It was more difficult to predict if someone was abusing drugs, but the figure was still higher than chance: 65%. Another study based on information from Facebook showed that in regions where there are fewer overweight there are also more people who like fitness and health related pages.

Moreover, this is not the first time that information from Facebook is used to investigate whether emotions spread virally on this website. Between January 2009 and March 2012, researchers examined the emotional content of more than a billion anonymous status updates from millions of Facebook users. The results showed that for every update with negative content the likelihood that a friend would also post negative update was increased by 29%. In contrast to this, every positively charged update increased the likelihood of a positive update from a friend with 75%.

The new PNAS study has a similar design and also shows that the more someone is exposed to positive content, the more inclined he/she is to share positive content and vice versa. But the big difference with this study compared with previous studies on Facebook is that Facebook themselves have manipulated the content of nearly 700,000 users. This study is thus experimental unlike the other studies that have been observational.

An observational study means that this study does not affect the study participants in any way. Subjects are living the way they would have done even if they had not been involved in a research study. Although this type of study is limited in that you can never ensure causality it is from the ethical point of view, far less problematic than an experimental where scientists affect subjects in different ways. In experimental studies, it is therefore particularly important that participants may give informed consent, which they have not done in the new Facebook study.

The study is not illegal because Facebook owns the data that it publishes and Facebook defend themselves by pointing out that the experiment lasted only for a week and that they constantly manipulates the content users have access to. In conclusion, it seems that the only option for those who do not want to be one of Facebook’s happy (or unhappy) unknowing research participants is simply not to use Facebook. Unfortunately, your social life will suffer from this, just think of all the candy crush invitations you will be missing.

 

Zombie-studiens återvändo

Knappt hann jag publicera senaste inlägget innan jag fick veta att den tillbakadragna GMO-studien åter publicerats i en ny tidskrift. Studien är i princip oförändrad och de problem som resulterade i att man drog tillbaka studien kvarstår. Den tidskrift som den nu publicerats i är en Environmental Sciences Europe som inte har något vidare gott rykte. Men ändå, det är tydligt att det är något systemfel när en studie som dragits tillbaka på grund av sin dåliga kvalitet plötsligt kan återuppstå från det döda.

Almost immediately after publishing my last post I learned that the retracted GMO study had been republished in a new journal. The study is essentially unchanged and the problems that caused the withdrawal of the study persist. The journal that is now publishing the study is called Environmental Sciences Europe and does hardly have a good reputation. But still, it is clear that there is a system failure when a study retracted due to its poor quality can suddenly resurrected from the dead.

GMO – en komplex fråga

I förra veckan rapporterades det om den nya superbroccolin som tydligen är ”lika nyttig som en löparrunda”. Men denna nya superbroccoli har upprört många – den är nämligen framtagen en ny typ av GMO-teknik. Idag kan man bland annat läsa i SvD ” Genmanipulerat grönt undgår lagen”.

Ända sedan vi människor började bruka jorden har vi genom selekivt avel påverkat vilka gener som förs vidare, både när det gäller våra grödor men även vår hus- och bruksdjur. Utan människans inblandning är det istället det naturliga urvalet som styr vilka gener som förs vidare till nästkommande generationer. Vi har således i tusentals år påverkat egenskaperna av en mängd arter på ett ”onaturligt” sätt.

Genmodifierade organismer (GMO) innebär att nya organismer tas fram genom att man flyttar en gen från arvsmassan i en organism och placerar in den i arvsmassan hos ett annat organism. På detta vis kan egenskaper överföras oberoende av den naturliga fortplantningsmekanismen. Den nuvarande GMO-lagstiftningen gäller denna typ av genteknik. Superbroccolin är dock framställd genom en teknik där man först kartlägger genetiska egenskaper och sedan använder selektivt avel för att få fram de önskade egenskaperna hos en organism. Detta är således en metod som liknar den traditionella växtförädlingen och regleras därför inte av GMO-lagstiftningen.

Men GMO är ett laddat ämne och det finns en rad människor som organiserar sig och kämpar för att all GMO ska förbjudas. Ibland verkar det handla om en rädsla för det som är ”onaturligt” vilket är ett dåligt argument med tanke på att de livsmedel vi har idag är framtagna genom selektivt avel och inte genom naturligt urval. Men som med det mesta är detta en komplex fråga och det finns både för- och nackdelar med GMO. De främsta fördelarna med GMO är att man med hjälp av denna teknik kan motverka svält och även förekomsten av vissa sjukdomar. GMO kan också innebära fördelar för miljön. Å andra sidan finns det potentiella risker med GMO, till exempel kan vissa typer av genförändringar innebära att människor utsätts för hälsorisker (nya allergener och antibiotikaresistenta gener) eller medföra en negativ påverkan på ekologin. Det vetenskapliga underlaget visar dock att GMO är lika säkert för människans hälsa som andra livsmedel samt att den inte heller verkar utgöra något större hot mot ekologin. Ett annat uppmärksammat problem uppstår då storföretag kan ta patent på GMO som utkonkurrerar de små, lokala böndernas produktion.

