Kategoriarkiv: Reproduktion

Det är inte bara lagen som motverkar syskonsex

Liberala ungdomsförbundets (LUFs) förslag om att legalisera syskonsex fick extremt mycket uppmärksamhet på Twitter igår. Min kvalitativa analys visade att varje twittrare drog i genomsitt 1,5 skämt på temat. Bäst var som vanligt Anna Sahlin.

Naturligtvis var det också folk som himlade med ögonen över tramsandet och påpekade att det minsann finns viktigare politiska frågor att uppmärksamma. Det kan tyckas vara en tråkig inställning, men det är ju bra att universums tristaste personer ger sig till känna så att man vet vilka man kan strunta i att bjuda när man har fest.

Hur som helst innebär förslaget att det skulle bli lagligt för syskon över 15 år att ha samtyckessex. Men förmodligen kommer en lagändring inte innebära att syskon börjar ha sex med varandra i någon jättestor utsträckning. Det verkar nämligen som om evolutionen har sett till att det finns biologiska mekanismer som gör att vi inte blir sexuellt attraherade av våra syskon eller personer som vi växer upp tillsammans med. Mekanismen kallas för Westermarckeffekten eller omvänd sexuell imprinting. Man tänker sig att denna effekt uppstår mellan personer som vid en kritisk period i barndomen stått varandra nära, vilket syskon ofta gör. Ibland hör man dock talas om syskonpar som blivit förälskade men då har de ofta inte vuxit upp tillsammans utan till exempel blivit bortadopterade.

Och vad är då syftet med detta fenomen? Jo, man tror att Westermarckeffekten syftar till att undvika inavel. Alla människor går omkring och bär på en del ”dåliga gener” som inte påverkar vår hälsa. Anledningen till att de inte påverkar oss är att de är så kallade recessiva anlag. Detta innebär att generna inte har någon negativ påverkan på vår hälsa eftersom man måste ha de i dubbel uppsättning för att de ska ge upphov till genetiska sjukdomar. Man måste alltså ärva anlaget både från sin mamma och från sin pappa. Om jag är en bärare av ett visst recessivt anlag och går ut och raggar upp en random snubbe på gatan i en relativt stor stad (varför inte en random göteborgare?) är sannolikheten väldigt liten att han bär på samma anlag. Det är således högst osannolikt att vi skulle få en avkomma som hade dubbelt anlag. Om jag istället skulle skaffa barn med en nära släkting är sannolikheten betydligt högre att släktingen har samma anlag som jag och därför ökar risken för genetiska sjukdomar i avkomman. Och ju närmre släkt man är, desto större är risken för genetiska sjukdomar i barnet.

Tack vare moderna preventivmedel behöver sex nuförtiden inte resultera i graviditet. Vilket alltså innebär att syskon idag kan ha sex utan att riskera att få barn med genetiska sjukdomar. Så det finns alltså ingen biologisk anledning till att syskonsex bör begränsas. Å andra sidan kan man ju kritisera LUF för att inte ta hänsyn till oss som vill kunna visualisera andra människor ha sex utan att känna minsta lilla avsmak. Lagstiftningen är redan idag alldeles för slapp i detta avseende. Det borde till exempel vara förbjudet för personer som jag inte vill föreställa mig nakna att ha sex.

(Om du gillar random göteborgare måste du lyssna på Ola Söderholms hyllning till det nu nedlagda kultprogrammet SVT Debatt)

 

NaturalCycles – effektivt preventivmedel eller bara en ovanligt dyr kroppstermometer?

Jag loggar in på Facebook och möts som vanligt av bekanta som ventilerar politiska åsikter och delar virala klipp. Men mitt flöde svämmar också över av reklam för en produkt som kallas NaturalCycles, en så kallad fertilitetsmonitor. Jag reagerar särskilt på ett inlägg där Katrin Zytomierska gör reklam för produkten på sin blogg, bland annat med hashtaggen #företthormonfrittliv. NaturalCycles verkar satsa stort på att marknadsföra sig med hjälp av sociala medier, podcasts och populära bloggar. Förutom Zytomierska sponsrar företaget Fredagspodden med Amanda Schulman och Hanna Widell och Isabella Löwengrip (Blondinbella) som är delägare har använt sin blogg för att marknadsföra NaturalCycles. Produkten är en kroppstermometer i kombination med en mobilapplikation som med hög sannorlikhet säger sig kunna detektera ägglossning och ”säkra perioder”. Metoden bygger på att en kvinnas kroppstemperatur sjunker vid ägglossning för att sedan höjas något.

