Hans Rosling har alltid varit en av mina främsta förebilder, inte minst för hans skickliga retoriska förmåga. I sitt fantastiska TED-talk “The magic washing machine” berättar Rosling om dagen då hans mamma fick sin första tvättmaskin. Mormodern var på plats för att bevittna premiärtvätten. Den gamla kvinnan, som hela sitt liv tvättat för hand, satte sig på en stol framför maskinen och följde hela tvättprogrammet genom glasluckan. För henne var det som att bevittna ett mirakel.
När maskinen brummade i tvättstugan gick Hans och hans mamma till biblioteket och lånade böcker. Hon använde den tid som blev över för att läsa för honom. Hon fick också tid för att själv studera och lärde sig engelska.
Teknik har på många sätt gjort livet enklare och frigjort tid. Saker som förr krävde timmar av slit sker numera nästan av sig själva, och tiden som frigörs kan fyllas med annat. När det slitsamma fysiska arbetet togs över av maskiner kunde människor lägga mer tid på att utveckla sina mentala färdigheter. Kunskapssamhället föddes. Nu tar maskinerna alltmer över tänkandet. Vad händer då med våra mentala förmågor och vad händer med kunskapssamhället?
Det beror såklart på vad vi väljer att göra när AI gör jobbet. Låter vi algoritmerna skedmata oss med lättillgänglig underhållning och distraktion? Eller gör vi som Roslings mamma och ser vi till att få mer tid till att läsa böcker, umgås med nära och kära och lära oss nya saker?
I dessa tider känns det ibland som om hela mänsklighetens framtid avgörs av ett fåtal män i Silicon Valley. Men vi får inte glömma att våra egna handlingar är avgörande för hur samhället utvecklas. Det vi väljer att lägga vår tid på är det som formar framtiden.