Kategoriarkiv: Uncategorized

Mitt tal på March for Science

Den sjunde april befann jag mig i centrala Stockholm. Jag passerade Åhlénshuset ungefär fem minuter efter terrorattacken då en man i lastbil som kört längs Drottninggatan avslutat sin vansinnesfärd med att krascha in i byggnaden. Eftersom alla tåg stod stilla tänkte jag försöka ta en taxi från Kungsbron. Men plötslig kom en folkmassa springande och skrek ”spring, de skjuter där borta”. Trots att jag är en person som förespråkar ett kritiskt förhållningssätt till information var min reaktion inte att räcka upp handen och fråga den skrikande personen om hen hade en trovärdig källa till detta påstående. Istället sprang jag. Vid denna typ av tillfälle är det rationellt att springa. När vi utsätts för ett akut hot är det viktigt att kunna fly snabbt från platsen. I ett sådant läge har vi inte tid att sätta oss ner och med hjälp av vårt logiska resonemang försöka tänka oss ut ur situationen. Det är meningen att vi ska ha fullt fokus på att fly eller fäkta. Som ni vet visade det sig senare att ryktena om skottlossning var falska. Denna upplevelse påminde mig om hur rädsla begränsar vårt kritiska tänkande.

Varje dag sker hemska saker. Den sjunde april var i det avseendet ingen unik händelse. Och mänskligheten står inför många utmaningar. Men samtidigt gör vi hela tiden enorma framsteg. Vi blir friskare och livslängden ökar, fattigdomen minskar globalt och världen blir allt mindre våldsam. Många av dessa framsteg kan vi tacka vetenskapen för. Ändå tror många att världen håller på att kollapsa. Vi nås ständigt av de alarmistiska nyheterna men får sällen höra om alla framsteg. Som ett resultat går vi omkring med en irrationell rädsla. Obefogad rädsla försämrar vår livskvalitet men det gör också att vi blir sämre på att tänka kritiskt. När vi saknar förmågan att tänka kritiskt blir vi lättmanipulerade. Och när mänsklighetens framsteg glöms bort förstår vi inte vikten av vetenskap.

Det är inte bara rädsla som gör oss irrationella. Människan har kognitiva snedvridningar som ibland ger oss en felaktig världsbild. Vi är till exempel benägna att lägga märke till information och intryck som bekräftar det vi redan tror. Och samtidigt bortser vi från det som går emot vår världsbild. Denna egenskap är inget nytt fenomen, den är en del av att vara människa. Men anledningen till att den ställer till så mycket just nu är för att vårt så kallade bekräftelsebias och dagens informationsbrus är en livsfarlig kombination. Tack vare internet, sociala medier och massmedia kan vi hitta vilken information som helst, bara vi letar tillräckligt länge. Vi kanske måste scrolla hundratals sökresultat men till slut hittar vi den där källan som bekräftar vår känsla av att månen är av ost eller att alla muslimer är potentiella terrorister.

Vetenskap är en samling metoder som gör att vi överkommer de begränsningar som finns i det mänskliga psyket. Vetenskapen gör så att vi kan nå objektiva sanningar. I tider av alarmism, falska nyheter och alternativa fakta är det lätt att bli lurad. Vetenskap och vetenskapligt förhållningssätt behövs därför mer än någonsin.

Men trots att vetenskapen är viktigare än någonsin är vetenskapens ställning hotad. Vetenskap och fakta ifrågasätts inte bara i de slutna Facebookgrupper där man förespråkar silvervatten eller där man står upp för debattörer som skyller alla problem på invandrare. Vetenskapen ifrågasätts också av människor med stor makt. USAs president har ifrågasatt huruvida mässlingsvaccin är säkra och om människan verkligen bidrar till klimatförändringar. Här i Sverige har Sverigedemokraternas partiledare förespråkar en världsbild baserad på känsla istället för fakta.

Vetenskap ger upphov till framsteg som gynnar mänskligheten. Vi måste försvara vetenskapen och stärka dess ställning i den offentliga debatten. Och i tider då folkmassorna skriker ”spring” även när hoten inte existerar måste vi kämpa för att inte låta rädslan ta över utan försöka lösa de verkliga utmaningarna. Och det kan vi göra med vetenskapens hjälp.

