När individer ska skatta attraktivitet hos personer av det motsatta könet som de inte känner baserat på exempelvis bilder kan man se att det finns liten individuell variation i vad som anses vara attraktivt. Kort sagt – samma människor anses vara snygga oavsett vem betraktaren är. Det kan tyckas väldigt orättvist att vissa människor aldrig lyckas väcka någons intresse medan andra personer kan välja och vraka i beundrarskaran. Men en ny artikel i New York Times beskriver forskning som visar att när det gäller långvariga relationer är det inte omöjligt att det finns större variation i vilka som anses var åtråvärda.
Forskarna bakom artikeln har nämligen i egna studier visat att ju bättre man lär känna olika personer desto större blir variationen i vem man anser är åtråvärd. Det finns till och med en studie som visar att bland personer som känner varandra mycket väl finns det i princip ingen korrelation mellan vilka personer som anses vara bra val av partner. Detta innebär alltså att en person kan av vissa uppfattas som totalt ointressant men ändå vara drömpartnern för någon annan.
Igår märkte jag att psykologen Johan Waara hade citerat mig på sin blogg:
”….det är så jävla skönt när forskning visar på det man hade hoppats.”
Eftersom jag säger så mycket minns jag inte att jag sagt/skrivit detta, men det låter onekligen som mina ord. Detta är exempel på forskning som visar något som man gärna vill tro på. Om New York Times-artikeln hävdat att vissa människor var dömda att uppfattas som dåligt partnerval av alla, för alltid, skulle jag förmodligen gått in på Pubmed och kollat om det fanns studier som visade något annat. Men jag nöjer mig så här, för den här gången. Människor är underbara, kärlek till er alla!
Love for everyone!
When individuals are asked to estimate the attractiveness of people of the opposite sex who they do not know based on example images, it is evident that there is little individual variation in what is considered to be attractive. In short – the same people are considered to be good-looking no matter who is ranking them. It may seem very unfair that some people never manage to arouse anyone’s interest while other people can pick and choose from their admirers. But a new article in the New York Times describes research showing that when it comes to long-term relationships, there might be greater variation in who is considered to be desirable.
The researchers behind the article have in their own studies shown that the more you get to know people, the greater the variation in whom you consider desirable. There is even a study showing that among people who know each other very well, there is virtually no correlation between who different individuals consider to have a high partner value. This means that a person can by some be perceived as totally uninteresting but still be the dream partner of someone else.
Yesterday I noticed that the psychologist Johan Waara had quoted me on his blog:
” …. It’s so damn good when research show what you were hoping for.”
Because I say so much I do not remember that I said/wrote this, but it sounds like my words. This is an example of research that show something that one would like to believe. If the New York Times article would have claimed that some people were bound to be perceived as bad mate choice by everyone, forever, I would have probably gone into Pubmed and checked if there were studies that showed the opposite. But I’ll settle for this, this time. People are wonderful, love to you all!