Kategoriarkiv: Folkhälsa

Kan man ens säga nej till cancer?

Den senaste veckan har man kunna läsa kritik riktad mot Cancerfonden för kampanjen ”Nej till cancer”. Syftet med denna kampanj var att informera om att cancer i stor utsträckning går att förbygga med livsstilsval samt att förmedla vad individen själv kan göra för att minska sin cancerrisk. Bland annat har man tillsammans med hippa PR-byråer släppt filmer där TV-personligheterna Kakan Hermansson och Musse Hasselvall ”säger nej” till cancer genom att inte ligga och lata sig på sofflocket.

Kritiken har handlat om att kampanjen skuldbelägger personer med cancer. Att den signalerar att personer som drabbas av cancer borde ha ”sagt nej” till sjukdomen. Denna kritik har resulterat i att Cancerfonden dragit tillbaka kampanjen, vilket man offentliggjorde genom ett pressmeddelande. I pressmeddelandet ber man om ursäkt för att vissa tolkat kampanjen som ett skuldbeläggande men poängterar återigen att kampanjen ”bygger på att en tredjedel av all cancer kan förebyggas genom sunda livsstilsval”.

Enligt WHO går mycket riktigt en tredjedel av all cancer att förebygga genom att minska exponeringen för vissa riskfaktorer. Dessa faktorer är till exempel miljögifter, infektionssjukdomar, fetma, rökning och alkoholanvändande samt strålning. Men är verkligen samtliga av dessa faktorer sådant som kan undvikas genom ”sunda livsstilsval”? Kan man säga nej till miljögifter? Kan en sprutnarkoman säga nej till att få infektionssjukdomar? Kan ett barn säga nej till att växa upp i ett radonhus? Även när det gäller rökning kan man ifrågasätta i vilken utsträckning man väljer att röka. Beteendegenetisk forskning visar att huruvida man röker eller inte till 35 procent beror på ens gener. Och vi är väl alla överens om att man inte kan säga nej till sina gener?

En svensk avhandling från 2014 om fri vilja och ansvar sammanfattar att vårt handlande beror på en mängd faktorer såsom gener, uppväxt, samhällsförhållanden och slumpen – vilket är bortom individens kontroll. Det finns med andra ord all anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning den enskilda individen kan motverka cancer genom sunda val. Däremot kan samhället göra mycket för att förebygga cancer. Man kan bland annat förebygga livmoderhalscancer genom kostnadsfri HPV-vaccination och screening och man kan tillhandahålla rena sprutor för injektionsmissbrukare. Genom samhällsåtgärder kan man även påverka människors benägenhet att röka, dricka alkohol, motionera, äta sunt och sola – utan att lägga över ansvaret på den enskilda individen.

Jag anser alltså att Cancerfondens kampanj ”Nej till cancer” inte bara var problematisk eftersom den uppfattades som skuldbeläggande utan att den även gav en felaktig bild om vad cancerförebyggande faktiskt handlar om. Cancerfonden får helt enkelt satsa på en ny slogan och en ny kampanj. Varför inte ”Nja till cancer”? Alla älskar ju kompromisslösningar.

Obligatoriska hälsotester

Igår medverkande jag i Korrerapporten i P3. Ämnet var genetiska likheter mellan partners och obligatoriska gentester innan äktenskap i Saudiarabien. Ni kan lyssna på inlägget här, min medverkan börjar efter 14 min (med musik) / 7 min (utan musik).

I Saudiarabien har man hög prevalens av genetiska sjukdomar och det är på grund av detta som man nu infört hälsotester, bland annat gentester av par som ska gifta sig. Detta är en del av en hälsokampanj som syftar till att främja ”hälsosamma äktenskap”. Orsaken till att man i Saudiarabien har så mycket problem med genetiska sjukdomar är framför allt att man ofta gifter sig med släktingar. Som jag förklarar i Korrerapporten ökar risken för recessiva genetiska sjukdomar om man skaffar barn med sina släktingar. Tydligen har de nya hälsotesterna resulterat i att 165 000 par, ca 60 % av alla som testar sig bryter sin förlovning, vilket saudiska myndigheter anser är ett bevis på att hälsokampanjen är framgångsrik.