Min vecka i trollskogen

Förra veckan var jag Curator of Sweden, det vill säga @sweden på Twitter. Detta är ett twitterkonto som cirkulerar bland svenska twittrare och administreras av Svenska Institutet. Sverigekontot laserades med syftet att ge en personlig men samtidigt mångfacetterad bild av Sverige. På senare tid har detta konto uppmärksammats för att det blivit en magnet för internets fula och elaka nättroll.

Mitt egna twitterkonto (@dremmafrans) har i dag ett stort antal följare och som förespråkare av feminism och antirasism lockar jag ofta till mig troll. Som @sweden roade jag mest med att skämta om kungahuset, svenska politiker, svenska kändisar och svenska värderingar. Men trots att jag undvek de ämnen som brukar generera näthat blev jag överöst av hatiska kommentarer. Detta hat var dock inte riktat mot mig personligen. Hatet var riktat mot Sverige.

När man pratar om hot utifrån pratar vi om islamistisk terror eller kanske hotet från Ryssland. Men i detta fall kom hatet från högerextremister. Rashygieniska tankegångar lika avlägsna som en geocentrisk världsbild blandades med fantasier om en nutid där Sverige står i lågor. Jag blev bland annat informerad om att vi svenskar förstört den ”ariska rasen” genom att ”låta muslimer komma hit och våldta våra kvinnor”.

Visst är det skillnad på fullblodsnazisten och de ”sverigevänner” som vanligtvis attackerar mig på nätet. Samtidigt finns det demografiska likheter – många är vita män. Men hur kommer det sig att denna demografiska grupp, som på många sätt är priviligierade i dagens samhälle, har blivit internets främsta sadister? Beteendeekonomisk vetenskap kan kanske hjälpa oss att förstå åtminstone en bakomliggande orsak.

Vi människor tar oerhört hårt på förluster. Fenomenet förlustaversion demonstrerades första gången av psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman. Förlustaversion innebär i korta drag att människan har en stark motvilja till förluster, en motvilja som inte står i proportion till hur mycket vi tycker om att vinna. Bland annat har man visat att en person som förlorar 1000 kronor upplever att dess lycka försämras mer än vad en person som vinner 1000 kronor upplever att lyckan förbättras.

Världen har genomgått snabba förändringar. Även om vi är lång ifrån jämlika har villkoren förbättrats för många – till exempel kvinnor, homosexuella och icke-vita. Även om vita män fortfarande är en grupp som ständigt privilegieras har denna världsordning börjat ifrågasättas. Deras särposition är inte längre självklart och ibland måste de till och med utstå konkurrens från kvinnor och invandrare. Mot denna bakgrund är vita män den grupp i samhället som fått det sämre i relation till övriga grupper – bara genom att få sin särställning ifrågasatt. De är det jämlika samhällets förlorare.

Att förlora sin priviligierade särställning är ett hårt slag för den vite mannen och vissa av de som tillhör denna grupp reagerar panikartat. Desperat försöker de förhindra utvecklingen genom att sprida hat mot kvinnor, muslimer, icke-vita men även det öppna, jämlika samhället som värnar om mänskliga rättigheter. I deras värld innebär alla människors likavärde att de inte längre är värda mer än andra. Deras ilska över förlusten gör att de lätt överröstar de som gynnas av utvecklingen. Det näthat vi ser i dag kan alltså vara ett symptom på att utvecklingen går framåt – mot ökad jämlikhet. Näthatet är de sista dödsryckningarna från samhället där den vite mannens privilegier aldrig ifrågasattes.

800px-john_bauer_1915

 

Twitterdrev – ta det personligt

På senare tid har jag vid ett flertal tillfällen bevittnat det som brukar kallas ”twitterdrev”. Det innebär, något förenklat, att en twittrare på eget bevåg utser sig själv till domare och bödel. Denna person hänger ut en annan twittrare, ofta genom att skärmdumpa eller citera något ”dumt” hen skrivit. På Twitter är mobben inte svårflörtad och när andra personer hakar på detta påhopp är drevet ett faktum.

Att folk som skriver idiotiska saker får mothugg är naturligtvis oundvikligt och knappast något man bör kämpa för att motverka. Men till sammanhanget hör att det i princip inte finns någon på twitter som man inte skulle kunna sätta dit genom att feltolka något de skrivit. Twitterdrev handlar såklart ofta om att man ogillar vad en person skriver. Men jag tror att det i stor utsträckning handlar om man ogillar personen som skrivit det. Och även om alla personer på twitter (som någon gång skämtat eller uttryckt något som kan tolkas som en åsikt) är potentiella byten för ett drev så har vissa högre risk att drabbas. Dessa högriskindivider är de som ogillas av ”bödlarna”. Med andra ord finns det all anledning att ta twitterdrev personligt.