Företaget hänvisar till en klinisk studie som de själva gjort för att testa hur effektiv metoden är. Detta är en så kallad pilotstudie som innebär att studien görs i mindre skala än en fullvärdig studie. Pilotstudien är publicerad i The European Journal of Contraception & Reproductive Health Care som har en Impact factor på 1.394. För er som inte kar koll på vad Impact Factor är så kan man generellt säga att det är en uppskattning över hur inflytelserik en tidskrift är (används ofta indirekt som ett kvalitetsmått). En Impact factor på 1.394 är väldigt lågt, världsledande tidskrifterna inom medicin som Nature som The Lancet och har Impact Factor 42.351 respektive 33.630. The European Journal of Contraception & Reproductive Health Care har dock något högre Impact factor än tidskriften Journal of Religion and Health som har en Impact Factor på 1.019. Journal of Religion and Health uppmärksammades nyligen för en studie som föreslog att personer med schizofreni var besatta av demoner. Hur som helst, studien inkluderade 1501 menscykler från 317 kvinnor i åldrarna 18-39 och mellan 32 och 55 procent av dagarna i en menscykel identifierades som gröna (det vill säga icke-fertila). Resultaten visade att metoden effektivt identifierade ägglossning och därmed den fertila fasen.

NaturalCycles är bara en av många fertilitetsmonitorer som finns på marknaden. Det som skiljer den från liknande produkter är att den marknadsförs som ett alternativ till preventivmedel. Normalt används fertilitetsmonitorer för att öka chansen att bli gravid eller för att hålla koll på menstruationscykeln. Men en monitor som kan användas för att optimera ens chanser för graviditet borde den väl kunna användas för att undvika graviditeter? Jo, naturligtvis funkar det så. Problemet är dock att detta inte är ett godkänt preventivmedel och ska därför inte marknadsföras som det. Att marknadsföra identifiering av ”säkra perioder” som preventivmedel är som att marknadsföra produkter som underlättar avhållsamhet eller avbrutna samlag som naturliga alternativ till godkända preventivmedel. Dessutom kan man ifrågasätta om det är värt att betala ungefär sexhundra kronor per år för en produkt som kanske inte är så mycket mer tillförlitlig än vad man själv kan åstadkomma med hjälp av en kroppstermometer och en kalender. En produkt som dessutom måste kompletteras med annat skydd, exempelvis kondom, om man vill ha sex på fertila dagar. För övrigt tycker jag att sätten man marknadsför produkten på är oetiska. Man spelar på en rädsla för hormonella preventivmedel, en rädsla som enligt experter i stor utsträckning är överdriven och till och med ett stort problem för kvinnors hälsa. Det är inte omöjligt att NaturalCycles till och med bidrar med en ökad rädsla för hormonella preventivmedel genom att gång på gång återge citat från personer som upplevt stora problem som ett resultat av p-pilleranvändande. I marknadsföringen utnyttjar man också människors tendens att tro att det ”naturliga” alltid är överornat det ”onaturliga” (jag antar att jag inte behöver nämna att både läkemedel och vaccin är onaturligt enligt denna definition).

Anna

Många kvinnor undviker p-piller på grund av upplevda bieffekter eller på grund av en rädsla för bieffekter. Det behövs mer forskning för att uppskatta risken för bieffekter och för att ta reda på om vissa kvinnor har högre risk att påverkas negativt av p-piller. Det behövs dessutom fler hormonfria alternativ och det borde satsas mer på att få fram effektiva preventivmedel för män. NaturalCycles är dock inte ett fullgott alternativ till de preventivmedel som idag är godkända, även om man med slug marknadsföring försöker få det att framstå som det.

Obligatoriska hälsotester

Igår medverkande jag i Korrerapporten i P3. Ämnet var genetiska likheter mellan partners och obligatoriska gentester innan äktenskap i Saudiarabien. Ni kan lyssna på inlägget här, min medverkan börjar efter 14 min (med musik) / 7 min (utan musik).

