Kategoriarkiv: Vetenskaplig kommunikation

Alarmism i väntan på resultat

Jag har tidigare skrivit om en randomiserad studie som ska ta reda på huruvida p-piller verkligen påverkar det psykiska välbefinnandet och sexlusten och varför det är viktigt att denna studie utförs.

Nu uppmärksammar även GT/Expressen denna studie i en krönika. Frida Boisen som har skrivit krönikan bryr sig dock inte alls om att vänta på vad studien faktiskt visar. Hon är redan tvärsäker på att p-piller dödar sexlusten och skriver att detta är ”ett välkänt faktum och har varit i årtionden, i princip ända sedan 1964 då preparatet först godkändes i Sverige”.

Forskarna bakom studien är av motsatt uppfattning. Angelica Lindén Hirschberg, professor vid Karolinska institutet säger i en intervju med SvD: ”när det gäller allvarliga medicinska risker vet vi en hel del, men när det kommer till livskvalitet och hur man känner sig vet vi nästan ingenting”.

Boisen utvecklar dessutom en konspirationsteori om varför man velat ta död på kvinnors sexlust.

”Det är sjukt, så sjukt att svenska staten låtit miljoner svenska kvinnor ha drogats till ett sämre sexliv, utan att de informerats om detta, tydligt. Innan man sa ja till pillren.

Cynikern i mig misstänker att de män som en gång kom på idén med p-piller, för just kvinnor märk väl – inte för män, mer såg sexinsomniaeffekten som en positiv effekt.

Att kvinnorna som går över i zomibelustkoma inte blir lika sugna på andra män heller. Alltså: De blir mer trogna. Tittar inte åt något annat håll. Går där som levande lustdöda.”

Som ni kan läsa i mitt blogginlägg anser jag att p-piller mycket väl kan orsaka de psykiska effekter som många upplever, det behöver inte vara nocebo. Däremot anser jag att vi bör vänta på resultaten av studien innan vi börjar ägna oss åt alarmism eller formulerar konspirationsteorier.

Mjölk och mortalitet

BMJ_milkSitter just nu på ett tåg på väg till Falkenberg för att föreläsa om epidemiologi. Tänkte bland annat ta upp en svensk studie publicerad i BMJ som nyligen fick mycket medial uppmärksamhet och som fick utstå mycket kritik för sina brister. I studien hittade man nämligen ett samband mellan mjölkkonsumtion och ökad dödlighet. I slutet av Abstract, sammanfattningen av studien som inleder alla vetenskapliga artiklar, kan man läsa vilka slutsatser forskarna bakom studien drar av studien resultat.

BMJ_milk

 

Trots att man uppmanar till en väldigt försiktig tolkning på grund av de problem som sudiedesignen medför rapporterade man i media om denna studie med rubriker som denna:

 

SR_milk

 

Detta exempel illustrerar tydligt hur epidemiologer själva ofta är medvetna om begränsningarna som alltid finns när man gör observationsstudier, begränsningar som är särskilt viktiga när det gäller nutritionsepidemiologi. Men när media rapporterar om forskningsresultat försvinner ofta varningstexten på vägen. Vad detta beror på kan kanske delvis kan vara att forskare är dåliga på att förmedla vikten av försiktig tolkning. Det kan också handla om att försiktiga rubriker och artiklar inte är lika säljande som larmrapporter. Trist är det i alla fall när det blir så här fel eftersom det innebär att epidemiologins trovärdighet naggas i kanten.

 

P-pillerstudien får kritik

I mitt senaste blogginlägg skrev jag om en ny studie som ska undesöka om p-piller verkligen orsakar humörsvängningar och minskad sexlust. I media rapporteras det att forskare vill ”slå hål på p-pillermyten”, vilket resulterat i hård kritik. I ett blogginlägg hos Volante reflekterar lite mer om denna studie, kritiken och hur denna typ av forskning bör kommuniceras.

Myter om Ebola sprids på Twitter

Jag har tidigare skrivit om hur anti-vaccinationsrörelsen effektivt lyckas spridas medicinsk desinformation med hjälp av sociala medier och att detta kan ha förödande konsekvenser för folkhälsan. I den medicinska tidskriften BMJ uppmärksammades igår hur falsk information om ebolavirus sprids med hjälp av Twitter, vilket är oerhört problematiskt eftersom adekvat information om detta virus är en förutsättning för att förebygga och behandla Ebola.

