Nyligen publicerade PNAS en studie där man undersökt huruvida positiva respektive negativa känslor ger upphov till liknande typer av känslor hos andra. Denna studie ifrågasätts nu och många anser att studien inte är etiskt försvarbar.
Detta är inte den första studie där man använder dataunderlag från Facebook, jag har tidigare nämnt en studie där man undersökt vad man kunde säga om en person genom att undersöka vad hen gillade på Facebook. Denna studie visade att forskarna med 95 % säkerhet kunde förutspå om personen var svart eller vit. För sexuell läggning var motsvarande siffra 88 % och för politisk åskådning 85 % säkerhet. Svårare var det att förutspå om någon missbrukade droger, men siffran var ändå högre än slumpen: 65 %. En annan studie baserat på information från Facebook visade att i regioner där man har färre överviktiga har man också fler personer som gillar tränings- och hälsorelaterade företeelser.
Det är inte heller första gången som man använder information från Facebook för att undersöka om känslor sprider sig viralt på denna webplats. Mellan januari 2009 och mars 2012 undersökte man det känslomässiga innehållet i mer än en miljard anonyma statusuppdateringar från miljontals Facebook-användare. Resultaten visade att för varje negativt laddad uppdatering ökade sannolikheten att någon vän också postade en negativ uppdatering med 29%. I konstrast till detta kunde man se att varje positivt laddad uppdatering ökade sannolikheten för en positiv uppdatering hos en vän med 75%.
Den nya PNAS-studien har ett liknande upplägg och visar på samma sätt att ju mer positivt laddat innehåll man får ta del av desto mer benägen är man att själv dela positivt laddat innehåll och vice versa. Men den stora skillnaden med denna studie jämfört med tidigare Facebook-studier är att Facebook själva har manipulerat vilket innehåll nästan 700 000 användare fått ta del av. Denna studie är således experimentell till skillnad från de andra studierna som varit observationella.
En observationell studie innebär att man inte påverkar studiedeltagarna på något sätt. Försökspersoner lever på det sätt de skulle ha gjort även om de inte hade varit med i en forskningsstudie. Även om denna typ av studie begränsas av att man aldrig kan säkerställa orsakssamband är den ur etiskt synpunkt betydligt mindre problematisk än en experimentell där forskarna påverkar försökspersoner på något sätt. I experimentella studier är det därför särskilt viktigt att deltagarna får ge informerat samtycke vilket de inte har fått göra i den nya Facebook-studien.
Studien är inte olaglig eftersom Facebook äger det data som man publicerar och Facebook försvarar kritiken med att påpeka att försöket pågick bara under en vecka samt att man ändå ständigt manipulerar vilket innehåll användarna får ta del av. Sammanfattningsvis verkar det som om den enda möjligheten för dig som inte vill vara en av Facebooks lyckligt (eller olyckligt) ovetande forskningsdeltagare är att helt enkelt att inte använda Facebook. Trist bara att ditt sociala liv kommer att drabbas av detta, tänk bara på alla candy crush-inbjudningar som du kommer att missa.
Facebook’s guinea pigs?
Recently, PNAS published a study which examined whether positive and negative emotions give rise to similar types of emotions in others. This study is now being questioned and many believe that the study is ethically problematic.
This is not the first study that uses data from Facebook, I have previously mentioned a study which examined what one could say about a person by examining what he/she liked on Facebook. This study showed that researchers, with 95% certainty could predict whether the person was black or white. For sexual orientation, the figure was 88% and for political opinion 85%. It was more difficult to predict if someone was abusing drugs, but the figure was still higher than chance: 65%. Another study based on information from Facebook showed that in regions where there are fewer overweight there are also more people who like fitness and health related pages.
Moreover, this is not the first time that information from Facebook is used to investigate whether emotions spread virally on this website. Between January 2009 and March 2012, researchers examined the emotional content of more than a billion anonymous status updates from millions of Facebook users. The results showed that for every update with negative content the likelihood that a friend would also post negative update was increased by 29%. In contrast to this, every positively charged update increased the likelihood of a positive update from a friend with 75%.
The new PNAS study has a similar design and also shows that the more someone is exposed to positive content, the more inclined he/she is to share positive content and vice versa. But the big difference with this study compared with previous studies on Facebook is that Facebook themselves have manipulated the content of nearly 700,000 users. This study is thus experimental unlike the other studies that have been observational.
An observational study means that this study does not affect the study participants in any way. Subjects are living the way they would have done even if they had not been involved in a research study. Although this type of study is limited in that you can never ensure causality it is from the ethical point of view, far less problematic than an experimental where scientists affect subjects in different ways. In experimental studies, it is therefore particularly important that participants may give informed consent, which they have not done in the new Facebook study.
The study is not illegal because Facebook owns the data that it publishes and Facebook defend themselves by pointing out that the experiment lasted only for a week and that they constantly manipulates the content users have access to. In conclusion, it seems that the only option for those who do not want to be one of Facebook’s happy (or unhappy) unknowing research participants is simply not to use Facebook. Unfortunately, your social life will suffer from this, just think of all the candy crush invitations you will be missing.