Kategoriarkiv: Kriminologi

Studiedesign för att tolka samband

Som jag beskrev igår, har vi i den nya studien om pappans ålder som riskfaktor för barnets psykiska hälsa jämfört syskon som har samma pappa men där pappans ålder skiljer sig mellan syskon. Med denna studiedesign kan vi kontrollera för faktorer som delas av syskon t.ex. mamman eller pappans egenskaper (inklusive genetiska) och andra familjespecifika faktorer (utbildningsnivå, socioekonomisk status, mm). Ibland kallas denna typ av studiedesign för kvasiexperimentell design och syftar till att öka möjligheten att tolka ett samband som kausalt (orsakssamband). Genom att jämföra tvillingar, syskon eller kusiner som helt eller delvis delar gener men som är olika exponerade för en viss riskfaktor kan vi öka våra möjligheter att förstå om en viss exponering orskar ett utfall.

Just nu sitter jag och lyssnar på min vän Ralf Kuja-Halkola som försvara sin avhandling som handlar om just denna typ av studie. I min favorit av hans studier har han undersök hur rökning under graviditet påverkar graviditetsrelaterade problem (litenhet vid födseln [SGA], låg födelsevikt och tidig födsel) samt kognitiva begränsningar samt externaliserande beteende (kriminalitet och missbruk). Dessa utfall har tidigare kopplats till rökning hos mamman. Genom att jämföra mammor som rökt under en graviditet men inte under en annan har Ralf visat att sambandet kvarstår mellan rökning under graviditet och graviditetsrelaterade problem men inte med de kognitiva och externaliserade problemen. Med andra ord ger dessa fynd stöd åt att rökning under graviditet orsakar SGA, låg födelsevikt och för tidig födsel men att kopplingen mellan mammans rökning och de kognitiva begränsningarna eller enabeling externaliserande egenskaper snarare förklaras av faktorer som delas av syskon, till exempel mammans egenskaper eller andra familjerelaterade faktorer.

 

Study design and causal inference

As I described yesterday, in the new study on the paternal age as a risk factor for mental health in the offspring we have compared siblings who have the same father but where the father’s age differs between siblings. By utilizing this study design, we can control for factors shared by siblings e.g. the mother or the father’s characteristics (including genetic) and other family-specific factors (education level, socioeconomic status, etc.). This type of study design is sometimes referred to as quasi-experimental design and the aim is to increase the ability to interpret a correlation as causal. By comparing twins, siblings or cousins who are genetically identical or partly share genes but are differently exposed to a particular risk factor, we can increase our ability to understand whether a particular exposure cause an outcome.

Right now I’m listening to my friend Ralf Kuja-Halkola who is defending his thesis on exactly this type of study design. In my favorite of his studies, he has examined how smoking during pregnancy affects pregnancy related problems (small for gestational age [SGA], low birth weight and premature birth), cognitive limitations and externalizing behavior (criminality and substance misuse). These outcomes have been previously linked to smoking in the mother. By comparing mothers who smoked during pregnancy but not during another, Ralf has shown that the correlation persists between smoking during pregnancy and pregnancy-related problems but not with cognitive and externalizing problems. In other words, these findings support the notion that smoking during pregnancy causes SGA, low birth weight and premature birth, but that the link between smoking and cognitive limitations or externalizing characteristics is rather explained by factors shared by siblings, such as the characteristics of the mother or other family-related factors.

Centralstimulerande läkemedel kan hjälpa missbrukare

ADHD är vanligare bland drogmissbrukare. Denna patientgrupp svara sämre på behandling med centralstimulerande mediciner. Man misstänker att detta förklaras av att missbrukare oftare har utvecklat en tolerans mot centralstimulerande ämnen. En ny studie från Karolinska Institutet visar dock att denna behandling även kan vara effektivt för ADHD hos missbrukare.

I studien som publicerades i oktobernumret av den vetenskapliga tidskriften Addiction deltog dömda fångar med ADHD och amfetaminberoende. Studiedeltagarna delades slumpmässigt in i två grupper där den ena fick placebo och den andra fick ADHD-medicin i upp till dubbelt så stor dos som normalt ges. Behandlingen började när fångarna frigavs från fängelse och deltagarna följdes under 24 veckor. Resultaten visade att både ADHD-symptomen och risken för återfall i missbruk minskade bland de som fick centralstimulerande läkemedel. Eftersom drogmissbruk ökar risken för att dessa individer begår nya brott tror man att en lägre risk för återfall i missbruk även kan resultera i en minskad risk för att dessa individer begår nya brott.

ADHD is common among drug addicts. This patient group has a weaker response to treatment with central stimulating medications. It has been suggested that this is due to drug addicts often having a tolerance for central stimulating substances. A new study from Karolinska Institutet shows that this treatment can also be effective for ADHD in substance abusers.

The study, which was published in the October issue of the scientific journal Addiction, included inmates with ADHD and amphetamine dependence. The study participants were randomly divided into two groups, with one receiving placebo and the other receiving ADHD medication in up to twice the normal dose. Treatment began when prisoners were released from prison and participants were followed for 24 weeks. The results showed that both ADHD symptoms and risk of relapse decreased among those who received central stimulating medication. Since drug abuse increases the risk for re-offending, the researchers behind the study that a lower risk of relapse in addiction may also result in a reduced risk of these individuals committing new crimes.

