“Det finns inget som knyter starkare band än att ragga tjejer tillsammans. Det är en bra grund för djup vänskap, därför att när tjejerna är borta kan man äntligen ge varandra den high-five som man hållit tillbaka ända sen man träffade dem. Det är världens skönaste high-five. Det är inte bara ljudet av hud som träffa hud, utan det är ljudet av broderskap” – Neil Strauss, The Game
Detta citat la jag upp på min Facebook-sida tidigare idag med anledning av att jag just nu läser den omtalade boken The Game (Spelet). Boken handlar om ett gäng nördar som aldrig per automatik varit framgångsrika när det gäller att ragga tjejer men som utvecklat en effektiv strategi för att få ragg. Jag tycker att det är fantastisk läsning som på ett väldigt ärligt och analytiskt sätt belyser vägen till social framgång för de som inte har de bästa förutsättningarna.
Som väntat fick jag en hel del reaktioner på citatet av mina vänner vilket fick mig att reflektera över två fenomen:
1) Att känna gemenskap när man haffar telefonnummer till tjejer är kanske tragiskt, vilket några av mina vänner påpekade. Men är det inte sannolikt att nästan alla situationer då man upplever starka känslor tillsammans med andra kan leda till en ökad gemenskapskänsla? Detta skulle kunna inkludera personer som uppträder tillsammans, lagkamrater eller lumpenkompisar.
En ny studie i dagens vetenskapliga nyhetsskörd knyter an till detta. Forskare på Sahlgrenska akademin har visat att körsångare får synkroniserad puls och sedan tidigare vet man att körsång synkroniserar sångarnas muskelrörelser och neurala aktiviteter i stora delar av kroppen. Vidare nämner man hur tidigare studier visat att synkroniserade riter bidrar till vi-känslan. Och ja, jag hävdar att raggning kan ses som en synkroniserad rit 😉
2) Kommentarerna handlade också om hur tragiskt det är att få bekräftelse genom att erövra tjejer. Jag håller med, men samtidigt ser jag inget problem i att ha ett bekräftelsebehov som drivkraft. Om man får bekräftelse genom att göra världen bättre på något sätt är väl detta betydligt bättre än att sitta på häcken och känna sig komplett? Medlen helgar ändamålen, eller hur?
“There is nothing more bonding than successfully picking up girls together. It is the basis for a great friendship. Because afterward, when the girls are gone, you can finally give each other the high-five that you’ve been holding back since you met them. It is the sweetest high-five in the world. It’s not just the sound of skin hitting skin; it’s the sound of brotherhood.” -Neil Strauss, The Game
I wrote this quote on my Facebook page earlier today since I’m currently reading the well-known book The Game. This book is about a bunch of nerds who never been successful in picking up girls but who developed an effective strategy to get laid. I think this book in a very honest and analytical manner describes the road to social success for those who do not have the best prerequisites.
As expected, I received a lot of reactions on the quote from my friends which made me reflect on two phenomena:
1) To bond over getting phone numbers from girls is perhaps tragic, which some of my friends pointed out. But is it not likely that almost all situations when you experience strong emotions in the company of others can lead to an increased sense of community? This could include people who perform together, teammates or military buddies.
A new study relates to this. Researchers at Sahlgrenska akademin have shown that choral singers get synchronized heart beats and it is already know that choral singers have synchronizes muscle movements and neural activities in major parts of the body. Further, it is mentioned how previous studies have shown that synchronized rites contributes to team spirit. And yes, I argue that picking up girls can be seen as a synchronized rite;-)
2) The comments were also about how tragic it is to get approval by conquering girls. I agree, but I see no problem in approval-seeking as a driver. If approval-seeking behavior can motivate you to make the world better in some way this is far better than sitting on your ass and feel complete? The means justify the ends, right?