Men Saudiarabien är inte det första land som inför obligatoriska gentester för att motverka genetiska sjukdomar. På Cypern är en av sju i befolkningen bärare av det recessiva anlaget för beta-thalassemi. Om ett barn ärver detta recessiva anlag från båda föräldrarna resulterar detta i att barnet får en allvarlig blodsjukdom. För att motverka denna sjukdom införde man 1973 obligatorisk screening för denna gen. Ur folkhälsoperspektiv har denna screening varit oerhört effektiv och idag föds i princip inga barn med denna sjukdom. Men ur ett bioetiskt perspektiv är det naturligtvis problematiskt med obligatoriska hälsotester.

I Sverige har vi också rutinmässig screening av befolkningen. Vi screenar kvinnor i vissa åldrar för bröstcancer och cellförändringar som kan ge upphov till livmoderhalscancer. Vi utför också rutinmässiga hälsotester av barn och blivande mammor. Bland annat tar man blodprov på alla nyfödda barn för att se om de har den recessiva genetiska sjukdomen fenylketonuri (PKU-test). Skillnaden är dock att de rutinmässiga hälsokontroller i Sverige är frivilliga. De bioetiska problemen uppstår när hälsotesterna blir obligatoriska. Men även i Sverige tvingas man ibland till hälsotester om man misstänks vara smittad av en allmänfarlig sjukdom.

När det gäller problemen med genetiska sjukdomarna i Saudiarabien tror jag dock att det förmodligen inte är nödvändigt med obligatoriska gentester. Det skulle nog räcka med frivillig testning men framför allt med informationskampanjer om riskerna med att skaffa barn med släktingar. Men som sagt, ibland kan oetiska hälsointerventioner vara extremt effektiva och kanske till och med nödvändiga för att främja folkhälsan.

PKU-test av nyfödd bebis / Armigo (Wikimedia Commons)

PKU-test av nyfödd bebis / Armigo (Wikimedia Commons)

Alarmism i väntan på resultat

Jag har tidigare skrivit om en randomiserad studie som ska ta reda på huruvida p-piller verkligen påverkar det psykiska välbefinnandet och sexlusten och varför det är viktigt att denna studie utförs.

Nu uppmärksammar även GT/Expressen denna studie i en krönika. Frida Boisen som har skrivit krönikan bryr sig dock inte alls om att vänta på vad studien faktiskt visar. Hon är redan tvärsäker på att p-piller dödar sexlusten och skriver att detta är ”ett välkänt faktum och har varit i årtionden, i princip ända sedan 1964 då preparatet först godkändes i Sverige”.

Forskarna bakom studien är av motsatt uppfattning. Angelica Lindén Hirschberg, professor vid Karolinska institutet säger i en intervju med SvD: ”när det gäller allvarliga medicinska risker vet vi en hel del, men när det kommer till livskvalitet och hur man känner sig vet vi nästan ingenting”.

Boisen utvecklar dessutom en konspirationsteori om varför man velat ta död på kvinnors sexlust.

”Det är sjukt, så sjukt att svenska staten låtit miljoner svenska kvinnor ha drogats till ett sämre sexliv, utan att de informerats om detta, tydligt. Innan man sa ja till pillren.

Cynikern i mig misstänker att de män som en gång kom på idén med p-piller, för just kvinnor märk väl – inte för män, mer såg sexinsomniaeffekten som en positiv effekt.

Att kvinnorna som går över i zomibelustkoma inte blir lika sugna på andra män heller. Alltså: De blir mer trogna. Tittar inte åt något annat håll. Går där som levande lustdöda.”

Som ni kan läsa i mitt blogginlägg anser jag att p-piller mycket väl kan orsaka de psykiska effekter som många upplever, det behöver inte vara nocebo. Däremot anser jag att vi bör vänta på resultaten av studien innan vi börjar ägna oss åt alarmism eller formulerar konspirationsteorier.