Genom att använda sig av Twitters sökmotor samlade forskare in alla tweets på engelska som innehöll orden Ebola samt förebyggande eller botande och som skickades från Västafrika under perioden 1-7 september. Detta resulterade i 564 tweets som delades in i tre kategorier; a) medicinskt korrekt information, b) medicinsk desinformation, och c) andra (i den sistnämnda gruppen ingick även tweets av en religiös eller andlig karaktär).

Resultaten visade att 203 tweets (36%) tillhörde kategori a, 313 (55,5%) kategori b och 48 (8,5%) kategori c. Forskarna såg också att tweets i kategorin a potentiellt nådde 5 596 153 Twitter-användare, medan motsvarande siffra för tweets i kategori b var 15 039 097. Forskarna bakom studien anser att resultaten belyser att folkhälsomyndigheter i Västafrika bör vara mer aktiva på Twitter – dels för att sprida korrekt information men även för att korrigera felaktig information.

Även om det är svårt att säga exakt vilken påverkan desinformationen har på prevention och behandling av ebolavirus är det uppenbart att felaktig information kan vara förödande. Det är därför oerhört viktigt att hälsomyndigheter (och även forskare) är närvarande på Twitter och andra sociala medier så att adekvat information blir tillgänglig på dessa plattformer. Detta gäller inte bara i Västafrika utan i hela världen. Sociala medier är ett oerhört kraftfullt verktyg för att nå ut till allmänheten. Det förstod de som sprider medicinsk desinformation för länge sedan, nu gäller det att vi som försöker sprida korrekt medicinsk information överröstar dessa förvillare.

twitter

#WomenTweetScienceToo

I onsdags publicerade Science Magazine en lista över Twitters 50 främsta ”science stars” – en lista över de forskare som har flest följare på Twitter. Listan inkluderade dessutom dessa vetenskapsstjärnors Kardashian-index. Detta index är döpt efter Kim Kardashian, antagligen eftersom denna kvinna främst är känd för att hon är känd och inte för att hon besitter någon särskilt talang och hon är också en av de personer i världen som har flest följare på sociala medier. Kardashian-index för forskare innebär en jämförelse mellan hur många följare man har på Twitter och hur många vetenskapliga citeringar man har. Sammanfattningsvis kan man säga att en forskare med hög Kardashian-index är mer framgångsrik på sociala medier än vad de är inom forskning.

Högst upp på listan återfinns astrofysikern Neil deGrasse Tyson som har 2,4 miljoner följare och ett Kardashian-index på 11 129. Fysikern Brian Cox finns på andra plats och på tredje plats hittar vi ingen mindre än Richard Dawkins. Bäst placerade svensk var såklart Hans Rosling på åttonde plats. Antal kvinnor på listan var försvinnande få; den högst placerade kvinnan låg på 23:e plats och totalt var endast fyra av forskarna på listan kvinnor. Detta upprörde många och Science Magazine blev kritiserade för sin lista, vilket är ganska orättvist eftersom deras lista bara beskriver hur verkligen ser ut – män har helt enkelt ett större inflytande inom vetenskap. Listan resulterade i alla fall i en twitterstorm och att kvinnliga vetenskapstwittrare uppmärksammades med hashtagen #WomenTweetScienceToo. Jag passade på att marknadsföra mig själv.

Kritiken resulterade också i en lista med 50 kvinnliga ”science stars”. Tyvärr fanns inte jag med på den listan heller, trots min marknadsföring. Men nyheten om Roslings framgångar nådde faktiskt ända till Sverige då DN uppmärksammade Science Magazines lista och även dess brist på kvinnliga twittrare. DN verkade dock tycka att bristen på kvinnor framför allt var konstig eftersom Kim Kardashian är kvinna.

DN-K-Index_crop

 

Självmord, medierapportering och imitationsrisk

Igår morse vaknade vi upp till den sorgliga nyheten att skådespelaren och ståuppkomikern Robin Williams hade avlidit i vad som senare bekräftades vara självmord. Denna händelse resulterade i att både massmedia och sociala medier svämmande över med hyllningar till Williams men även en hel del ingående detaljer om Williams död. Detta har resulterat i kritik mot media, framför allt för att forskning visat att medierapportering kan trigga självmord hos personer som befinner sig i riskzonen.