Visst kan dreven ibland bero på att någon på ett medvetet och ondskefullt sätt försöker sätta dit en fiende. Men de kan också orsakas av ett psykologiskt fenomen som gör att vi tenderar att tolka det någon skriver utifrån vad vi tycker om denna person. Fenomenet kallas haloeffekt och är ett av de systematiska tankefel som människans hjärna utrustas med, ett av de tankefel som gör att jag ibland tänker att jorden kanske inte nödvändigtvis skulle påverkas negativt om datorerna tog över.

Haloeffekten innebär att vi inte dömer personer vi fått en positiv respektive negativ bild av på ett objektivt sätt. Om vi gillar en person för att den besitter vissa egenskaper tenderar vi att ge denne en mer positiv bedömning även i andra avseenden, medan vi överlag är kritiska mot personer vi ogillar. Hitler är en person som normalt funtade människor tenderar att ogilla. Om någon är ”precis som Hitler” så kan man vara helt säker på att det är en hemsk människa. Nyligen kunde man läsa i internationella media att Hitler hade en missbildad mikropenis. Ingen är intresserad av att faktagranska ett sådant påstående för det känns så himla rimligt. ”Det är väl klart att Hitler hade en liten och ful penis”, tänker man. När man istället får höra att Hitler älskade djur blir man lite misstänksam. ”Jag älskar ju söta djur. Men jag är ju inte precis som Hitler. Är bilderna där Hitler gullar med söta djur fejkade?”

Hitler

Så länge Twitter finns kommer twitterdrev förekomma. Det kommer alltid att finnas bödlar – drev-entreprenörer som bygger sina karriärer på att missförstå, skärmdumpa och hänga ut personer de vill sätta dit. Men om man är en vänligt sinnad person som inte vill hänga ut personer som inte förtjänar det är mitt bästa tips att ibland reflektera över hur mycket budbärararen påverkar budskapet. Om du blir provocerad av en tweet som skrivits av en person du ogillar (vi har alla personer vi ogillar, det är inget att skämmas över) så försök att fundera på hur du hade reagerat om din förälder, partner eller bästa vän hade sagt samma sak. Hade din tolkning påverkats avsevärt? Om svaret är ja kanske det är en bra idé att avstå från att haka på drevet denna gång? Bara för att man avskyr en person behöver denne inte vara vidrig på alla sätt och vis, även om jag inte ska gå så långt som att säga att jag tror att Hitler hade en fin penis.

Män som förklarar – vetenskapligt perspektiv på mansplaining

Vi har alla sett dem. Det kryllar av dem på sociala medier. Män som förklarar saker, ofta på ett nedlåtande sätt. Inte alltför sällan handlar det om mindre kompetenta män som förklarar saker för kompetenta kvinnor. Män som sysslar med det vi idag refererar till som ”mansplaining”.

Begreppet mansplaining blev allmänt känt år 2008 då Los Angeles Times publicerade Rebecca Solnits text ”Men Explain Things to Me”. Sedan dess har begreppet kommit att bli vedertaget nätjargong. Och det verkar faktiskt inte som om fenomenet mansplaining är ett resultat av manshatande kvinnors bekräftelsebias – det tankefel som får oss att systematisk ta till oss den information som bekräftar vår världsbil. Det finns många vetenskapliga studier som visar att män pratar betydligt mer än kvinnor, både i klassrum och på arbetsplatser. Det finns också studier som visar att kvinnliga läkare oftare blir motsagda än manliga. Andra studier visar att kvinnor upplevs som mindre kompetenta än män och på Twitter retweetas män dubbelt så ofta.

mansplaining

Men vad är det egentligen som ger upphov till att män ständigt känner sig manade till att förklara saker, ofta för kvinnor som faktiskt är kunnigare än vad de själva är? Solnit beskriver mansplaining som ett resultat av en överdriven självsäkerhet i kombination med enfald och denna förklaringsmodell vilar faktiskt på en vetenskaplig grund.