GMO-frågan är komplex, men med hjälp av forskning och en adekvat lagstiftning kan GMO vara oerhört fördelaktigt, inte minst för världens fattiga. Det verkar dock som om anti-GMO-rörelsen vinner mark på sociala medier där folk verkar bilda sig en åsikt om GMO efter att ha sett en bild där en maskerad ”forskare” sprutar ”kemikalier” i tomater. Jag har även lagt märke till att det sprids bilder från den studie där man sett en ökad förekomst av tumörutveckling i råttor som fått äta genmodifierad majs. Återigen vill jag poängtera att denna studie dragits tillbaka på grund av dålig kvalitet, vilket alltså innebär att resultaten inte är giltiga. Mer om detta kan ni läsa här.

Homeopaterna och anti-vaxxarna har lyst med sin frånvaro i kommentarsfälten ett tag så jag har funderat på att automatiskt godkänna alla kommentarer. Men jag avvaktar i väntan på GMO-mobben. Mormor blir så ledsen när folk kallar mig för fula saker ;-).

Hur dagens majs uppkommit genom selektivt avel. Källa: Wikipedia

Hur dagens majs uppkommit genom selektivt avel. Källa: Wikipedia

 

Könshormoner associerade med autism

Ibland ser jag studier där man hävdar att man sett samband mellan en viss egenskap eller sjukdom och testosteronexponering i fosterstadiet. När man kollar lite närmare visar det sig dock ofta att man inte alls har mätt detta utan istället använt ett mått som kallas digit ratio.

Digit ratio är kvoten mellan pekfingrets och ringfingrets längd och detta påstås vara en könsdimorfisk egenskap vilket innebär att det ofta skiljer sig mellan könen precis som kroppslängd. Men precis som med kroppslängd finns det variation inom könen. Själv har jag både händer och kroppslängd som ligger närmare det manliga genomsnittet. Det finns en hel del studier som visat samband mellan digit ratio och risk för vissa psykiska och somatiska diagnoser, dessutom finns det studier som kopplar digit ratio till personlighetsdrag, sexuella preferenser och penisstorlek.

Digit ratio används alltså av vissa som ett proxy för exponering av könshormon i livmodern. Men man behöver inte leta länge för att märka att detta mått fått en hel del kritik.

digit-ratio-is-bullshit

Kritiken för digit ratio sammanfattas i denna bloggpost. Digit ratio verkar alltså inte vara något jättebra mått på testosteronnivåer.

En ny studie i Molecular Psychiatry har undersökt sambandet mellan könshormoner i fosterstadier och autism. Resultaten visade att höga nivåer av könshormoner och kortisol var positivt korrelerade med autism i barnet. Men i denna studie har man faktiskt undersökt hormoner i fostervatten som man fått från danska biobanker.

Svenska forskare har gjort stora satsningar för att samla in blod och därmed genetiskt material från en stor andel av befolkningen som ska användas i forskningssyfte. Projektet stoppades av datainspektion eftersom man ansåg att det riskerade att inkräkta på den personliga integriteten. Nyligen upphävdes dock detta beslut av förvaltningsrätten i Stockholm. Men på många sätt är det tydligt att man i Danmark har en helt annan syn på i vilken utsträckning denna forskning kränker den personliga integriteten.

Jag frågar mig därför hur vi någonsin ska kunna konkurrera med ett land där befolkningen gladeligen låter sina kroppsvätskor sparas i biobanker och användas för forskning? Forskare behöver nämligen kroppsvätskor. Forskare älskar kroppsvätskor. För evigt.

zheng-2D-4D-digit-ratio

Sex hormones associated with autism

Sometimes I see studies where claiming that they have found links between a particular trait or disease and testosterone exposure in the womb. When you look a little closer, however, it often turns out that the researchers did not actually measure this, but instead used a measure called digit ratio.

Digit ratio is the ratio between the length of the index finger and the ring finger and this is supposed to be a sex dimorphic trait, which meaning that it often differs between sexes in similarity to body height. But just as with height, there is variation within the sexes. I myself have both hands and body length that is closer to the male average. Numerous studies show correlations between digit ratio and risk for certain psychiatric and somatic disorders. In addition, there are studies linking digit ratio to personality traits, sexual preference and penis length.

As I mentioned, digit ratio is often used as a proxy measure for exposure to sex hormones in the womb. But one do not have to look far to notice that this measure received a lot of criticism. The criticism of the digit ratio is summarized in this blog post. In summary, digit ration does not seem to be a great measure of testosterone levels.

A new study in Molecular Psychiatry examined the relationship between prenatal sex hormones exposure and autism. The results showed that high levels of sex hormones and cortisol were positively correlated with autism in the child. But in this study, the researchers actually measured hormones in the amniotic fluid that it received from Danish biobanks.

Swedish researchers have made ​​a major effort to collect blood and thus genetic material from a large percentage of the population that will be used for research purposes. The project was stopped by the Data Inspection because they considered that this could threaten personal integrity. Recently, however, the decision was repealed of the Administrative Court in Stockholm. But in many ways, it is evident that the Denmark has a completely different view on how research could threaten integrity.

I therefore wonder how we will ever be able to compete with a country where the population that gladly let their body fluids be stored in biobanks and used for research? Researchers need body fluids. Researchers love body fluids. For ever.