Världshälsoorganisationen (WHO) har tagit fram en serie av stödmaterial riktade till olika professionella grupper av särskild betydelse för suicidprevention. Bland annat finns där ett dokument riktat till professionella inom media. Som underlag till detta dokument har en expertgrupp gjort en systematisk granskning av mer en 50 studier och kommit fram till att mediernas rapportering av självmord kan leda till imitation av självmordsbeteenden. Dessa granskningar har också konstaterat att imitation är vanligare under vissa omständigheter och framför allt om nyheten får mycket uppmärksamhet kan man se hög imitationsrisk bland personer som befinner sig i riskzonen (t.ex. ungdomar, personer som lider av depression). Granskningen poängterar att en ingående beskrivning av en viss metod för självmord kan vara den viktigaste faktorn för ökningar av självmordsbeteenden. Men WHOs stödmaterial poängterar att ett självmord som får medial uppmärksamhet också kan användas för att sprida kunskap om depression och självmord, vilket alltså innebär att media kan utnyttja detta tillfälle för att öka medvetenhet och kunskap hos allmänheten samt bidra till att den som är i riskzonen för självmord söker hjälp.

WHOs stödmaterial listar följande konkreta råd för professionella inom media:

  • Ta tillfället i akt att informera allmänheten om självmord
  • Undvik sensationsspråk eller språk som normaliserar självmord eller presenterar det som en lösning på problem
  • Undvik framträdande placering och undvik upprepning av berättelser om självmord
  • Undvik att beskriva metoden som användes för ett fullbordat självmord eller för självmordsförsök
  • Undvik att använda detaljerad information om platsen där självmordet eller självmordsförsöket genomfördes
  • Försiktighet bör iakttas vid rubriksättning
  • Använd foton och videobilder varsamt
  • Var speciellt noggrann vid rapportering kring kända personers självmord
  • Visa varsam respekt för de efterlevande och andra berörda
  • Ge information om var hjälp finns
  • Var uppmärksam på att även mediefolk själva kan vara direkt eller indirekt berörda och därmed mer eller mindre sårbara och påverkade av berättelser om självmord

Denna gång har rapporteringen varit under all kritik och det skulle tyvärr ta en livstid att gå igenom alla medier som inte rapporterat i enlighet med dessa råd, men nedan återfinns några exempel som blivit särskilt uppmärksammade:

Oscarsakademin kritiserades för att ge en romantiserad bild av självmod och presentera det som en lösning på ett problem.


Expressens Niklas Svensson begick misstaget att lämna ut för mycket detaljer och när han blev kritiserad legitimerade han det hela med ”alla andra gör det”.

ABCnews
Denna bild från ABC News är ett typiskt exempel på att inte visa varsam respekt för efterlevande.


En reporter på Fox News kallade Williams för en ”coward” (ynkrygg) vilket är både okänsligt och vittnar om en skrämmande okunskap om depression och självmord.

 

Suicide, media reporting and imitation risk

Yesterday morning we woke up to the sad news that the actor and stand-up comedian Robin Williams had died of what was later confirmed to be suicide. This event resulted in both mass media and social media flooding over with tributes to Williams but also a lot of details about Williams’s death. This has resulted in criticism of the media, mainly because research has shown that media coverage can trigger suicide in people who are at risk.

World Health Organization (WHO) has developed a series of resources targeted different professional groups of special importance for suicide prevention. These include a document addressed to professionals within media. This document is based on systematic review of more of a 50 studies conducted by an expert panel and concluded that media reporting of suicide can lead to imitation of suicidal behavior. The review also found that imitation is more common in some circumstances than others, especially if the news receive a lot of attention there is a high imitation risk among people at risk (eg, young people, those suffering from depression). The review points out that a detailed description of a particular method of suicide may be the most important factor for increases in suicidal behaviors. But WHO’s support material points out that suicides receiving media attention also can be used to spread awareness about depression and suicide, which means that the media can use this opportunity to increase awareness and knowledge among the general public and make those who are at risk for suicide seek professional help.

WHO’s support material lists the following practical advice for professionals in the media:

• Take the opportunity to educate the public about suicide
• Avoid language which sensationalizes or normalizes suicide, or presents it as a solution to problems
• Avoid prominent placement and undue repetition of stories about suicide
• Avoid explicit description of the method used in a completed or attempted suicide
• Avoid providing detailed information about the site of a completed or attempted suicide
• Word headlines carefully
• Exercise caution in using photographs or video footage
• Take particular care in reporting celebrity suicides
• Show due consideration for people bereaved by suicide
• Provide information about where to seek help
• Recognize that media professionals themselves may be affected by stories about suicide


This time, the media reporting has been exceptionally problematic and it would take a lifetime to go through everything, but I have listed reporting that have been particularly noticed above.

