Problemen med nutritionsepidemiologi

I mitt senaste inlägg nämnde jag alltså studien publicerad i BMJ som visar på fler frakturer och ökad dödlighet (kortare genomsnittlig livslängd) bland mjölkdrickare. Men även om det inte framkom i mediarapporteringen så var man i originalartikeln noga med att poängtera att studien har en hel del begränsningar och att resultaten därför bör tolkas med försiktighet. De brister som man nämnde i abstract var ”residual confounding” och ”reversed causality”. Confounding kallas på svenska ofta för förväxlingsfaktorer och innebär att det i observationsstudier kan finnas bakomliggande faktorer som egentligen orsakar ett samband. Nedan ser ni ett klassiskt exempel på hur sambandet mellan kaffe och lungcancer egentligen berodde på att kaffedrickare oftare rökte. När man kontrollerade analysen för rökning försvann sambandet mellan kaffe och lungcancer.

kaffe rökning

Om man känner till en confounder kan man alltså kontrollera för den i analysen. Däremot kan man i observationsstudier aldrig vara säker på att det inte finns okända bakomliggande orsaker till ett samband. De förväxlingsfaktorer som kvarstår efter man kontrollerat analyser för kända confounders brukar kallas residual confounding. Reversed causality (omvänt orsakssamband) innebär i detta fall att sambandet mellan mjölk och hälsoproblem egentligen förklaras av att dålig hälsa ger upphov till en större mjölkkonsumtion. Med tanke på att Livsmedelsverket rekommenderar mjölk för att motverka benskörhet kan man till exempel tänka sig att personer med benskörhet därför är mer benägna att dricka mjölk.

I alla observationsstudier är det svårt att särskilja associationer från orsakssamband. Särskilt när det gäller epidemiologiska studier på hur kosten påverkar vår hälsa bör man vara väldigt försiktigt med tolkningen. Bland annat av de anledningar man nämner i denna studie men även eftersom man vet att människor är väldigt dåliga på rapportera vad de äter. Detta problem verkar vara särskilt tydligt bland överviktiga, vilket i sin tur kan introducera systematiska fel i resultaten. Tyvärr får ofta nutritionsepidemiologiska studier stor medial uppmärksamhet, vilket är problematiskt. När det gäller kost och hälsa är det en bra tumregel att ha ett skeptiskt förhållningssätt till denna typ av studie och istället basera sina kostval på de råd som bygger på kunskaper från ett större antal forskningsstudier.

Mjölk och mortalitet

BMJ_milkSitter just nu på ett tåg på väg till Falkenberg för att föreläsa om epidemiologi. Tänkte bland annat ta upp en svensk studie publicerad i BMJ som nyligen fick mycket medial uppmärksamhet och som fick utstå mycket kritik för sina brister. I studien hittade man nämligen ett samband mellan mjölkkonsumtion och ökad dödlighet. I slutet av Abstract, sammanfattningen av studien som inleder alla vetenskapliga artiklar, kan man läsa vilka slutsatser forskarna bakom studien drar av studien resultat.

BMJ_milk

 

Trots att man uppmanar till en väldigt försiktig tolkning på grund av de problem som sudiedesignen medför rapporterade man i media om denna studie med rubriker som denna:

 

SR_milk

 

Detta exempel illustrerar tydligt hur epidemiologer själva ofta är medvetna om begränsningarna som alltid finns när man gör observationsstudier, begränsningar som är särskilt viktiga när det gäller nutritionsepidemiologi. Men när media rapporterar om forskningsresultat försvinner ofta varningstexten på vägen. Vad detta beror på kan kanske delvis kan vara att forskare är dåliga på att förmedla vikten av försiktig tolkning. Det kan också handla om att försiktiga rubriker och artiklar inte är lika säljande som larmrapporter. Trist är det i alla fall när det blir så här fel eftersom det innebär att epidemiologins trovärdighet naggas i kanten.