I Saudiarabien har man hög prevalens av genetiska sjukdomar och det är på grund av detta som man nu infört hälsotester, bland annat gentester av par som ska gifta sig. Detta är en del av en hälsokampanj som syftar till att främja ”hälsosamma äktenskap”. Orsaken till att man i Saudiarabien har så mycket problem med genetiska sjukdomar är framför allt att man ofta gifter sig med släktingar. Som jag förklarar i Korrerapporten ökar risken för recessiva genetiska sjukdomar om man skaffar barn med sina släktingar. Tydligen har de nya hälsotesterna resulterat i att 165 000 par, ca 60 % av alla som testar sig bryter sin förlovning, vilket saudiska myndigheter anser är ett bevis på att hälsokampanjen är framgångsrik.

Men Saudiarabien är inte det första land som inför obligatoriska gentester för att motverka genetiska sjukdomar. På Cypern är en av sju i befolkningen bärare av det recessiva anlaget för beta-thalassemi. Om ett barn ärver detta recessiva anlag från båda föräldrarna resulterar detta i att barnet får en allvarlig blodsjukdom. För att motverka denna sjukdom införde man 1973 obligatorisk screening för denna gen. Ur folkhälsoperspektiv har denna screening varit oerhört effektiv och idag föds i princip inga barn med denna sjukdom. Men ur ett bioetiskt perspektiv är det naturligtvis problematiskt med obligatoriska hälsotester.

I Sverige har vi också rutinmässig screening av befolkningen. Vi screenar kvinnor i vissa åldrar för bröstcancer och cellförändringar som kan ge upphov till livmoderhalscancer. Vi utför också rutinmässiga hälsotester av barn och blivande mammor. Bland annat tar man blodprov på alla nyfödda barn för att se om de har den recessiva genetiska sjukdomen fenylketonuri (PKU-test). Skillnaden är dock att de rutinmässiga hälsokontroller i Sverige är frivilliga. De bioetiska problemen uppstår när hälsotesterna blir obligatoriska. Men även i Sverige tvingas man ibland till hälsotester om man misstänks vara smittad av en allmänfarlig sjukdom.

När det gäller problemen med genetiska sjukdomarna i Saudiarabien tror jag dock att det förmodligen inte är nödvändigt med obligatoriska gentester. Det skulle nog räcka med frivillig testning men framför allt med informationskampanjer om riskerna med att skaffa barn med släktingar. Men som sagt, ibland kan oetiska hälsointerventioner vara extremt effektiva och kanske till och med nödvändiga för att främja folkhälsan.

PKU-test av nyfödd bebis / Armigo (Wikimedia Commons)

PKU-test av nyfödd bebis / Armigo (Wikimedia Commons)

Alarmism i väntan på resultat

Jag har tidigare skrivit om en randomiserad studie som ska ta reda på huruvida p-piller verkligen påverkar det psykiska välbefinnandet och sexlusten och varför det är viktigt att denna studie utförs.

Nu uppmärksammar även GT/Expressen denna studie i en krönika. Frida Boisen som har skrivit krönikan bryr sig dock inte alls om att vänta på vad studien faktiskt visar. Hon är redan tvärsäker på att p-piller dödar sexlusten och skriver att detta är ”ett välkänt faktum och har varit i årtionden, i princip ända sedan 1964 då preparatet först godkändes i Sverige”.

Forskarna bakom studien är av motsatt uppfattning. Angelica Lindén Hirschberg, professor vid Karolinska institutet säger i en intervju med SvD: ”när det gäller allvarliga medicinska risker vet vi en hel del, men när det kommer till livskvalitet och hur man känner sig vet vi nästan ingenting”.

Boisen utvecklar dessutom en konspirationsteori om varför man velat ta död på kvinnors sexlust.

”Det är sjukt, så sjukt att svenska staten låtit miljoner svenska kvinnor ha drogats till ett sämre sexliv, utan att de informerats om detta, tydligt. Innan man sa ja till pillren.

Cynikern i mig misstänker att de män som en gång kom på idén med p-piller, för just kvinnor märk väl – inte för män, mer såg sexinsomniaeffekten som en positiv effekt.

Att kvinnorna som går över i zomibelustkoma inte blir lika sugna på andra män heller. Alltså: De blir mer trogna. Tittar inte åt något annat håll. Går där som levande lustdöda.”