Screening effektivt mot livmoderhalscancer

Sitter och förbereder mig för morgondagen då jag ska undervisa läkarstudenter vid Karolinska Institutet om cancerscreening. Jag har tidigare bloggat om cancerscreening i samband med undervisning förra året och i maj detta år. Som jag tidigare nämnt är screeningen för livmoderscancer väldigt effektivt. Eftersom man genom cellprover inte bara kan identifiera cancer utan även dess förstadier kan kvinnor som enbart har cellförändringar ofta botas utan att deras fertilitet blir påverkad. Tack vare detta minskar både antalet som drabbas av livmoderhalscancer samt antalet som dör i sjukdomen. Screening för livmoderhalscancer är till och med så pass effektivt att den främsta riskfaktorn för livmoderhalscancer är att inte delta i screening. Detta illustreras tydligt av grafen nedan som kommer från en studie från 2011 publicerad i International Journal of Cancer.

screening livmoderhalscancer

Sammanfattningsvis är screening för livmoderhalscancer effektivt. Så för att minska din egen risk – glöm inte att lämna cellprov när du får en kallelse!

Mjölk och mortalitet

BMJ_milkSitter just nu på ett tåg på väg till Falkenberg för att föreläsa om epidemiologi. Tänkte bland annat ta upp en svensk studie publicerad i BMJ som nyligen fick mycket medial uppmärksamhet och som fick utstå mycket kritik för sina brister. I studien hittade man nämligen ett samband mellan mjölkkonsumtion och ökad dödlighet. I slutet av Abstract, sammanfattningen av studien som inleder alla vetenskapliga artiklar, kan man läsa vilka slutsatser forskarna bakom studien drar av studien resultat.

BMJ_milk

 

Trots att man uppmanar till en väldigt försiktig tolkning på grund av de problem som sudiedesignen medför rapporterade man i media om denna studie med rubriker som denna:

 

SR_milk

 

Detta exempel illustrerar tydligt hur epidemiologer själva ofta är medvetna om begränsningarna som alltid finns när man gör observationsstudier, begränsningar som är särskilt viktiga när det gäller nutritionsepidemiologi. Men när media rapporterar om forskningsresultat försvinner ofta varningstexten på vägen. Vad detta beror på kan kanske delvis kan vara att forskare är dåliga på att förmedla vikten av försiktig tolkning. Det kan också handla om att försiktiga rubriker och artiklar inte är lika säljande som larmrapporter. Trist är det i alla fall när det blir så här fel eftersom det innebär att epidemiologins trovärdighet naggas i kanten.

 

Educated fools?

Mitt senaste blogginlägg handlade om hur myter om ebola spridits i Västafrika med hjälp av Twitter och hur detta kan ha oerhört negativa konsekvenser eftersom kunskap är en förutsättning för att vi ska kunna hindra fortsatt smittspridning. Jag utvecklar detta ytterligare i ett gästblogginlägg hos Volante.se. Det kan vara lätt att försöka förklara bort mytbildningen med att många människor i de eboladrabbade regionerna är lågutbildade. Men jag behöver inte göra mer än att logga in på mitt Facebook-konto för att hitta svenska användare av sociala medier som sprider likanande myter om just ebola.

ebolamyter

För att undvika att medicinska myter sprids på sociala medier är det viktigt att adekvat medicinsk information finns tillgänglig på dessa plattformer. Men samtidigt är det viktigt att användare av sociala medier har de kunskaper som behövs för att kunna skilja mellan medicinska myter och korrekt medicinsk information. För att kunna göra detta behöver man lära sig att kritiskt granska information. En annan förutsättning för att kunna genomskåda medicinska myter är att man har grundläggande kunskaper i biologi.

