En mängd studier visar hur faderlig omsorg är positivt för ett barns utveckling, men trots detta har få studier undersökt hur hjärnan påverkas när en man blir pappa. En ny studie i Psychoneuroendocrinology har undersökt hur mäns hormonnivåer påverkas av faderskap och hur förändringarna i hormonnivåer påverkar hjärnans funktion.
I studien jämförde man plasmanivåer av oxytocin och testosteron hos pappor till
barn i åldrarna 1-2 år och män som inte hade barn. Man undersökte också neuronala reaktioner på stimilans i form av bilder på barn samt bilder med sexuellt innehåll. Resultaten visade att pappor hade högre nivåer av oxytocin och lägre nivåer testorsteron. Man kunde också se att pappor reagerade starkare på bilder på barn i hjärnregioner som är viktiga för att bearbeta ansiktsuttryck och de som inte var pappor hade en större aktivitet i delar av belöningssystemet vid visuell sexuell stimulans. Det fanns också ett negativt samband mellan testosteronnivåer och hur starkt man reagerade på bilderna av barn.
Forskarna bakom studien sammanfattar att resultaten tyder på att en minskning av testosteron som följd av att bli pappan kan möjliggöra en ökad empati mot barn. Personligen skulle jag helst sett en studiedesign där man undersökte samma män före och efter faderskap för att jag skulle kunna tro på orsakssamband. Så vi bör nog hålla oss lite skeptiska till dessa resultat.
Förra året skrev jag om en liknande studie i PNAS som undersökte testikelstorlek och testosteronnivåer i relation till pappaegenskaper och neurala reaktioner på bilder av pappornas egna barn. Enligt mig var detta en jätteintressant studie som belyste evolutionära teorier om motsatsförhållanden mellan ”alfahannetypen” och ”pappatypen”. Alla var inte lika entusiastiska som jag och Vetenskapsradion utsåg denna studie till ”veckans kalkon”. Så kan det gå. Undrar om denna studie går samma öde till mötes?
Bild: Nordelch / Wikimedia Commons
How fatherhood affects the brain
A variety of studies show that paternal care is good for a child’s development, yet few studies have examined how the brain is affected when a man becomes a dad. A new study in Psychoneuroendocrinology examined how men’s hormone levels are affected by fatherhood and how the changes in hormone levels affect brain function.
The study compared plasma levels of oxytocin and testosterone in fathers of children aged 1-2 years and men who did not have children. It also examined and neuronal responses to different stimulants; images of children and images of a sexual nature. The results showed that fathers had higher levels of oxytocin and lower levels testosterone. It was also evident that fathers responded more strongly to images of children in brain regions important for processing facial expressions and those who were not fathers had a greater activity in parts of the reward system by visual sexual stimulation. There was also a negative correlation between testosterone levels and how strongly the men reacted to images of children.
The researchers behind the study summarize the results by suggesting that a decrease in testosterone as a result of becoming a father may enable greater empathy towards children. Personally I would have preferred to see a study design that assessed the same men before and after fatherhood because in order to believe in a causal relationship. So we should probably remain a bit skeptical of these results.
Last year I wrote about a similar study in PNAS that examined testicular size and testosterone levels in relation to paternal characeristics and neural responses to images of the fathers’ own children. According to me, this was a very interesting study that highlighted the evolutionary theories of antagonisms between ” alpha males” and “daddy type”. Not everyone was as enthusiastic as me and Vetenskapsradion appointed this study to “veckans kalkon” (the worst study of the week). So it goes. I wonder if this study will follow in its footsteps?