I december publicerades en studie som visar att män har bättre självförtroende än kvinnor. Studien inkluderade data från en mängd olika länder och en genomgående könsskillnad var tydlig, även om den faktiskt var mest uttalad i Västvärlden. Och vad det gäller enfald finns det också veteskapligt stöd för att män tenderar att överskatta sin egen kompetens. Ett klassiskt exempel är bilkörning. Framför allt yngre män är överdrivet självsäkra bakom ratten trots att det är just denna grupp som är främst representerade i allvarliga trafikolyckor.

I en artikel i Psychology Today sammanfattar professor Adrian Furnham könsskillnader i självuppskattad IQ. Forskningen visar tydligt att män tenderar att genomgående överskatta sin intelligens i betydligt större utsträckning än kvinnor. Särskilt intressant var att de som kraftigt överskattar sin IQ nästan alltid är män. När jag skrev om detta på Twitter bekräftade Mensa Sverige att en större andel av de kvinnor som tar deras test klarar det, jämfört med de män som tar testet.

Så hur slipper vi mansplaining? Man pratar mycket om att kvinnor måste få bättre självförtroende. Och visst måste vi kvinnor ha ett tillräckligt självförtroende för att känna att vi duger. Men ett överdrivet självförtroende som får en att överskatta sin förmåga är knappast något kvinnor bör eftersträva. Världen blir inte bättre om kvinnor också överskattar sin förmåga och kompetens. Trafiken blir knappast säkrare om båda könen tror sig vara rallyproffs så fort man fått körkortet i hand. Nej, lösningen här är nog snarare att män måste få en mer realistisk syn på sig själva och sin kompetens. Världen behöver inte inkompetenta kvinnor som förklarar saker, världen behöver ödmjukare män.

Nu antar jag att det finns en hel del (män) som är besvikna på den här texten och trodde att den skulle handla om att män faktiskt är biologiskt programmerade att mansplaina. Alla vet ju att om man är biologiskt programmerad att bete sig på ett visst sätt så innebär detta att man saknar personligt ansvar. Men mitt syfte var inte att ”skylla” mansplaining på vetenskap, utan att bekräfta mansplaining med hjälp av vetenskap.

Men OM jag skulle försöka skylla mansplaining på vetenskap skulle jag hävda att mansplaining är ett resultat av sexuell selektion. Mansplaining är människans påfågelstjärt. Sen skulle jag avsluta med de oerhört provocerande ord jag en gång hört antropologen Helen Fisher yttra ”kvinnans hjärna har skapat dagens man”.

peacock

 

The end of privacy?

Det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Science är särskilt tillägnat frågeställningar rörande dagens övervakningssamhälle. Specialnumret kallas passande nog ”The end of privacy” (slutet för personlig integritet) och innerhåller bland annat en studie som undersöker hur mycket information om kortköp som behövs för att identifiera anonyma personer.

I studien analyserades tre månaders korttransaktioner som genomfördes av totalt 1.1 miljoner människor. Resultaten visar att det krävdes ytterst lite information för att identifiera ett specifikt mönster som kännetecknade en enskild individ. Med information om var en individ befann sig vid fyra tillfällen kunde man identifiera 90% av individerna. Något som också var intressant var att kvinnor var lättare att identifiera än män, en skillnad som var statistisk signifikant. Ur ett forskningsperspektiv illustrerar studien hur viktigt det är med datasäkerhet när man arbetar med persondata, även om datat är anonymiserat. I övrigt visar studien tydligt hur vi hela tiden lämnar efter oss digitala fingeravtryck.

Ibland lämnar vi avsiktligt digitala spår, t.ex. när vi berättar för våra Facebookvänner vad vi gör och var vi befinner oss. Men ofta lämnar vi information om oss själva utan att vi är medvetna om det – ibland helt utan samtycke. Konsekvenserna av denna utveckling är svåra att förutse men nog befinner vi oss i ett samhälle som på många sätt hotar den personliga integriteten.

 

Credid_cards

 

Män är idioter?

Varje år har den vetenskapliga tidskriften BMJ ett julspecialnummer som inkluderar studier av det mer okonventionella slaget. I år publicerade man bland annat en studie som undersökte hur vanligt det är att viktiga karaktärer dör i animerade filmer för barn i jämförelse med dramafilmer för vuxna. Resultaten visade att både dödsfall och mord var betydligt vanligare i de animerade barnfilmerna än i vuxenfilmerna och forskarna bakom studien konstaterade att tecknad film inte är lika oskuldsfulla som man kanske tror.

