Kroppslängd och könsnormer

När jag var barn såg man på min tillväxtkurva att jag ”riskerade” att bli väldigt lång för att vara kvinna. Den längd jag beräknades få var 1,8 meter. Skolsköterskorna ville därför börja behandla mig med hormoner så att jag skulle sluta växa. Anledningen till detta var inte att jag skulle få någon typ av funktionellt problem – denna längd är knappast handikappande och hade ansetts vara högst normal om jag hade haft en Y-kromosom istället för den där extra X-kromosomen. Det handlade snarare om att jag skulle få det svårare att passa in i den könsnorm som säger att kvinnor ska vara små och söta och män ska vara långa och starka. Min ”okvinnliga” längd skulle därmed ge mig ett socialt handikapp som skulle försämra mina chanser att passa in och i förlängningen försämra mina chanser att hitta en man som kunde älska mig.

Nuförtiden ger man inte flickor tillväxthämmande hormoner, däremot pågår det idag en hel del forskning om huruvida denna behandling på lång sikt ökar risken för vissa sjukdomar. Bland annat finns det studier som visar att tillväxthämmande hormoner minskar fertiliteten och det finns även misstankar om att denna behandling ökar risken för bröstcancer senare i livet. Och även om man har slutat med just denna behandling försöker man fortfarande få barn att anpassa sig efter de rådande könsnormerna. Detta kanske inte ger bröstcancer, men det kan ändå vara problematiskt för den som måste ändra sig för att passa in.

För min del blev det aldrig några hormoner, morsan blev fly förbannad över detta förslag. Mina naturliga hormoner såg till att jag slutade växa vid 1,78 m. Trots att detta är ungefär en decimeter över medellängden för kvinnor har jag alltid varit nöjd med min längd och hör och häpna – jag lyckades till och med bli gift (om man nu anser att detta är en bedrift)!

Body size and gender differences

When I was a child you my growth curve revealed that I was “at risk” of becoming a very tall woman. According to my curve, I was expected to become approximately 1.8 meters. Therefore, the school nurses wanted to start treating me with hormones so that I would stop growing. The reason was not that I would get some kind of functional handicap – this length is hardly crippling and would have been considered to be very normal if I had had a Y chromosome instead of that extra X chromosome. Instead, this was rather about how I would find it more difficult to fit into the gender norm claiming that women should be small and pretty, and men should be tall and strong. My “unfeminine” length would thus give me a social disability that would impair my chances to fit in and ultimately impair my chances of finding a man who would love me.

Nowadays, tall girls are not treated with growth supressing hormones. However, there is today a lot of research focusing on potential adverse long term effects of this treatment. For instance, there are studies showing that growth-inhibiting hormones decrease fertility and there is even a suspicion that this treatment increases the risk of breast cancer later in life. And even if this treatment is no longer used, we are still trying to get children to adapt to the prevailing gender norms. This may not give them breast cancer, but it can still be problematic for those who have to change in order to fit in.

For my part, there was never any hormone treatment; my mom was pissed off about this suggestion. As a result of my natural hormones, I stopped growing at 1.78 m. Although this is about four inches above the average height for women, I have always been happy with my length and lo and behold – I even managed to get married (if you consider this to be an achievement)!