 

P-pillerstudien får kritik

I mitt senaste blogginlägg skrev jag om en ny studie som ska undesöka om p-piller verkligen orsakar humörsvängningar och minskad sexlust. I media rapporteras det att forskare vill ”slå hål på p-pillermyten”, vilket resulterat i hård kritik. I ett blogginlägg hos Volante reflekterar lite mer om denna studie, kritiken och hur denna typ av forskning bör kommuniceras.

P-piller och psykiskt välbefinnande

Mitt senaste blogginlägg handlade om infrysning av ägg och hur denna nya teknik skulle kunna revolutionera kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden på samma sätt som p-pillret gjort. Men även om p-piller varit en förutsättning för kvinnors självständighet hyllar inte alla dessa piller.

Ofta uppmärksammas p-piller för sina mer eller mindre säkerställda bieffekter. P-piller ökar till exempel risken för blodpropp även om denna riskökning är lägre än vid exempelvis en graviditet. Men när det kommer till psykiska bieffekter av p-piller verkar det nästa som om dessa piller faktiskt har ett oförtjänt dåligt rykte.

Många kvinnor slutar att äta p-piller på grund av en rädsla för humörsvängningar och nedsatt sexlust. Men i nuläget är det oklart om moderna p-piller verkligen orsakar dessa typer av bieffekter. Det är inte omöjligt att anledningen till att många upplever att deras välbefinnande påverkas av p-piller är att man ofta börjar äta p-piller i en ålder då man av andra anledningar ofta har ett svängande humör och varierande sexlust. En annan förklaring kan vara noceboeffekten då negativa förväntningar hos en person ger upphov till upplevda bieffekter.

Nu rapporterar SVT att svenska forskare planerar att undersöka huruvida moderna p-piller verkligen ger humörsvängningar eller minskad sexlust med hjälp av en randomiserad placebokontrollerad studie. Denna typ av studiedesign där slumpen får avgöra vilka kvinnor som får p-piller kontrollerar per automatik för kvinnornas bakomliggande psykiska välbefinnande och genom placebokontroll kan man även undersöka eventuella noceboeffekter.

Personligen tror jag att många överskattar de eventuella psykiska bieffekter av p-piller men oavsett om jag har rätt eller fel är det är jätteviktigt att man faktiskt undersöker detta. Jag ser med spänning fram emot resultaten av denna studie. Ju mer kunskap man har desto lättare blir det för en kvinna att avgöra om hon vill använda p-piller eller inte.

Bild: Ceridwen / Wikimedia Commons

Bild: Ceridwen / Wikimedia Commons

 

Skruva tillbaka den biologiska klockan?

Kvinnans biologiska klocka innebär ibland att kvinnor tvingas välja mellan att göra karriär och att bilda familj. Men med hjälp av tekniska framsteg finns det idag sätt att bevara och förlänga kvinnors fertilitet. Idag kan man frysa in obefruktade ägg för framtida bruk med så kallad ”vitrifikationsteknik”. Nedfrysning av obefruktade ägg ger inga garantier för framtida graviditeter men det ökar ens chanser att få barn senare i livet, särskilt om man är relativt ung när man fryser in sina ägg. Proceduren är dock kostsam så för att underlätta för kvinnor som vill satsa på karriären och vänta med att skaffa barn erbjuder företag som Facebook och efter årsskiftet även Apple att finansiera äggfrysning för kvinnliga anställda.

Enligt förespråkarna har äggfrysning potential att möjliggöra lika villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden. Problemet är dock att denna typ av förmån kan ses som ett sätt för företag att kontrollera kvinnliga anställdas fertilitet och uppmuntra dem att skjuta på barnafödandet, alternativt offra sina möjligheter att få barn för karriärens skull. Visst är det bra att tekniska framsteg gör det möjligt för kvinnor att vänta med att skaffa familj precis som män länge har kunnat göra. Detta ska dock aldrig göras genom påtryckningar från en arbetsgivare.