BMJs julspecial inkluderade också en review över Nintendo-relaterade skador. Denna översiktsartikel visade dock att denna typ av skada är mild och har låg prevalens och sammanfattningsvis anser man att Nintendo är relativt ofarligt.

Min favorit var dock studien som visade att män oftare tar idiotiska risker jämfört med kvinnor. För att uppskatta könsskillnader i idiotiskt riskbeteende undersökte man hur ofta män respektive kvinnor vunnit Darwinpriset (Darwin Award). Resultaten visade tydligt att utmärkelsen oftare tilldelades män.

Darwin award

För er som inte känner till Darwin Award så är detta en årlig utmärkelse uppkallad efter Charles Darwin som tilldelas personer som förbättrat mänsklighetens genpool genom att oavsiktligt ta livet av sig eller steriliserar sig på ett oerhört idiotiskt sätt. Nedan beskrivs vinnaren 2013 (kvinnan på bilden är inte den person som texten handlar om).

Darwin award winner

Är Sverige redo för sjukdomsinsikt?

I söndagens val blev Sverigedemokraterna Sveriges tredje största parti med stöd från 13 % av de svenskarna väljarna. Många är såklart upprörda över att ett uttalat främlingsfientligt parti har så stort folkligt stöd. Vi inser plötsligt att det inte bara är skinnskallar eller introverta nättroll utan helt vanliga människor som röstar på SD. Vi förstår att vi troligtvis har kollegor, släktingar, grannar eller Facebook-vänner som röstar på SD. Jag förvånades dock över att min make, som själv upplever rasismen då han är född i Kenya och har kenyansk mamma och svensk pappa, tog resultaten med ett förvånansvärt lugn. När jag frågade honom varför svarade han: ”jag har alltid vetat hur mycket rasism det finns i Sverige, nu börjar även de som själva inte utsätts för rasismen att förstå”.

Ett cyniskt uttalande kan man tycka, men dessa ord fick mig att fundera över hur dessa valresultat kanske på längre sikt kan leda till något positivt. Vi kan inte längre blunda för den svenska rasismen. Visst kan man diskutera om verkligen alla som röstar på SD verkligen är rasister, och nej jag påstår inte att 13 % av befolkningen skulle misshandla någon på grund av hens hudfärg. Men, 13 % av Sveriges befolkning är tillräckligt rasistiska för att uttrycka sin rädsla eller sitt missnöje genom att rösta på ett tydligt främlingsfientligt parti.

När det gäller psykisk sjukdom är sjukdomsinsikt en förutsättning för behandling. På samma sätt är det första steget ur ett missbruk att erkänna för sig själv att man har ett problem. För att vi ska kunna motverka rasismen i Sverige är kanske det första steget att vi erkänner att Sverige är ett land som har problem med sin rasism? Detta val kanske leder till att vi i Sverige äntligen får sjukdomsinsikt så att vi en gång för alla kan försöka hitta en handlingsplan för att motverka rasismen. För Sverige är ett rasistiskt land, det har vi nu fått bevis på och vi som inte själva drabbas av rasismen tvingas nu till denna insikt.

Swedish_flag-2

I’m Not a Look-Alike

När jag var på konferens i Marseille förra året var det en grupp tvillingforskare som presenterade ett särskilt intressant forskningsprojekt. Detta projekt uppmärksammas nu i New York Times.  Forskningsprojektet bygger vidare på vad som från början var ett konstprojekt där en fotograf lyckats leta reda på personer som inte var släkt men ändå väldigt lika utseendemässigt. Fotografen kallar projektet I’m Not a Look-Alike!”

Individerna som deltog i konstprojektet fick delta i studier som syftade till att undersöka om personligheten är beroende av utseendet. Det har föreslagits att ens utseende påverkar hur man blir behandlad av andra och att detta i förlängningen kan påverka ens personlighet. Även om det är osannolikt att detta förklarar varför människor har olika är det möjligt att det kan ha en viss påverkan. Man kan till exempel tänka sig att en person som ser väldigt bra ut oftare får ett positivt bemötande vilket kan göra att de oftare är extroverter.