Fullmåne och sömnkvalité

Många personer hävdar att sömnkvalitén påverkas av månfaser, framför allt anser många att man sover sämre vid fullmåne. För knappt ett år sedan publicerade Cajochen et al. en studie i Current Biology som föreslog att detta inte är en myt, utan att man faktiskt har sämre sömnkvalité vid fullmåne. Denna studie blev väldigt uppmärksammad i media. Men det fanns också de som var skeptiska, till exempel Faktoider som efterfrågade fler studier på ämnet.

I en studie som igår publicerades (också i Current Biology) försökte man replikera dessa resultat genom att använda data från tre olika studier där man hade sömn-EEG från ett större antal försökspersoner än i studien av Cajochen et al. Dessa analyser visade dock att det inte alls fanns något samband mellan sömnkvalité och månfas. Vidare har man i denna studie identifierat nollresultat från andra analyser, delvis opublicerade data och man föreslår därför att de motsägelsefulla resultaten kan vara orsakat av publikationsbias.

Publikationsbias innebär att studier som inte visar positiva samband förblir opublicerade eftersom de inte anses vara lika intressanta som studier med positiva fynd. Nollresultat och negativa fynd stannar kvar i skrivborslådan. Eftersom positiva resultat ibland uppstår som slumpfynd är det viktigt att man ställer resultaten av en viss studie i kontrast till vad andra studier på samma område visar. Men om bara positiva fynd publiceras är det omöjligt att veta hur det egentligen ligger till.

Tyvärr gissar att denna studie inte får samma uppmärksamhet som den studie som ”bekräftade” myten om hur sömnen påverkas av månens faser. Om negativa fynd är svåra att få publicerade i en vetenskaplig tidskrift är det praktiskt tagit omöjligt att få Aftonbladet att skriva om dem.

Bild: Full moon over the Siskiyous by Gary Muir / Wikimedia Commons

Bild: Full moon over the Siskiyous by Gary Muir / Wikimedia Commons

Full moon and sleep quality

Many people argue that sleep quality is affected by moon phases, in particular, many believe that you sleep worse during full moon. For almost a year ago, Cajochen et al. published a study in Current Biology that suggested that this is not a myth, but that people actually have worse sleep quality during full moon. This study attracted a lot of attention from the media.

A study published yesterday (also in Current Biology) attempted to replicate these results using data from three different studies that included sleep EEG from a larger number of subjects than the study of Cajochen et al.. These analyzes showed that there is really no correlation between sleep quality and moon phase. Moreover, in this study the researchers identified null results from other analyzes, partly unpublished data and therefore proposes that the conflicting results may be caused by publication bias.

Publication bias means that studies that do not show positive correlations remain unpublished because they are not considered to be as interesting as studies with positive findings. Negative or null results remain in the file drawer. Given how positive results sometimes occur as random findings, it is important to contrast the results of a particular study to findings of other studies on the same topic. But if only positive findings are published, it is impossible to know whether the results are valid or not.

Unfortunately, I am guessing that this study will not receive the same attention as the study that ”confirmed” the myth of how sleep is affected by moon phases. If negative findings are difficult to get published in a scientific journal, it is practically impossible to get Aftonbladet to write about them.

Vad forskare inte bör twittra

Igår skrev jag om hur forskare bör använda sig av sociala medier för att kommunicera vetenskap med allmänheten. Men jag nämnde att det inte är oproblematiskt och att twittrande forskare kan riskera sitt rykte, särskilt om det då och då slinker med en tweet som inte är helt genomtänkt. Jag kom faktiskt att tänka på ett exempel då en forskares twittrande haft förödande konsekvenser för dennes rykte.

Just nu läser jag boken The Mating Mind av evolutionspsykologen Geoffrey Miller. I denna bok föreslår Miller en mängd hypoteser om hur många komplexa mänskliga beteenden har formats genom sexuell selektion. Miller anser bland annat att dessa beteenden ligger bakom kulturella fenomen som konst, musik, sport, drama, komik samt politiska ideal och denna bok gjorde Miller världsberömd. Nuförtiden är Miller dock mest känd för att han hamnade i blåsväder när han skickade följande tweet:

Miller_tweet

Eller på svenska:

”Kära överviktiga doktorandansökande; om du inte hade viljestyrka nog att sluta äta kolhydrater kommer du inte vara viljestark nog att disputera. #sanning”

Detta tweet resulterade (såklart) i att Miller blev väldigt kritiserad. Miller försökte initialt släta över det hela och påstå att det var en del av ett forskningsprojekt, vilket universitetet där Miller arbetar senare dementerade. Jag vet inte exakt vilka konsekvenser detta uttalande hade för Miller men det är tydligt att han gått från att vara en världsberömd forskare och författare till att vara mest känd för den så kallade ”Twitter obesity controversy”.