I Sverige klappar vi oss ofta för bröstet och anser oss generellt vara högutbildade, vilket delvis är sant. Samtidigt verkar många svenskar sakna grundläggande kunskaper i hur deras kroppar fungerar, vad som händer när man blir sjuk och hur man kan bota eller förbygga olika typer av sjukdomar. Jag anser att alla människor behöver dessa typer av kunskaper. Dels för ens egen hälsas skull men även för att man ska kunna motverka många av de hot mänskligheten står inför idag som t.ex. antibiotikaresistens och pandemier.

Myter om Ebola sprids på Twitter

Jag har tidigare skrivit om hur anti-vaccinationsrörelsen effektivt lyckas spridas medicinsk desinformation med hjälp av sociala medier och att detta kan ha förödande konsekvenser för folkhälsan. I den medicinska tidskriften BMJ uppmärksammades igår hur falsk information om ebolavirus sprids med hjälp av Twitter, vilket är oerhört problematiskt eftersom adekvat information om detta virus är en förutsättning för att förebygga och behandla Ebola.

Genom att använda sig av Twitters sökmotor samlade forskare in alla tweets på engelska som innehöll orden Ebola samt förebyggande eller botande och som skickades från Västafrika under perioden 1-7 september. Detta resulterade i 564 tweets som delades in i tre kategorier; a) medicinskt korrekt information, b) medicinsk desinformation, och c) andra (i den sistnämnda gruppen ingick även tweets av en religiös eller andlig karaktär).

Resultaten visade att 203 tweets (36%) tillhörde kategori a, 313 (55,5%) kategori b och 48 (8,5%) kategori c. Forskarna såg också att tweets i kategorin a potentiellt nådde 5 596 153 Twitter-användare, medan motsvarande siffra för tweets i kategori b var 15 039 097. Forskarna bakom studien anser att resultaten belyser att folkhälsomyndigheter i Västafrika bör vara mer aktiva på Twitter – dels för att sprida korrekt information men även för att korrigera felaktig information.

Även om det är svårt att säga exakt vilken påverkan desinformationen har på prevention och behandling av ebolavirus är det uppenbart att felaktig information kan vara förödande. Det är därför oerhört viktigt att hälsomyndigheter (och även forskare) är närvarande på Twitter och andra sociala medier så att adekvat information blir tillgänglig på dessa plattformer. Detta gäller inte bara i Västafrika utan i hela världen. Sociala medier är ett oerhört kraftfullt verktyg för att nå ut till allmänheten. Det förstod de som sprider medicinsk desinformation för länge sedan, nu gäller det att vi som försöker sprida korrekt medicinsk information överröstar dessa förvillare.

twitter

Historien om HIV

Trettio år har gått sedan HIV upptäcktes och hittills har viruset infekterat ungefär 75 miljoner människor. Exakt vilka faktorer som gjorde det möjligt för HIV att bli en världsomfattande pandemi har hittills varit relativt oklara. Men med hjälp av genetisk analys av tusentals enskilda virus har forskare nu med större precision än tidigare kunnat spåra hur och var HIV uppstod och hur viruset lyckades sprida sig till en större grupp människor. Resultaten av studien publicerades igår i den ledande vetenskapliga tidskriften Science.

Bakom studien står ett internationellt team av forskare som rekonstruerat historien om HIV-pandemin med hjälp av historiska dokument och DNA-prover av viruset från så långt tillbaka som sent 1950-tal. Med hjälp av dessa DNA-prover och statistiska modeller kunde forskarna lokalisera ursprunget till pandemin till Kinshasa, Kongos huvudstad, omkring år 1920.

Forskarna tror att viruset kom till Kinshasa flodvägen från sydöstra Kamerun, där smittan någon gång tidigare överförts från schimpanser som bar på SIV (Simian immunodeficiency virus) till människor, troligen vid jakt. Därifrån spreds viruset via den koloniala järnvägsnätet till andra delar av centrala Afrika.

Kongo

Forskarna konstaterar också att det finns 13 dokumenterade fall då SIV från schimpanser, gorillor och apor infekterat människor, men endast en typ av HIV (HIV-1 grupp M) utlöste en global epidemi. Möjliga orsaker till spridningen föreslås vara folkhälsokampanjer med osteriliserade nålar och en ökning av antalet kunder till prostituerade.