Vem vet vad som kommer att hända i framtiden? Kanske kommer nedfrysning av ägg i ung ålder vara lika okontroversiellt som att använda preventivmedel för att undvika oönskade graviditeter? Och kanske kommer detta vara ett viktigt steg mot ett mer jämställt samhälle på samma sätt som p-piller varit en förutsättning för kvinnors självständighet? Utvecklingen går onekligen framåt på vissa plan. Med hjälp av nedfrysning av ägg kan man idag skruva tillbaka den biologiska klockan. Personligen föredrar jag dock att man motverkar orättvisor på arbetsmarknaden genom att främja ett samhälle där både män och kvinnor har goda förutsättningar för att kunna kombinera karriär och familj, oavsett arbetsgivare.

Bild: Sun Ladder / CC

Bild: Sun Ladder / CC

 

Educated fools?

Mitt senaste blogginlägg handlade om hur myter om ebola spridits i Västafrika med hjälp av Twitter och hur detta kan ha oerhört negativa konsekvenser eftersom kunskap är en förutsättning för att vi ska kunna hindra fortsatt smittspridning. Jag utvecklar detta ytterligare i ett gästblogginlägg hos Volante.se. Det kan vara lätt att försöka förklara bort mytbildningen med att många människor i de eboladrabbade regionerna är lågutbildade. Men jag behöver inte göra mer än att logga in på mitt Facebook-konto för att hitta svenska användare av sociala medier som sprider likanande myter om just ebola.

ebolamyter

För att undvika att medicinska myter sprids på sociala medier är det viktigt att adekvat medicinsk information finns tillgänglig på dessa plattformer. Men samtidigt är det viktigt att användare av sociala medier har de kunskaper som behövs för att kunna skilja mellan medicinska myter och korrekt medicinsk information. För att kunna göra detta behöver man lära sig att kritiskt granska information. En annan förutsättning för att kunna genomskåda medicinska myter är att man har grundläggande kunskaper i biologi.

I Sverige klappar vi oss ofta för bröstet och anser oss generellt vara högutbildade, vilket delvis är sant. Samtidigt verkar många svenskar sakna grundläggande kunskaper i hur deras kroppar fungerar, vad som händer när man blir sjuk och hur man kan bota eller förbygga olika typer av sjukdomar. Jag anser att alla människor behöver dessa typer av kunskaper. Dels för ens egen hälsas skull men även för att man ska kunna motverka många av de hot mänskligheten står inför idag som t.ex. antibiotikaresistens och pandemier.

Myter om Ebola sprids på Twitter

Jag har tidigare skrivit om hur anti-vaccinationsrörelsen effektivt lyckas spridas medicinsk desinformation med hjälp av sociala medier och att detta kan ha förödande konsekvenser för folkhälsan. I den medicinska tidskriften BMJ uppmärksammades igår hur falsk information om ebolavirus sprids med hjälp av Twitter, vilket är oerhört problematiskt eftersom adekvat information om detta virus är en förutsättning för att förebygga och behandla Ebola.

Genom att använda sig av Twitters sökmotor samlade forskare in alla tweets på engelska som innehöll orden Ebola samt förebyggande eller botande och som skickades från Västafrika under perioden 1-7 september. Detta resulterade i 564 tweets som delades in i tre kategorier; a) medicinskt korrekt information, b) medicinsk desinformation, och c) andra (i den sistnämnda gruppen ingick även tweets av en religiös eller andlig karaktär).

Resultaten visade att 203 tweets (36%) tillhörde kategori a, 313 (55,5%) kategori b och 48 (8,5%) kategori c. Forskarna såg också att tweets i kategorin a potentiellt nådde 5 596 153 Twitter-användare, medan motsvarande siffra för tweets i kategori b var 15 039 097. Forskarna bakom studien anser att resultaten belyser att folkhälsomyndigheter i Västafrika bör vara mer aktiva på Twitter – dels för att sprida korrekt information men även för att korrigera felaktig information.

