Historien om Sars

I det senaste nyhetsflödet har man kunnat läsa om ett nytt, dödligt coronavirus (Dn, Aftonbladet, SvD). Viruset uppges likna Sars (severe acute respiratory syndrome) som hade sitt utbrott för tio år sedan. Tack vare ett gediget arbete från smittskyddsmyndigheter över hela världen lyckades man stoppa smittspridningen av Sars. Några år efter utbrottet var jag på studiebesök på Smittskyddsinstitutet (SMI) och fick då delta i en mycket intressant föreläsning om Sars-utbrottet.

Sars var milleniets första nya virus som överfördes i slutet av 2002 från något djur till människa, vilket djur vet man inte. I februari 2003 rapporterade WHO om ett utbrott av ”atypisk lunginflammation” i Guangdongprovinsen i Kina. Den 20 februari 2003 beskrevs sjukdomen för första gången i en rapport från Smittskyddsinstitutet och gick då under benämningen SAL. ”Den senaste veckan har präglats av den nya sjukdomen SAL” ”Enligt rapporterna har över 305 personer insjuknat under perioden november till den tionde februari 2003, varav 105 sjukhuspersonal. Fem av patienterna har dött.”

sars1

Inkubationstiden (tid från smitta till insjuknande) för Sars var upp till tio dygn vilket gjorde att smittan snabbt spreds över hela världen via resenärer som förflyttade sig med bland annat flyg. Förutom Kina drabbades även länder som Hongkong, Vietnam, Singapore och Kanada (se kartan). Utbrotten förekom framför allt på sjukhus och bland sjukhuspersonal. Ett särskilt uppmärksammat utbrott skedde i Amoy Gardens i Hong Kong; ett gigantiskt bostadskomplex som totalt hyser 19000 boende. I Amoy Gardens påträffades 329 fall av Sars. Först trodde man att smittan spreds via hissknappar men det visade sig att det var problem med avloppsystemen som troligtvis låg bakom utbrottet. Genom att noggrant spåra smittspridningen, isolera patienter och sätta misstänkta smittbärare i karantän lyckades man stoppa ”Sars -epidemin” efter bara några månader. Totalt dog ungefär 800 personer av Sars.

Även om det var länge sedan jag var på föreläsningen minns jag särskilt hur man nämnde att det förmodligen inte hade gått att stoppa Sars-spridningen om det huvudsakliga utbrottet inte hade skett i Kina. I en regelrätt demokrati skulle det varit betydligt svårare att tvinga friska personer som varit i kontakt med smittade att försättas i karantän. Totalt sattes ca 30000 Pekingbor i karantän under utbrottet. Återigen utsattes en mindre mängd människor för lidande för att gynna ett större antal. Rätt eller fel? Vad tycker du?

Dagens relaterade boktips: Blindheten – José Saramago

Uppdaterat 14/5 2013: Idag skriver Aftonbladet att det nya sarsliknande viruset har totalt skördat 20 människors liv, varav 15 inträffat i Saudiarabien

Lämna ett svar