Historien om hur HIV blev en pandemi illustrerar hur förändringar som sker i omvärlden resulterar i att sjukdomar som historiskt bara gett upphov till regionala utbrott plötsligt kan få global spridning. På samma sätt ser vi nu hur ebola som tidigare haft väldigt begränsade utbrott nu kunnat sprida sig till USA. Trots att ebola har relativt kort inkubationstid (upp till tre veckor) har en infekterad person nuförtiden möjlighet att förflytta sig över hela jorden innan hen insjuknar.

Världen har förändrats; vi är idag fler människor på jorden än någonsin och vi kan förflytta oss på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt. På grund av detta kommer sjukdomar som tidigt varit regionalt begränsade allt oftare få epidemisk och kanske till och med pandemisk spridning. Detta kan tyckas nedslående men med hjälp av effektivt spårningsarbete och andra eventuella åtgärder som isolering av patienter eller genom att sätta misstänkta smittbärare i karantän kan pandemier stoppas innan de får ytterligare spridning, precis som man i Kina lyckades stoppa spridningen av Sars. Detta kräver dock att man har goda resurser, god krisberedskap och goda kunskaper om hur infektionssjukdomar sprids. Studier om vilka faktorer som gav upphov till HIV-pandemin bidrar med kunskaper som kan vara viktiga för att motverka smittspridning i framtiden.

Time_mag_aids

 

Andelen misslyckade antibiotikabehandlingar ökar

I en ny studie i BMJ har forskare undersökt hur ofta antibiotikabehandling inte fungerar vid vanligt förekommande bakteriella infektioner. Studien som utfördes i Storbritannien visade att andelen verkningslösa antibiotikabehandlingar inom primärvården var 1991 13,9% och hade år 2012 ökat till 15,4%. Ökningen anses vara alarmerande och man verkar inte se något tecken på att denna ökning kommer att avta. WHO har konstaterat att antibiotikaresistensen är en världsomfattande hälsokris. För att bromsa förekomsten av resistenta bakterier är det viktigt att minska användandet av antibiotika.

De flesta vet att ju mer antibiotika som finns i vår miljö desto större är sannolikheten att man får problem med antibiotikaresistenta bakteriestammar. Exakt hur detta sker kan förklaras med hjälp av evolutionära mekanismer. Genom naturligt urval främjar evolutionen egenskaper hos en organism som ger hög fitness (hög möjlighet till överlevnad och reproduktion). Med vad som ger en organism hög fitness beror på vilken miljö den befinner sig i.

Bilden nedan ska illustrera bakterier som befinner sig i två skilda miljöer. I den ena miljön exponeras bakterierna för antibiotika vilket de inte gör i den andra. Bakterier muterar hela tiden och om man tänker sig att det spontant uppstår en mutation som gör att en av bakterierna i respektive miljö får en genotyp som är resistent mot antibiotika så kommer denna ha högre fitness än övriga bakterier – men bara i en miljö som är exponerad för antibiotika.

AR1

Fitnessfördelen innebär att de resistenta bakterierna blir allt fler för att till slut tillhöra en majoritet av bakterierna. I miljön där det inte finns antibiotika har de resistenta bakterierna ingen fördel och sprids därför inte alls på detta sätt.

AR2

Att bakterier ofta muterar och att detta ibland innebär att det uppstår antibiotikaresistenta genotyper är inget vi kan påverka. Men genom att begränsa mängden antibiotika i miljön kan vi motverka att resistenta bakterier sprider sig. I Sverige har vi kommit en bra bit på vägen men eftersom bakterier inte bryr sig om landsgränser behövs bred internationell samverkan för att minska resistensen. För ingen vill återgå till en värld där vi står utan fungerande antibiotika.

Andel MRSA i Europa 2008 enligt the European Antimicrobial Resistance Surveillance System (EARSS).

Andel MRSA i Europa 2008 enligt the European Antimicrobial Resistance Surveillance System (EARSS).

 

Mer fokus på ebolaforskning?