Även om det är svårt att säga exakt vilken påverkan desinformationen har på prevention och behandling av ebolavirus är det uppenbart att felaktig information kan vara förödande. Det är därför oerhört viktigt att hälsomyndigheter (och även forskare) är närvarande på Twitter och andra sociala medier så att adekvat information blir tillgänglig på dessa plattformer. Detta gäller inte bara i Västafrika utan i hela världen. Sociala medier är ett oerhört kraftfullt verktyg för att nå ut till allmänheten. Det förstod de som sprider medicinsk desinformation för länge sedan, nu gäller det att vi som försöker sprida korrekt medicinsk information överröstar dessa förvillare.

twitter

Historien om HIV

Trettio år har gått sedan HIV upptäcktes och hittills har viruset infekterat ungefär 75 miljoner människor. Exakt vilka faktorer som gjorde det möjligt för HIV att bli en världsomfattande pandemi har hittills varit relativt oklara. Men med hjälp av genetisk analys av tusentals enskilda virus har forskare nu med större precision än tidigare kunnat spåra hur och var HIV uppstod och hur viruset lyckades sprida sig till en större grupp människor. Resultaten av studien publicerades igår i den ledande vetenskapliga tidskriften Science.

Bakom studien står ett internationellt team av forskare som rekonstruerat historien om HIV-pandemin med hjälp av historiska dokument och DNA-prover av viruset från så långt tillbaka som sent 1950-tal. Med hjälp av dessa DNA-prover och statistiska modeller kunde forskarna lokalisera ursprunget till pandemin till Kinshasa, Kongos huvudstad, omkring år 1920.

Forskarna tror att viruset kom till Kinshasa flodvägen från sydöstra Kamerun, där smittan någon gång tidigare överförts från schimpanser som bar på SIV (Simian immunodeficiency virus) till människor, troligen vid jakt. Därifrån spreds viruset via den koloniala järnvägsnätet till andra delar av centrala Afrika.

Kongo

Forskarna konstaterar också att det finns 13 dokumenterade fall då SIV från schimpanser, gorillor och apor infekterat människor, men endast en typ av HIV (HIV-1 grupp M) utlöste en global epidemi. Möjliga orsaker till spridningen föreslås vara folkhälsokampanjer med osteriliserade nålar och en ökning av antalet kunder till prostituerade.

Historien om hur HIV blev en pandemi illustrerar hur förändringar som sker i omvärlden resulterar i att sjukdomar som historiskt bara gett upphov till regionala utbrott plötsligt kan få global spridning. På samma sätt ser vi nu hur ebola som tidigare haft väldigt begränsade utbrott nu kunnat sprida sig till USA. Trots att ebola har relativt kort inkubationstid (upp till tre veckor) har en infekterad person nuförtiden möjlighet att förflytta sig över hela jorden innan hen insjuknar.

Världen har förändrats; vi är idag fler människor på jorden än någonsin och vi kan förflytta oss på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt. På grund av detta kommer sjukdomar som tidigt varit regionalt begränsade allt oftare få epidemisk och kanske till och med pandemisk spridning. Detta kan tyckas nedslående men med hjälp av effektivt spårningsarbete och andra eventuella åtgärder som isolering av patienter eller genom att sätta misstänkta smittbärare i karantän kan pandemier stoppas innan de får ytterligare spridning, precis som man i Kina lyckades stoppa spridningen av Sars. Detta kräver dock att man har goda resurser, god krisberedskap och goda kunskaper om hur infektionssjukdomar sprids. Studier om vilka faktorer som gav upphov till HIV-pandemin bidrar med kunskaper som kan vara viktiga för att motverka smittspridning i framtiden.