Som ni kan läsa i mitt blogginlägg anser jag att p-piller mycket väl kan orsaka de psykiska effekter som många upplever, det behöver inte vara nocebo. Däremot anser jag att vi bör vänta på resultaten av studien innan vi börjar ägna oss åt alarmism eller formulerar konspirationsteorier.

P-pillerstudien får kritik

I mitt senaste blogginlägg skrev jag om en ny studie som ska undesöka om p-piller verkligen orsakar humörsvängningar och minskad sexlust. I media rapporteras det att forskare vill ”slå hål på p-pillermyten”, vilket resulterat i hård kritik. I ett blogginlägg hos Volante reflekterar lite mer om denna studie, kritiken och hur denna typ av forskning bör kommuniceras.

P-piller och psykiskt välbefinnande

Mitt senaste blogginlägg handlade om infrysning av ägg och hur denna nya teknik skulle kunna revolutionera kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden på samma sätt som p-pillret gjort. Men även om p-piller varit en förutsättning för kvinnors självständighet hyllar inte alla dessa piller.

Ofta uppmärksammas p-piller för sina mer eller mindre säkerställda bieffekter. P-piller ökar till exempel risken för blodpropp även om denna riskökning är lägre än vid exempelvis en graviditet. Men när det kommer till psykiska bieffekter av p-piller verkar det nästa som om dessa piller faktiskt har ett oförtjänt dåligt rykte.

Många kvinnor slutar att äta p-piller på grund av en rädsla för humörsvängningar och nedsatt sexlust. Men i nuläget är det oklart om moderna p-piller verkligen orsakar dessa typer av bieffekter. Det är inte omöjligt att anledningen till att många upplever att deras välbefinnande påverkas av p-piller är att man ofta börjar äta p-piller i en ålder då man av andra anledningar ofta har ett svängande humör och varierande sexlust. En annan förklaring kan vara noceboeffekten då negativa förväntningar hos en person ger upphov till upplevda bieffekter.

Nu rapporterar SVT att svenska forskare planerar att undersöka huruvida moderna p-piller verkligen ger humörsvängningar eller minskad sexlust med hjälp av en randomiserad placebokontrollerad studie. Denna typ av studiedesign där slumpen får avgöra vilka kvinnor som får p-piller kontrollerar per automatik för kvinnornas bakomliggande psykiska välbefinnande och genom placebokontroll kan man även undersöka eventuella noceboeffekter.

Personligen tror jag att många överskattar de eventuella psykiska bieffekter av p-piller men oavsett om jag har rätt eller fel är det är jätteviktigt att man faktiskt undersöker detta. Jag ser med spänning fram emot resultaten av denna studie. Ju mer kunskap man har desto lättare blir det för en kvinna att avgöra om hon vill använda p-piller eller inte.

Bild: Ceridwen / Wikimedia Commons

Bild: Ceridwen / Wikimedia Commons

 

Skruva tillbaka den biologiska klockan?

Kvinnans biologiska klocka innebär ibland att kvinnor tvingas välja mellan att göra karriär och att bilda familj. Men med hjälp av tekniska framsteg finns det idag sätt att bevara och förlänga kvinnors fertilitet. Idag kan man frysa in obefruktade ägg för framtida bruk med så kallad ”vitrifikationsteknik”. Nedfrysning av obefruktade ägg ger inga garantier för framtida graviditeter men det ökar ens chanser att få barn senare i livet, särskilt om man är relativt ung när man fryser in sina ägg. Proceduren är dock kostsam så för att underlätta för kvinnor som vill satsa på karriären och vänta med att skaffa barn erbjuder företag som Facebook och efter årsskiftet även Apple att finansiera äggfrysning för kvinnliga anställda.

Enligt förespråkarna har äggfrysning potential att möjliggöra lika villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden. Problemet är dock att denna typ av förmån kan ses som ett sätt för företag att kontrollera kvinnliga anställdas fertilitet och uppmuntra dem att skjuta på barnafödandet, alternativt offra sina möjligheter att få barn för karriärens skull. Visst är det bra att tekniska framsteg gör det möjligt för kvinnor att vänta med att skaffa familj precis som män länge har kunnat göra. Detta ska dock aldrig göras genom påtryckningar från en arbetsgivare.