Just nu pågår det största ebolautbrottet någonsin i Västafrika och Världshälsoorganisationen (WHO) kallar nu utbrottet ett internationellt nödläge. Detta är såklart en oerhört allvarlig situation. Men som det brukar sägas, inget ont som inte för något gott med sig och det är möjligt att detta internationella nödläge är precis vad som behövs för att man ska börja prioritera forskning om hur man ska kunna förebygga och behandla denna virussjukdom.

Ebola är nämligen en sjukdom som visserligen är dödlig men som än så länge endast drabbat världens fattiga. På samma sätt var HIV/AIDS länge en sjukdom som främst drabbade personer i fattiga länder och även när sjukdomen spred sig till västvärlden var det framför allt personer som tillhörde mindre priviligierade grupper t ex sprutmissbrukare och prostituerade som drabbades. Även om sjukdomen också drabbade homosexuella män ur priviligierade samhällsskikt ansåg man ofta att dessa män på grund av sin livsstil själva bar skulden för att de drabbats av sjukdomen. Det var först när sjukdomen också började drabba barn, kvinnor och heterosexuella män som man verkligen började prioritera forskning på HIV/AIDS. Tack vare denna forskning finns det idag effektiva bromsmediciner och HIV anses inte längre vara en dödlig sjukdom.

Forskning om sjukdomar som drabbar personer som saknar inflytande i samhället prioriteras inte av politiker och myndigheter, och sjukdomar som drabbar fattiga människor prioriteras inte av läkemedelsbranschen eftersom denna bransch styrs av ett vinstintresse. Men idag lever vi i en global värld och spelreglerna är förändrade. Ebola är en sjukdom som kan drabba människor ur alla samhällsskikt och i alla delar av världen. Att ebolautbrottet nu kallas ett internationellt nödläge och skapar stora rubriker i internationell media kommer med stor sannolikhet tvinga politiker och myndigheter att prioritetra forskning inom detta område, vilket är en förutsättning för att man ska kunna ta fram effektiva vaccin eller behandlingar för denna sjukdom som idag har väldigt hög dödlighet och ingen effektiv behandling.

 

This 1976 photograph shows two nurses standing in front of Ebola case #3, who was treated, and later died at Ngaliema Hospital, in Kinshasa, Zaire. - CDC/Dr. Lyle Conrad

This 1976 photograph shows two nurses standing in front of Ebola case #3, who was treated, and later died at Ngaliema Hospital, in Kinshasa, Zaire. – CDC/Dr. Lyle Conrad

More focus on Ebola research?

At present, the biggest Ebola outbreak ever is occurring in West Africa and the World Health Organization (WHO) is now calling the outbreak an international emergency. This is of course an extremely serious situation. But, as the saying goes, every cloud has a silver lining and it is possible that this international emergency is just what is needed in order to prioritize research on how to prevent and treat this viral disease.

Ebola is namely a disease which is indeed deadly, but has so far only affected the world’s poor. Similarly, HIV/AIDS was long a disease that primarily affected people in poor countries, and even when it spread to the Western world, it mainly affected people from less privileged groups such as drug users and prostitutes. Although the disease also affected gay men from privileged groups it was generally considered that these men themselves were to blame for being affected by the disease because of their lifestyle. It was only when the disease also began to affect children, women and heterosexual men when research on HIV/AIDS really began to be prioritized. Because of this research, there are currently effective antiretroviral drugs and HIV is no longer considered a deadly disease.

Research on diseases that mainly affect people who have no influence in society is not prioritized by politicians and government agencies, and diseases that affect poor people are not prioritized by the pharmaceutical industry because this industry are interested in maximizing their profit. But today we live in a global world and the rules of the game are changing. Ebola is a disease that could affect people from all social groups in all parts of the world. Because the Ebola outbreak is now known as an international emergency and creates big headlines in the international media this will most probably force politicians and authorities to prioritize research in this area, which is a prerequisite for being able to develop effective vaccines or treatments for this disease that currently has very high mortality and no effective treatment.