Time_mag_aids

 

Vetenskapsnyheter vecka 39

Förra veckan hade jag fullt upp med möten och undervisning, men jag tycker ändå att jag lyckades samla ihop några guldkorn som får representera förra veckans ”viktigaste” vetenskapsnyheter.

Ny studie i Archives of Sexual Behavior undersökte hur personlighetsdrag påverkar heterosexuella mäns benägenhet att ge sin partner oralsex. Resultaten visar att sympatiska män ger sin partner mer oralsex och man tror att detta är en strategi för att hålla kvar partnern.

En studie publicerad i Personality and Social Psychology föreslår att personer som är osäkra på sin partners känslor är mer benägna att visa upp relationen på Facebook.

Denna vecka publicerades också en studie i Psychonomic Bulletin & Review visar att komplexa hjärnor inte alltid är bättre. Människors benägenhet att följa regelbaserda strategier kan ibland försämra deras prestation vilket resulterar i att råttor presterar bättre i vissa typer av test.

För övrigt läste jag en intressant studie i PNAS som visar att forskare anses vara kompetenta men inte godhjärtade. Forskarna bakom studien anser att detta är problematiskt eftersom förtroende för att en forskare har goda intentioner är nödvändigt för deras trovärdighet. Sammanfattningsvis nämner studiens författare att diskussioner, undervisning och vetenskapskommunikation kan öka allmänhetens förtroende för forskare.

 

Andelen misslyckade antibiotikabehandlingar ökar

I en ny studie i BMJ har forskare undersökt hur ofta antibiotikabehandling inte fungerar vid vanligt förekommande bakteriella infektioner. Studien som utfördes i Storbritannien visade att andelen verkningslösa antibiotikabehandlingar inom primärvården var 1991 13,9% och hade år 2012 ökat till 15,4%. Ökningen anses vara alarmerande och man verkar inte se något tecken på att denna ökning kommer att avta. WHO har konstaterat att antibiotikaresistensen är en världsomfattande hälsokris. För att bromsa förekomsten av resistenta bakterier är det viktigt att minska användandet av antibiotika.

De flesta vet att ju mer antibiotika som finns i vår miljö desto större är sannolikheten att man får problem med antibiotikaresistenta bakteriestammar. Exakt hur detta sker kan förklaras med hjälp av evolutionära mekanismer. Genom naturligt urval främjar evolutionen egenskaper hos en organism som ger hög fitness (hög möjlighet till överlevnad och reproduktion). Med vad som ger en organism hög fitness beror på vilken miljö den befinner sig i.

Bilden nedan ska illustrera bakterier som befinner sig i två skilda miljöer. I den ena miljön exponeras bakterierna för antibiotika vilket de inte gör i den andra. Bakterier muterar hela tiden och om man tänker sig att det spontant uppstår en mutation som gör att en av bakterierna i respektive miljö får en genotyp som är resistent mot antibiotika så kommer denna ha högre fitness än övriga bakterier – men bara i en miljö som är exponerad för antibiotika.

AR1

Fitnessfördelen innebär att de resistenta bakterierna blir allt fler för att till slut tillhöra en majoritet av bakterierna. I miljön där det inte finns antibiotika har de resistenta bakterierna ingen fördel och sprids därför inte alls på detta sätt.

AR2

Att bakterier ofta muterar och att detta ibland innebär att det uppstår antibiotikaresistenta genotyper är inget vi kan påverka. Men genom att begränsa mängden antibiotika i miljön kan vi motverka att resistenta bakterier sprider sig. I Sverige har vi kommit en bra bit på vägen men eftersom bakterier inte bryr sig om landsgränser behövs bred internationell samverkan för att minska resistensen. För ingen vill återgå till en värld där vi står utan fungerande antibiotika.

Andel MRSA i Europa 2008 enligt the European Antimicrobial Resistance Surveillance System (EARSS).

Andel MRSA i Europa 2008 enligt the European Antimicrobial Resistance Surveillance System (EARSS).