Psykopater kan i vissa fall känna empati

Psykopati kännetecknas av bristande empati. Hjärnforskare har tidigare sett att individuell variation i empati beror på hur mycket vissa regioner i hjärnan aktiveras. Dessa regioner är kopplade till självupplevda känslor eller förnimmelser.

I en ny studie som publicerats i tidskriften Brain mätte man hjärnaktivitet på manliga förbrytare genom magnetkamera (fMRI) när de tittade på filmer som beskrev när andra människor utsattes för olika typer av beröring. Resultaten visar att psykopater fick betydligt lägre aktivitet i hjärnregioner kopplade till empati än kontroller men att dessa skillnader minskade om personerna med psykopati uppmanades att försöka känna med skådespelarna i filmen.

Sammanfattningsvis visar denna studie att psykopater inte totalt saknar förmåga att känna empati men att denna förmåga inte är aktiv per automatik. Under särskilda förhållanden kan empatisk förmåga aktiveras hos psykopater och dessa kunskaper kan ha betydelse när det gäller behandling av psykopater.

Professorn inom kriminalpsykologi Robert D. Hare beskriver psykopater som ”mänskliga rovdjur som använder charm, manipulation, provokation och våld för att kontrollera andra och tillfredsställa sina egna själviska behov. Med en brist på samvete och medkänsla för andra, tar de kallblodigt vad de vill ha och gör som de själva vill, och bryter mot sociala normer och förväntningar utan den minsta skymt av skuld- eller ångerkänslor”. Förmågan att koppla på empati kan kanske vara förklaringen till att psykopater är så bra på att charma och manipulera.

american-psycho

Dagens låttips: Use Me – Bill Withers

 

Psychopaths can under certain conditions empathize

Psychopathy is characterized by a lack of empathy. Neuroscientists have previously seen that the variability in empathy depends on how much certain regions of the brain are activated. These regions are associated with self-perceived feelings or sensations.

In a new study published in the journal Brain researchers measured brain activity of male offenders by magnetic resonance imaging (fMRI) as they viewed movies describing when other people were exposed to different kinds of touching. The results show that psychopaths had significantly lower activity in brain regions associated with empathy than controls, but these differences decreased when individuals with psychopathy were asked to try to feel with the actors in the movie.

In conclusion, this study shows that psychopaths do not totally lack the ability to empathize, but that this ability is not active automatically. Under certain conditions, the capacity for empathy can be activated in psychopaths and this knowledge can be important when it comes to treating psychopaths.

The professor in forensic psychology Robert D. Hare describes psychopaths as ”intraspecies predators who use charm, manipulation, intimidation, sex and violence to control others and to satisfy their own selfish needs. Lacking in conscience and empathy, they take what they want and do as they please, violating social norms and expectations without guilt or remorse”. The ability to switch on empathy might be the explanation for why psychopaths are so charming and manipulative.

 

Kriminella mer samarbetsvilliga än studenter?

I en ny studie har forskare testat det klassiska experimentet inom spelteori: Fångarnas dilemma. Det unika med denna studie är att man för första gången har utfört testet på dömda fångar och jämfört dessa med studenter. Resultatet visar att de dömda fångarna faktiskt var mer benägna att samarbeta än vad studenterna var.

Den klassiska formuleringen av Fångarnas dilemma lyder så här:

Två personer blir arresterade av polisen. De sätts i separata förhörsceller och har ingen möjlighet att kommunicera med varandra. Polisen har dock inte tillräckligt med bevis för att kunna fälla de två för brott, så åklagaren erbjuder var och en av fångarna att vittna mot sin medbrottsling. Så här ser erbjudandet ut:

Om fången vittnar emot sin medbrottsling, blir den som vittnar friad och medbrottslingen får tio års fängelse.

Om ingen av fångarna vittnar mot den andra får var och en av dem sex månaders fängelse för småförseelser som polisen ändå kan bevisa.

Om båda går med på att vittna mot varandra erkänner de brottet, och båda får då fem års fängelse.

Varje fånge måste välja att antingen vittna mot sin medbrottsling (svika medbrottslingen) eller att hålla tyst (samarbeta med medbrottslingen). Ingen av dem får veta hur den andra har valt att göra förrän undersökningen är färdig. Hur bör fångarna agera för att minimera sin egna strafftid?

fangarnas_dilemma

Det scenariot som ger totalt lägst strafftid är om fångarna samarbetar. Men den som samarbetar riskerar att bli sviken av sin ”motspelare” och därmed få lång strafftid medan den andre går fri.

I den nya studien är exemplet omformulerat så man spelar inte om strafftid utan om pengar (studenterna) respektive kaffe och cig (fångarna) men upplägget är det samma som i det klassiska exemplet. Spelet utfördes i två omgångar och det var framförallt i den första omgången som man såg att fångarna var mer samarbetsvilliga.

