Detektera depression genom saliv?

Vid många somatiska sjukdomar kan man med hjälp av biomarkörer (biologiska markörer) sätta diagnos eller undersöka huruvida en person har förhöjd risk att drabbas av en sjukdom. När det gäller psykiska sjukdomar finns det inte några biomarkörer. Psykiatriska diagnoser är istället baserde på kliniska symptom enligt den behandlade läkarens bedömning. En ny studie i PNAS visar dock att kortisol i saliv i kombination med ett frågeformulär angående depressiva symptom skulle kunna användas för att förutse huruvida någon har förhöjd risk att drabbas av klinisk (egentlig) depression.

Studien inkluderade knappt 1 900 tonåringar som delas in i olika grupper baserat på i vilken utsträckning de hade depressiva symptom och hur höga kortisolnivåer de hade i saliven. Resultaten visade att de i gruppen med högst kortisolnivåer och flest symptom hade högre risk att utveckla klinisk depression inom en treårsperiod. Särskilt tydligt var detta bland pojkar där de i denna grupp hade 14 gånger högre risk att bli deprimerad än pojkarna i gruppen med minst symptom och lägst kortisolnivåer.

Många hoppas att vi i framtiden ska ha biomarkörer även för psykiska sjukdomar. Detta skulle onekligen förbättra livet för väldigt många, inte minst för oss som forskar inom psykiatrisk epidemiologi ;-).

Depressed_man
Bild: Magnus Manske / Wikimedia Commons

Detect depression through saliva?

With many illnesses, biomarkers (biogological markers) can be used when giving a diagnosis or when investigating whether a person has an increased risk of developing a disease. When it comes to mental illness, there are no biomarkers. Psychiatric diagnoses are instead based on clinical symptoms according to the treated physician’s assessment. A recent study in PNAS shows that cortisol in saliva in combination with a questionnaire on depressive symptoms could be used to predict whether a person has an increased risk of major depression.

The study included nearly 1,900 teens that were divided into different groups based on the extent to which they had depressive symptoms and how high their cortisol levels were. The results showed that those in the group with highest cortisol levels and most symptoms had a higher risk for developing major depression within three years. This was particularly significant among males; in this group, the subjects were 14 times more likely to become depressed than boys in the group with the least symptoms and lowest cortisol levels.

Hopefully, we will have biomarkers for mental disorders in the future. This would undoubtedly improve the lives of very many, not least those of us who conduct research in psychiatric epidemiology ;-).

Lämna ett svar