Rena sprutor — en rättighet

I veckan öppnade Stockholms första mottagning för sprututbyte. Sedan 2006 har landsting i Sverige haft möjlighet att erbjuda denna typ av mottagning för intravenösa missbrukare. Märkligt nog har det tidigare bara funnits i Malmö och Lund. Förmodligen beror detta på det stora motstånd som det finns i Sverige mot sprututbyte.

Motståndet är märkligt i sig eftersom forskning visar att sprututbytesprogram minskar spridning av blodsmittor som HIV samt hepatit B och C utan att antalet sprutnarkomaner ökar. Vissa tycker kanske att narkomaner inte gjort sig förtjänta av riktade, skattefinansierade vårdprogram. Motståndet handlar också om en rädsla för att programmen på sikt leder till ett mer drogliberalt samhällsklimat.

Det står i smittskyddslagen (2004:168) att samhället ansvarar för att hindra spridningen av smittsamma sjukdomar. Det står även att detta ska ske med utgångspunkt för alla människors lika värde. Jag är ingen expert på att tolka lagtexter men för en gång skull är det solklart: enligt lag ska landstingen göra allt för att hindra smittspridningen och sprututbytesprogram borde därför finnas i hela landet.

Om detta är ett steg i riktning mot ett drogliberalare samhälle vet jag faktiskt inte. En förändrad attityd kanske är precis vad som behövs. Missbruket finns redan i Sverige så det gäller att vara pragmatisk i stället för moralisk och ta itu med problematiken. Jag är i alla fall säker på att sprututbyte är ett steg i riktning mot ett humanare samhälle.

Bild: Needle exchange supplies – Joe Mabel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>