Många har nog en uppfattning att kriminella människor är egoistiska psykopater utan heder men resultaten visar på något annat. Kriminella agerar mer samarbetsvilligt (eller kanske mer godtroget) medan studenter verkar vara mer kompetativa och egoistiska. Visst finns det psykopater bland kriminella men många som hamnat bakom lås och bom kanske bara har varit alltför godtrogna eller oegoistiska? Eller kanske kriminella fostras in i en sorts hederskodex medan studenter fostras till att vara kompetativa?

 

Criminals more cooperative than students?

In a new study, researchers tested the classic experiment in game theory: Prisoner’s Dilemma. The uniqueness of this study is that it is the first time the test is done on condemned prisoners with students as comparison group. The results show that the condemned prisoners were actually more likely to cooperate than the students were.

The classic formulation of the Prisoner’s Dilemma is as follows:

Two people are arrested by the police. They are put in separate interrogation cells and have no possibility to communicate with each other. The police have insufficient evidence to convict them, so the prosecutor offers each of the prisoners to testify against his accomplice. This is the deal:

If the prisoner testifies against his accomplice, the one who testifies is acquitted and his accomplice gets ten years in prison.

If none of the prisoners testify against the others each of them get six months in prison for misdemeanors that the police can prove.

If both agree to testify against each other, both will receive five years in prison.

Each prisoner must choose to either testify against his accomplice (betray) or to remain silent (cooperate). None of them know how the other have done until the investigation is completed. How should the prisoners act to minimize his/her own sentences?

The scenario that gives in total the minimum sentence is when the prisoners cooperate. But anyone who cooperates risks being betrayed by his ”opponent” and thus risks a long sentences, while the other goes free.

In the new study, the example is reformulated so the prisoners and students did not play for time in prison but for money (students) or coffee and cigarettes (prisoners), but the arrangement was the same as in the classic example. The game was conducted in two rounds and it was mainly in the first round they found that prisoners were more cooperative.

Many have probably a perception that criminal people are egotistical psychopaths without honor but the results show the opposite. Criminal acts more cooperative (or perhaps more gullible) while students seem to be more competitive and egotistical. Certainly there are psychopaths among criminals but many of those who end up behind bars might just have been too gullible or unselfish? Or maybe criminals grow into a code of honor while students acquire competitive behavior?

Älskade thug

Tidigare idag läste jag den beskrivning av bloggen som jag skrev för ett par månader sedan. Där står det att bloggen till viss del tar upp ämnet kriminologi. Ett inlägg hittills har berört våldsbrott men annars har det varit snålt med inlägg om brottslighet eller brottslingar. För att min beskrivning av bloggen inte ska framstå som en smutsig lögn tänkte jag att det var dags för ett inlägg om kriminella eller snarare om kvinnor som älskar kriminella män.

En fokusgrupp bestående av tre lätt berusade kvinnor (varav jag var en av deltagarna) diskuterade i fredags varför man ofta upplever bad boys som attraktiva (alltså inte vi, våra ”tjejkompisar” såklart). Nu snackar vi visserligen inte riktiga gansters, bara lätt tvivelaktiga typer. Vissa kvinnor verkar dock ha en preferens för de allra grövsta brottslingarna.

Det finns faktiskt en sexuell avvikelse som kallas hybristofili som innebär att man blir attraherad av kriminella. Det finns många teorier till varför detta trots allt är ett relativt vanligt fenomen. Vissa psykologer tänker att kvinnor hoppas kunna ”omvända” dessa män eller att kvinnor längtar efter någon som de kan ta hand om. De som föredrar att applicera evolutionära teorier tänker istället att det prehistoriskt har varit fördelaktigt att ha en man som kunnat försvara sin kvinna och sina barn mot inkräktare, även om detta har inneburit att använda våld eller till och med döda någon annan. Det är viktigt också att förstå att kriminella män är en heterogen grupp: vissa kanske har mentala störningar eller andra problem som gör att de inte lyckas anpassa sig till samhällets regler. Men vissa kriminella män kanske är den typen som prehistoriskt var så kallade alfahannar med stor reproduktiv framgång.

Ibland känns det som om folk tror att alla människor vill gå upp klockan sju, jobba 8.30-17, vara trogna, skötsamma och måttliga. Annars är det något fel en, förmodligen orsakat av en tragisk barndom. Jag anser att kriminella är personer som tagit en alternativ bana, ibland har det kanske inte funnits andra alternativ men ibland kanske Svenssonlivet inte varit tillräckligt lockande.

Oavsett vad som ligger bakom fenomenet överöses mördare, våldtäktsmän och kidnappare med brev från beundrarinnor. Brottslingar som väckt stor medieuppmärksamhet är särskilt populära. Ibland leder dessa brev till äktenskap; Helge Fossmo och Juha Valjakkala är exempel på dömda brottslingar som gift sig med beundrarinnor. Men ibland uppskattas inte beundrarbreven; nedan kan ni läsa Tony Olssons vädjar till Aftonbladen om att inte bli omnämnd i denna typ av sammanhang så att han slipper få brev från fler kvinnor.

 

Källa: Aftonbladet

Dagens låttips: Criminology – Raekwon