Ny studie om pappans ålder och barnets hälsa

Idag rapporterar DN om en ny studie i JAMA Psychiatry som undersökt hur pappans ålder påverkar barnets hälsa där jag är medförfattare. Ni som har koll vet att det var detta min avhandling handlade om. Många tidigare studier visar på en koppling mellan pappans ålder och psykisk sjukdom hos barnet. Det är dock oklart huruvida detta är ett orsakssamband eller om det snarare handlar om att män som skaffar barn sent är avvikande och själva har egenskaper som gör att deras barn har högre risk att få psykiska problem.

I den nya studien har vi undersökt pappans ålder och dess koppling till psykiatriska samt akademiska problem. Vi använde oss av svenska register och inkluderade alla svenskar födda mellan 1973 och 2001. Resultaten bekräftar tidigare studier som visat att barn till äldre pappor har en ökad risk för psykossjukdom, bipolär sjukdom och autism.

Det nya med den här studien är att vi även gjort en storskalig syskonjämförelse. Fördelen med denna jämförelse är att man kontrollerar för pappans egenskaper samt andra familjekaraktäristika, eftersom syskon har samma pappa men pappans ålder skiljer sig mellan syskon. Syskonanalyserna visade en ökad risk för samtliga av de besvär vi undersökte; autism, ADHD, psykossjukdom, bipolär sjukdom, självmordsförsök, missbruk samt akademiska problem (icke-fullständiga betyg samt låg utbildningsnivå).

Sammanfattningsvis visar studien att pappans ålder är kopplat till fler psykiatriska och akademiska problem än man tidigare trott samt att riskökningen än större än man sett i tidigare studier. Resultaten talar dessutom emot hypoteser som hävdar att pappans egenskaper förklarar sambandet mellan pappans ålder och psykiska eller akademiska problem.

Alltid när jag pratar eller skriver om detta område vill jag poängtera att det är oetiskt att försöka styra när någon skaffar barn. Denna studie belyser några av nackdelarna av att skaffa barn sent i livet men det finns även fördelar och det är upp till den enskilda individen att bestämma när det passar att bli förälder.

 

Today, DN reports on a new study published in JAMA Psychiatry examining how paternal age affects the child’s health, and I am one of the co-authors. As you might know, this was the topic of my thesis. Many previous studies show a link between father’s age and psychiatric disorders in the child. However, it is unclear whether this is a causal relationship or whether it is explained by men who have children late are themselves deviant and have characteristics that increase their children’s likelihood of having mental problems.

In the new study, we have investigated the paternal age and its relationship to psychiatric and academic problems. We used the Swedish registers and included all Swedes born between 1973 and 2001. The results confirm previous studies that have shown that children of older fathers have an increased risk of psychosis, bipolar disorder and autism.

The novelty of this study is that we conducted a large-scale study on numerous psychiatric and academic outcomes and we also included sibling comparison. The advantage of this comparison is that it controls for paternal and other family characteristics, as siblings have the same father but the father’s age differs between siblings. The sibling analyzes showed an increased risk of all of the outcomes we investigated; autism, ADHD, psychosis, bipolar disorder, suicide attempts, substance abuse and academic problems (failing a grade and low educational attainment).

In conclusion, the study shows that paternal age is associated with more psychiatric and academic problems than previously thought and that the risk increase is even greater than estimated in previous studies. The results also oppose hypotheses that claim that the characteristics of the father explain the relationship between the paternal age and psychiatric or academic problems.

Whenever I talk or write about this area, I want to point out that it is unethical to try to control when someone have children. This study highlights some of the disadvantages of having children late in life, but there are also advantages and it is up to the individual to decide when it is suitable to become a parent.

2 kommentarer

Hej Emma!
Grattis till publiceringen! Intressant resultat, men samtidigt lite skrämmande. Jag känner inte till dina tidigare studier, men är en nyfiken forskare själv. Har också personlig relation till resultatet, då jag har en bror som fått barn på äldre dagar. Har ni kunnat se någon påverkan på resultatet baserat på mammans ålder och om det är pappans första barn? Ny relation? Det finns ju många variationer i sådana här sammanhang. Spännande forskning!
Hälsningar
Ulrika

Tack ,

I denna typ av studie, som kallas observationell, kan man alldrig bevisa att en faktor som pappans ålder orsakar problemen hos barnen. Vi kan inte vara säkra på att underliggande faktorer som vi inte kontrollerat analyserna för ligger bakom sambandet. Mammans ålder har vi dock kontrollerat för så vi vet att effekten av pappans ålder är oberoende av mammans ålder.

För att bevisa ett så kallat orsakssamband mellan en exponering (här pappans ålder) och ett utfall (psykiska problem) måste man slumpmässigt tilldela exponering till försökspersonerna. Det kan man såklart inte göra med pappans ålder, både av etiska och praktiska skäl. Det vi har gjort i just denna studie är att vi jämför syskon som har pappa men skiljer sig med avseende på pappans ålder och sett att sambandet kvarstår, vilket betyder att sambandet inte förklaras av faktorer som delas av syskon, till exempel föräldrarnas egenskaper (inklusive genetiska).

Läs gärna dagens inlägg om denna typ av studiedesign.

Bästa hälsningar,
Emma

Lämna ett svar