Vem vet vad som kommer att hända i framtiden? Kanske kommer nedfrysning av ägg i ung ålder vara lika okontroversiellt som att använda preventivmedel för att undvika oönskade graviditeter? Och kanske kommer detta vara ett viktigt steg mot ett mer jämställt samhälle på samma sätt som p-piller varit en förutsättning för kvinnors självständighet? Utvecklingen går onekligen framåt på vissa plan. Med hjälp av nedfrysning av ägg kan man idag skruva tillbaka den biologiska klockan. Personligen föredrar jag dock att man motverkar orättvisor på arbetsmarknaden genom att främja ett samhälle där både män och kvinnor har goda förutsättningar för att kunna kombinera karriär och familj, oavsett arbetsgivare.

Bild: Sun Ladder / CC

Bild: Sun Ladder / CC

 

Troféfrun – en myt?

Jag har tidigare skrivit om assortative mating – att man tenderar att välja en partner som är lik en själv, framförallt är det vanligt att man väljer en partner med liknande utbildningsnivå, religion, etnisk tillhörighet och attraktivitet. Trots detta är de flesta bekanta med begreppet ”troféfru”- vilket innebär att attraktiva kvinnor ofta gifter sig med rika män, oberoende av männens övriga egenskaper till exempel deras utseende. På samma sätt tänker man att rika män söker efter vackra fruar men inte bryr sig om deras utbildning och inkomster. Inom evolutionspsykologin förklarar man detta fenomen med att kvinnor framför allt är ute efter en resursstark partner – något som kan öka de gemensamma barnens överlevnadschanser. I kontrast till detta tänker man att män letar efter unga och fertila kvinnor som kan föra vidare deras gener i så hög utsträckning som möjligt. Med denna förklaringsmodell är det logiskt att äldre rika män har unga och vackra troféfruar.

Resultaten från en ny amerikansk studie publicerad i American Sociological Review föreslår dock att detta fenomen snarast är en myt. Man kan visserligen se att vackra kvinnor är gifta med män som har högre socioekonomisk status (SES) men att detta samband försvinner när man kontrollerar för männens attraktivitet samt kvinnans SES. Det verkar alltså som om attraktiva kvinnor gifter sig med attraktiva män, att män med hög SES tenderar att gifta sig med kvinnor med hög SES och att det finns ett positivt samband mellan attraktivitet och SES. Samband mellan attraktivitet och SES kan ha en mängd förklaringar som lägre BMI eller att man har fördelar på arbetsmarknaden. Det finns även de som hävdar att det finns samband mellan attraktivitet och intelligens, men mer om det någon annan gång…

Jag har länge varit skeptisk till ”troféfru”-fenomenet (som jag själv alltid refererat till som ”sugar daddy”-fenomenet) så jag välkomnar dessa resultat. Min misstanke har dock varit att ”troféfru”-fenomenet kan förekomma i mindre jämställda kulturer och då resurserna är begränsade. Men i en kultur där kvinnor kan försörja sig själva tror jag att de allra flesta kvinnor föredrar en snygg och trevlig man och inte en rik och oattraktiv gubbe.

1896_U_S__Open_Champion_James_Foulis

Trophy Wife – a myth?

I have previously written about assortative mating – that you tend to choose a partner who resembles you, in particularly, it is common to choose a partner with similar educational level, religion, ethnicity and attractiveness. Despite this, most people are familiar with the term ”trophy wife” – which means that attractive women often marry rich men independent of the man’s other characteristics such as their attractiveness. Similarly, it is assumed that rich men are looking for beautiful wives but do not care about their education level or income. Within evolutionary psychology this phenomenon is explained with women preferring a resourceful partner – something that could increase the survival chances of the children. In contrast, it is assumed that men are looking for young and fertile women who can pass on their genes. With this explanation, it makes sense that older, wealthy men have young and beautiful trophy wives.