Visst är det bra med fler forskare på sociala medier, men det gäller att tänka först och twittra sen, särskilt om man är en inflytelserik person. Kan inte påstå att jag själv lever som jag lära, får skärpa till om jag en dag får inflytande ;-)

 

What researchers shouldn’t tweet

Yesterday, I wrote about how researchers should use social media to communicate science with the public. But I mentioned that this is not unproblematic, and that twittering scientists could risk their reputation, especially if some occasional tweets have not been well thought out. This made me remember an example of a researcher whose twitter activity had devastating consequences for his reputation.

I am currently reading the book “The Mating Mind” by evolutionary psychologist Geoffrey Miller. In this book, Miller suggests that many complex human behavior traits have been shaped by sexual selection. Miller believes, among other things, that these behaviors explain cultural phenomena such as art, music, sports, drama, comedy and political ideals, and this book made Miller famous all over the world. Today, however, Miller is best known for when he ended up in trouble after sending the tweet above.  

This tweet resulted (of course) in that Miller was hugely criticized. Miller initially tried to deny the whole thing and say that it was part of a research project, which the university where Miller works later denied. I do not know exactly what consequences this event had for Miller but it is clear that he has gone from being a world-renowned researcher and author to be best known for the so-called ”Twitter obesity controversy”.

Of course, it would be great with more researchers on social media, but remember to think before you tweet, especially if you are an influential person. Can not say that I practice what I teach, might have to shape up if I one day get to influence people ;-)

Forskare frånvarande på sociala medier

Idag skriver Frida Boisen om hur alltför få forskare är aktiva på sociala medier. Detta blogginlägg är inspirerat av hennes krönika i Expressen.

Som forskare har man två huvuduppgifter: att forska och att undervisa. Utöver detta har man en tredje uppgift som går ut på att man ska förmedla kunskap till allmänheten. Detta kan man bland annat göra via media, vilket ofta är ett bra sätt att nå ut till en stor andel av befolkningen. Men vissa forskare väljer aktivt bort denna möjlighet. Tidigare idag pratade jag med en framstående äldre professor som berättade hur han ofta blivit besviken på hur media rapporterat om hans forskning och hur han blivit bemött av journalister. Det är inte första gången jag hör denna typ av historia, utan detta är ett vanligt sätt att argumentera för varför man väljer att inte prata med journalister om sin forskning. Men idag behöver vi forskare inte längre använda ”gammelmedia” för att utföra vår tredje uppgift – vi kan kommunicera direkt med allmänheten genom sociala medier. Så varför gör vi inte detta i större utsträckning? Jag förstår varför Boisen ställer denna fråga.

Nu kanske jag personligen inte är den typ av forskare som sitter och ”gömmer mig på universitetet”, jag försöker sprida kunskaper om forskning genom att blogga och använder både Facebook och Twitter i detta syfte. Men att börja blogga var inget enkelt beslut från min sida, jag velade länge. Som akademiker får man ingen belöning när man utför den tredje uppgiften. Däremot har man en del att förlora, bland annat sin trovärdighet inför kollegor. Ibland kanske man använder försökdjur i sin forskning och riskerar att bli trakasserad för detta. När jag skrivit om studier som visar fördelar med vaccinationer har jag fått en hel del personlig påhopp som till exempel ”….min son fick autism på grund av såna som dig!”. Då tänkte jag – varför gör jag detta?

Ja, varför gör jag egentligen detta? Jo, för att jag anser att det behövs forskare som kommunicerar vetenskap och jag har fått för mig att jag är bra på att göra just detta. Och även om jag ibland får utstå kritik, får jag också mycket positiv feedback. Genom sociala medier kan man som forskare förstå att det finns en intresserad allmänhet, vilket är väldigt bra för motivationen.

Att kommunicera vetenskap är en forskares ansvar, även om det inte är oproblematiskt att sticka ut hakan och riskera kritik från både forskarkollegor och allmänheten. Men trots att det kan upplevas som tryggt att isolera sig i den akademiska världen riskerar vi forskare då allmänhetens förtroende, dessutom riskerar vi att förlora fokus på det vi faktiskt försöker uppnå – nya kunskaper som kan gynna hela samhället.

baseball
Don’t mess with me – I’m a PhD