I Nature News publicerades i måndags en debattartikel där man föreslår dubbelblidad peer review för att göra publikationsproceduren mer rättvis – vilket man anser i förlängningen kan gynna kvinnliga forskare, yngre forskare eller personer som tillhör etniska grupper som är underrepresenterade inom forskning. Jag ifrågasätter dock om dubbelblindad peer review verkligen är en lösning eller bara något som kommer göra forskare till troll?
Peer review eller referatgranskning som det kallas på svenska innebär att alla vetenskapliga artiklar granskas av experter inom området innan de blir accepterade för publikation. Syftet med peer review är att upprätthålla hög vetenskaplig standard. Detta system är samtidigt fördelaktigt för de vetenskapliga tidskrifterna eftersom det innebär att de kostnadsfritt får experter som utför granskningsarbetet. Men detta system har fått utstå hård kritik på flera nivåer. Även tidskrifter som använder detta system är medvetna om dess brister. Richard Horton, redaktör för The Lancet har gjort följande uttalande:
”Misstaget är naturligtvis att tro att peer review skulle vara något mer än ett grovt sätt att avgöra acceptansen för – inte giltigheten av – en ny upptäckt. Redaktörer såväl som forskare vidhåller referentgranskningens centrala betydelse. Vi presenterar referentgranskning för allmänheten som vore det en närmast helig process som bidrar till att göra vetenskapen till vår mest objektiva metod att söka sanningen. Men vi vet att referentgranskningen är partisk, orättvis, oansvarig, ofullständig, enkel att bemöta och manipulera, ofta kränkande, oftast okunnig, ibland dum, och inte sällan felaktig.” (översättning Wikipedia)
Författaren till debattartikeln föreslår att man genom ett dubbellblindat system kan motverka eventuell diskriminering på grund av vilka som står bakom studien. Det är i nuläget vanligt att granskaren av en artikel får veta vilka som är författare men att författarna själva aldrig får veta granskarens identitet. Detta är absurt i en forskningsvärld där man hela tiden tävlar om anslag med sina ”peers” och där publikationer i diverse tidskrifter är avgörande för ens möjlighet till att få anslag. Även om man kan hoppas att granskare inte ska påverkas av detta är peer review en möjlighet att försvåra för sina konkurrenter, vilket bäddar för att vissa gör orättvisa bedömningar. Och detta kan ske även om man inte vet exakt vilken konkurrent det är som skrivit just den artikel som granskas.
Istället tror jag att man bör eftersträva en större öppenhet – att både granskare och författade har en öppen dialog. Idag tillämpas faktiskt detta av vissa tidskrifter. Det finns även tidskrifter som faktiskt publicerar samtliga versioner av artikelns manuskript samt granskarnas kommentarer. På detta sätt kan hela publikationsproceduren härledas från början till slut. Ett annat alternativ är en öppen utvärdering där artiklar publiceras i det tillstånd de skickades in och för att sedan granskas. Förmodligen är öppna system mer effektiva sätt komma ifrån fusk och orättvisor. Att erbjuda granskare att vara anonyma är typ som att fråga: vill du ha möjligheten att sabba för din konkurrent utan att någonsin behöva stå till svars för detta?
Fair review or legitimized trolling?
On monday, Nature News published a debate article which proposes double-blind peer review in order to make the publication procedure more fair – which could eventually benefit female researchers, young researchers or members of ethnic groups that are underrepresented in science. I question, however, if double-blind peer review is really a solution or just something that will turn scientists to trolls?
Peer review means that all scientific articles are reviewed by experts in the field before they are accepted for publication. The purpose of peer review is to maintain high academic standards. This system is also beneficial for scientific journals because it means that they have experts that perform the audit work without any financial compansation. But this system has been heavily criticized on many levels. Even journals using this system are aware of its limitations. Richard Horton, editor of The Lancet has made the following statement:
“The mistake, of course, is to have thought that peer review was any more than just a crude means of discovering the acceptability—not the validity—of a new finding. Editors and scientists alike insist on the pivotal importance of peer review. We portray peer review to the public as a quasi-sacred process that helps to make science our most objective truth teller. But we know that the system of peer review is biased, unjust, unaccountable, incomplete, easily fixed, often insulting, usually ignorant, occasionally foolish, and frequently wrong.”
The authors of the debate article suggest that a double-blind system could counteract any discrimination on the basis of who is behind the study. Currently, it is common that the reviewer of an article know who the author is but that the authors themselves do not know the reviewer’s identity. This is absurd in a research world where you are constantly competing for funding with your “peers” and where publications in various journals are essential for your chances of getting funding. Although one might hope that reviewers will not be affected by this, peer review is an opportunity to make things difficult for your competitors, which paves the way for some injustice assessments. And this can happen even if the reviewer does not know exactly which competitor that is the author of the article under consideration.
Instead, I believe we should strive for greater transparency – were both reviewers and authors have an open dialogue. At present, some journals are actually applying this system. There are also journals that actually publish all versions of the article manuscript and the reviewers’ comments. In this way, the entire publication process can be deduced from beginning to end. Another option is open evaluation where articles are published in the condition they are in when submitted and thereafter reviewed. Open systems are probably a more efficient way to reduce cheating and unjust reviews. Giving reviewers the chance to remain anonymous is sort of like asking: would you like to have the opportunity to sabotage for your competitor without ever having to answer for this?