The results of a new American study published in the American Sociological Review suggest that this phenomenon is a myth. One can certainly see that beautiful women are married to men who have higher socio-economic status (SES), but that this correlation disappears when controlling for men’s attractiveness as well as the woman’s SES. The study show that attractive women marry attractive men, that men with high SES tend to marry women with high SES and that there is a positive correlation between attractiveness and SES. The correlation between attractiveness and SES may have a variety of explanations such as lower BMI or that attractive people have advantages in the labor market. There are also those who claim that there is a correlation between attractiveness and intelligence, but more on that some other time …

I have long been skeptical of the ”trophy wife” phenomenon (that I myself always refer to as the ”sugar daddy” phenomenon) so I welcome these results. Still, my suspicion has been that the ”trophy wife” phenomenon can occur in less gender-equal cultures and when resources are limited. But in a culture where women can support themselves, I think that most women prefer an attractive, charming man and not a rich, unattractive one.

Genetiska likheter mellan partners

Ingen tror väl att det är slumpen som avgör vem som blir ens partner? Nej, man vet sedan länge att vi är mer benägna att bilda par med en person med liknande intelligens, etniskt tillhörighet och politisk åskådning. Men man vet också att man är mer benägen att välja en partner som liknar en genetiskt. Fenomenet som innebär att man är mer benägen att välja en partner med liknande egenskaper (fenotyp) eller DNA (genotyp) kallas ”assortative mating”. I en ny studie i PNAS har man uppskattat i vilken utsträckning försökspersonerna liknade sin partner med avseende på utbildning och DNA.

I studien deltog 825 amerikanska gifta par och man undersökte hur ofta personer som var gifta hade samma utbildningsnivå jämfört med en slumpmässig person från denna urvalsgrupp. Man undersökte också genetiska likheter genom att jämföra 1,7 miljoner enbaspolymorfier (SNPs) – gener som ofta varierar mellan individer. För både utbildning och gener såg man att det fanns större likheter mellan par jämfört slumpmässigt utvalda person. Likheterna i utbildningsnivå var ungefär tre gånger större än de genetiska likheterna. Det fanns också ett tydligt överlapp mellan dessa egenskaper och när man kontrollerade de genetiska likheterna för likheterna i utbildningsnivå minskade detta estimat med 42 %. De genetiska likheterna förklarade endast likheterna i utbildningsnivå med 10 %.

Så varför är det egentligen intressant att ta reda på i vilken utsträckning vi genetiskt liknar våra partners? Jo, när man gör statistiska modellen för att exempelvis beräkna genetiska skillnader mellan individer eller populationer antar man ofta att parbildningen sker slumpmässigt. Jag har tidigare skrivit om de antaganden man gör när man beräknar ärftligheten för en egenskap eller en sjukdom och slumpmässig parning är ett av dessa antaganden. Forskarna bakom PNAS-artikeln föreslår att man bör redovisa hur vanligt det är med assortative mating för en egenskap eller sjukdom då man uppskattar dess ärftlighet, vilket många redan gör.

Sammanfattningsvis är det såklart inte slumpen som avgör vilka som blir kära i varandra. Vi utgår från oss själva och blir tillsammans med en person som passar oss med avseende på längd, intelligens, attraktivitet, osv. Detta innebär således att vi oundvikligt kommer att ha genetiska likheter, även om de är små. Resultaten av denna studie är alltså inte direkt förvånande, däremot belyser det att det kan vara problematiskt att man använder statistiska modeller som antar att parbildningen sker slumpmässigt.

 

Själsfränder - Kerstin Ahlgren

Själsfränder – Kerstin Ahlgren

Genetic similarities between spouses

Nobody believes that chance determines who becomes your spouse, right? No, we have known for a long time that we are more likely to pair up with a person of similar intelligence, ethnic origin and political opinion. But we also know that people are more inclined to choose a spouse who resembles them genetically. The phenomenon, which means that they are more inclined to select a spouse with similar phenotypic traits (phenotype) or DNA (genotype) is called assortative mating. A new study in PNAS estimated the extent to which study subjects were similar to their partners with regard to education level and DNA.

The study enrolled 825 American married couples and examined how often people who were married had the same level of education as compared to a random person from the sample. The researchers also examined genetic similarities by comparing 1.7 million single nucleotide polymorphisms (SNPs) – genes that often varies among individuals. For both education level and SNPs, there were more similarities between spouses as compared to randomly selected individuals. The similarities in education level were about three times larger than the genetic similarities. There was also a clear overlap between these characteristics and when controlling genetic similarity for similarities in educational attainment the estimate was reduced with 42%. By contrast, the genetic similarities explained the similarities in education level by 10%.