Resultaten av studierna visade dock att det inte finns något starkt samband mellan utseende och personlighet bland personer som inte är besläktade. Men det är inte projektets resultat som imponerar mig, det coola med det här projektet är att det är baserad på unika data. I Sverige får vi epidemiologer ofta data serverat på ett fat med hjälp av våra befolknings- och hälsoregister medan man i andra länder ofta får kämpa hårt för att få tag på intressanta data, vilken man i detta projekt gjort på ett väldigt kreativt sätt. Sen är det också kul att man lyckats integrera konst och beteendeforskning vilket förmodligen kan resultera i att denna typ av studie blir intressant för personer som annars inte är särskild intresserade av personlighetsforskning.

Foto: François Brunelle

Foto: François Brunelle

When I was at a conference in Marseille last year there was a group of twin researchers presenting a particularly interesting research projects. This week, the New York Times wrote about this project. This research project is based on what was originally an art project where a photographer managed included people who were not family but still looking very similar. The photographer calls the project “I’m Not a Look-Alike!”

The individualswho participatedinthe art projectgot to participatein studiesthat aimed toexaminewhetherpersonality isdependent onthe appearance.It has been suggestedthat one’sappearanceaffect howyou are treatedbyothers, and thismay eventuallyaffect one’spersonality. Although itisunlikely thatthis explains whypeople behave differently, it is possible that it may havesome impact. One can, forexample, imaginethat a person that is very good-looking more often getpositive attention, which can make themmore likely to be extroverts.

The results of the studies showed that there is no strong correlation between appearance and personality in unrelated individuals. But it is not the project’s results that impress me; the cool thing about this project is that it is based on unique data. In Sweden, we epidemiologists often get data served on a platter with the help of our population and health registers, whereas in other countries researchers often have to struggle to get hold of interesting data, which, in this project was done in a very creative manner. Moreover, it is fun when someone managed to integrate arts and behavioral research, which presumably could result in this type of study being interesting for people who are not otherwise specifically interested in personality research.

Vetenskapsnyheter vecka 33

Veckan inleddes starkt då Improbable Research uppmärksammade en Italiensk pilotstudie som visar att kvinnor upplever att brösten blir större när de slutar röka. Sambandet förklarades inte av den viktuppgång man ofta ser vid rökstopp. Ett av nyckelorden till studien är ”motivational tools” vilket alltså innebär att man tänker att dessa resultat ska motivera kvinnor att sluta röka. Charmigt…

Enligt en annan ny studie i tidskriften Appetite kan mer sömn minska suget efter onyttig mat hos unga vuxna. Däremot ledde mer sömn inte till ett minskat sug efter nyttig mat som frukt, grönsaker och proteinrik föda.

En stor brittisk cohortstudie som publicerades i Lancet undersökte sambandet mellan 22 olika typer cancer och BMI. Studien visade att 17 av dessa cancertyper var statistiskt signifikant associerade med BMI även om det var stor variation i hur starkt sambandet var.

Cancer_BMI

I Journal of Psychopharmacology publicerades en studie undersökte man prosociala effekter av ecstacy. Resultaten visade att denna drog gjorde försökspersonerna mer samarbetsvilliga och fick dem att lita mer på varandra.

En annan ny studie visade att par som gulligullar på Facebook visserligen är mer nöjda med sin relation än personer som sällan visar upp sin kärlek på detta sätt. Men studien visade också att vissa gör detta för att skryta och kontrollera sin partner.

FB

 

This week’s science news

The week started with Improbable Research drawing our attention to an Italian pilot study showing that women perceive that their breasts become bigger when they stop smoking. The association was not explained by the weight gain commonly associated with smoking cessation. One of the key words of the study is ”motivational tools” which means that the researchers believe that these results will motivate women to quit smoking. How charming…

According to another recent study published in Appetite, more sleep reduces cravings for unhealthy food in young adults. By contrast, more sleep did not result in a reduced craving for wholesome food like fruits, vegetables and protein-rich nutrients.

A large British cohort study published in Lancet examined the association between 22 different types of cancer and BMI. The study showed that 17 of these cancers were statistically significantly associated with BMI, although there was considerable variation in how strong the relationship was.

The Journal of Psychopharmacology published a study examining the prosocial effects of ecstasy. The results showed that this drug made ​​subjects more cooperative and increased their trust in others.

Another new study showed that lovey-dovey couples on Facebook are more satisfied with their relationship than people who rarely display their affection in this way. However, the study also revealed that some are doing this to brag and control their partners.