So why is it interesting to find out to what extent we are genetically similar to our partners? For instance, statistical model that calculate genetic differences between individuals or populations, it is often assumed that mating is random. I have previously written about the assumptions made when calculating the heritability of a trait or a disease and random mating is one of these assumptions. The researchers behind the PNAS article suggest that one should estimate how common it is with assortative mating for a trait or disease when assessing its heredity, as many already do.

In conclusion, it is of course not chance that determines why some people fall in love. We are more likely to choose a mate who fits us with respect to height, intelligence, attractiveness, etc. This means that we will inevitably have genetic similarities, even if they are rather small. The findings of this study is not directly surprising, however, they illustrate that it can be problematic to use statistical models that assume that mating in random.

Hur faderskap påverkar hjärnan

En mängd studier visar hur faderlig omsorg är positivt för ett barns utveckling, men trots detta har få studier undersökt hur hjärnan påverkas när en man blir pappa. En ny studie i Psychoneuroendocrinology har undersökt hur mäns hormonnivåer påverkas av faderskap och hur förändringarna i hormonnivåer påverkar hjärnans funktion.

I studien jämförde man plasmanivåer av oxytocin och testosteron hos pappor till
barn i åldrarna 1-2 år och män som inte hade barn. Man undersökte också neuronala reaktioner på stimilans i form av bilder på barn samt bilder med sexuellt innehåll. Resultaten visade att pappor hade högre nivåer av oxytocin och lägre nivåer testorsteron. Man kunde också se att pappor reagerade starkare på bilder på barn i hjärnregioner som är viktiga för att bearbeta ansiktsuttryck och de som inte var pappor hade en större aktivitet i delar av belöningssystemet vid visuell sexuell stimulans. Det fanns också ett negativt samband mellan testosteronnivåer och hur starkt man reagerade på bilderna av barn.

Forskarna bakom studien sammanfattar att resultaten tyder på att en minskning av testosteron som följd av att bli pappan kan möjliggöra en ökad empati mot barn. Personligen skulle jag helst sett en studiedesign där man undersökte samma män före och efter faderskap för att jag skulle kunna tro på orsakssamband. Så vi bör nog hålla oss lite skeptiska till dessa resultat.

Förra året skrev jag om en liknande studie i PNAS som undersökte testikelstorlek och testosteronnivåer i relation till pappaegenskaper och neurala reaktioner på bilder av pappornas egna barn. Enligt mig var detta en jätteintressant studie som belyste evolutionära teorier om motsatsförhållanden mellan ”alfahannetypen” och ”pappatypen”. Alla var inte lika entusiastiska som jag och Vetenskapsradion utsåg denna studie till ”veckans kalkon”. Så kan det gå. Undrar om denna studie går samma öde till mötes?

Kalkon
Bild: Nordelch / Wikimedia Commons

How fatherhood affects the brain

A variety of studies show that paternal care is good for a child’s development, yet few studies have examined how the brain is affected when a man becomes a dad. A new study in Psychoneuroendocrinology examined how men’s hormone levels are affected by fatherhood and how the changes in hormone levels affect brain function.

The study compared plasma levels of oxytocin and testosterone in fathers of children aged 1-2 years and men who did not have children. It also examined and neuronal responses to different stimulants; images of children and images of a sexual nature. The results showed that fathers had higher levels of oxytocin and lower levels testosterone. It was also evident that fathers responded more strongly to images of children in brain regions important for processing facial expressions and those who were not fathers had a greater activity in parts of the reward system by visual sexual stimulation. There was also a negative correlation between testosterone levels and how strongly the men reacted to images of children.

The researchers behind the study summarize the results by suggesting that a decrease in testosterone as a result of becoming a father may enable greater empathy towards children. Personally I would have preferred to see a study design that assessed the same men before and after fatherhood because in order to believe in a causal relationship. So we should probably remain a bit skeptical of these results.

Last year I wrote about a similar study in PNAS that examined testicular size and testosterone levels in relation to paternal characeristics and neural responses to images of the fathers’ own children. According to me, this was a very interesting study that highlighted the evolutionary theories of antagonisms between ” alpha males” and ”daddy type”. Not everyone was as enthusiastic as me and Vetenskapsradion appointed this study to ”veckans kalkon” (the worst study of the week). So it goes. I wonder if this study will follow in its footsteps?